Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förenta staterna, Amerikas förenta stater - Befolkning: - svenskarna i U.S.A.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖRENTA STATERNA
rige samt i större el. mindre grad upplevat
Sveriges materiella och kulturella utveckling
under de senaste årtiondena, varför den känner
även ett kulturellt samband med moderlandet,
vilket den äldre immigrantgenerationen, som
ägde mycket liten kännedom om Sverige, när
den utvandrade, och som varit med om U.S.A:s
gigantiska ekonomiska tillväxt, ej kan känna.
Om den första av sv. immigrationen till U.S.A.,
se Nya Sverige. Efter holländarnas
erövring av Nya Sverige 1655 ha de sv. kolonisterna
grundat flera nybyggen i de ursprungliga
kolonialstaterna, och under frihetskriget kommo
två av deras ättlingar, John Morton och John
Hanson, att spela en framträdande politisk roll.
Man har beräknat, att antalet personer av sv.
härstamning i U.S.A. vid tiden för frihetskriget
uppgått till bortåt 20,000. Efter kriget
invandrade en del svenskar, och på 1820-talet bildades
en sv. förening i New York, men den eg. sv.
immigrationen började först efter 1841. Detta
år grundade Gustaf Unonius ett sv. nybygge
(settlement) vid Pine lake i Wisconsin, v. om
Milwaukee. 1845 bosatte sig några familjer från
Kisa, Östergötland, i New Sweden, s.ö. lowa,
och 1846 grundade Erik-Janssonisterna Bishop
hill-kolonien i v. Illinois, vilken under de följ.
7 åren drog till sig c:a 1,100 personer. Andra
tidiga sv. settlement i Illinois äro Andover,
Ga-lesburg, Moline, Rock island m.fl. Trakten kring
dessa settlement var vid deras grundande
relativt glest befolkad, men redan efter några år
var det mesta av jorden i privat ägo, alltså
relativt dyr. De flesta av dessa äldre
immigranter voro jordbrukare och gingo ut för att taga
land. Utifrån el. över dessa Illinois-settlement
gick den första sv. immigrationen till Minnesota,
som ända fram till 1852 till största delen
tillhörde indianerna: endast området mellan
Mississippi och S:t Croix river var inköpt av
unionen, närmast i och för exploatering av skogarna
där. Den sv. invandringen till Minnesota
började 1850 och gick huvudsaki. till trakterna n.ö.
om Minneapolis (Chisago county), några år
senare, när s. Minnesota öppnades för
kolonisationen, även uppför Minnesota river och till
trakterna s. om Minneapolis, där Hans Mattson
1853 grundade det största sv. settlementet i
Minnesota, Vasa i Goodhue county.
Ett ganska genomgående drag hos alla fattiga
immigranter, alltså även de sv., är, att de i
början ej gå ut på prärien utan slå sig ned
i skogbevuxna trakter el. där det finns
tillfällen till extrainkomster, samtidigt som de
arbeta på den jord, de inköpt. Detta beror på
flera orsaker. Ända fram till mitten av
1800-talet var det en allmän mening i U.S.A., att
prärien var mindre fruktbar, eftersom den ej
bar skog. För att kunna taga land på prärien
fordrades kapital till virke till hus — och virket
var dyrt där —, till dragare, redskap m.m.,
och detta kapital saknade de flesta
nykomlingarna. Flera andra orsaker spelade in, som
t.ex. de dåliga kommunikationerna, som
försvårade avsättningen av jordbruksprodukterna.
Byggandet av de stora järnvägarna genom v.
U.S.A. drog stora massor av immigranter ut på
prärien. En mycket stor del av den goda och
billiga jorden på prärien slogo amerikanarna
och de äldre och därmed kapitalstarkare
immigranterna under sig. Norrmännen äro något
äldre än svenskarna i U.S.A. Detta torde vara
en av orsakerna till att man finner de förra i
långt större utsträckning på prärien än de
senare; en annan är, att svenskarna gått till
städerna mer än norrmännen (jfr sp. 780). En
stor del av de sv. immigranterna, särsk. de från
n. Sverige, voro vana vid skogsarbete, varför
det är naturligt, att de sökt sig till skogarna
och sågverken i U.S.A. Ett utmärkande drag
för de första årens massimmigration var, att
den försiggick flockvis: folk från samma trakt
for samtidigt ut och slog sig ned på samma
ort. Genom brevväxlingar och
emigrantagenter drogos sedan släktingar och bekanta till
samma plats. Detta har varit orsaken till att
man i U.S.A. kan tala om ”Amerikas Småland”
(i Chisago county), ”Amerikas Dalarne” (i
Isan-ti county, Minnesota) o.s.v. Dessa äro ex. på
s.k. svenskbygder, d.v.s. bygder, där
majoriteten av befolkningen är av sv. härstamning och
kan tala el. förstå svenska. Kulturellt sett äro
dessa svenskbygder i allm. rent amerikanska,
och även i fråga om natur är likheten med
motsvarande delar av Sverige ej stor.
1850 funnos endast 3,559 svenskar i U.S.A.,
och någon större omfattning fick ej
immigrationen förrän efter inbördeskrigets slut. 1880
räknade svenskarna i U.S.A. 194,337, 1900
574,625 och 1910, då de nådde maximiantal,
665,207. Sedan 1910 har svenskarnas antal
minskats i de flesta staterna. De enda stater,
som uppvisa någon nämnvärd ökning 1910—20,
äro: Ohio med 1,744, New Jersey med 128,
Maryland med 209, Virginia med 296, Florida
med 670, Louisiana med 178, Montana med
767, Idaho med 127, Washington med 2,594,
Oregon med 433 och Kalifornien med 5,714.
Kaliforniens milda klimat och fruktodling,
Washingtons stora skogar och rika fisken ha
dragit till sig många svenskar under de senaste
årtiondena. Antalet svenskar ökade i hela U.S.A.
1900—10 med 90,582 men i Stillahavsstaterna
ensamma med 36,669, och 1910—20, då
svenskarna minskades med 39,622 i hela unionen,
ökade de i Kalifornien, Oregon och Washington
— 791 —
— 792 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
