Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gardner, 2. Ernest - Gardone-Riviera - Gárdonyi, Géza - Gardställning - Garfield, James - Garfågel - Gargano, Monte - Gargarisma - Gargnäs - Garhwal - Garibaldi, Giuseppe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GARDONE-RIVIERA
ligion and art in ancient Greece” (1910). G. var
1880—96 medutg. av ”Journal of Hellenic
studies” W.N.
Gardone-Riviera [-då’ne-jä’ra], se G a r d
a-s j ö n.
Gårdonyi [gä’rdåni], G é z a, ungersk förf.
(1863—1922). Urspr. folkskollärare, övergick G.
till journalistyrket men lämnade detta för att i
ro kunna ägna sig åt studier av ungerskt
folkliv, vilka resulterat i t.ex. ”Göre Gåbor birö ür
könyvei” (1895—99, ”Böckerna om bydomaren
Göre Gabor”) och i en mängd humoristiska
noveller och skisser. G:s mest betydande arbete
är ”A bor” (1901, ”Vinet”), ett av den ungerska
litteraturens bästa folkliga dramer. Ss.
roman-förf. framträder G. bäst i ”Låthat atlan ember”
(1902, ”Den osynliga människan”), har även
förf, historiska romaner. G. var även känd som
Danteöversättare. G.Jg.
Gardställning, utgångsställning i fäktning,
boxning m.m., där man är beredd till såväl
anfall som försvar (se Fäktning och
Boxning). O.K-gh.
Garfield [gä’fild], James Abraham,
nordamerikansk president (1831—81), var av fattig
härkomst och
till-bragte sin ungdom i
födelsestaten Ohio
med skilda
sysselsättningar. Under
inbördeskriget officer i
nordstatsarmén,
utmärkte G. sig vid
olika tillfällen och
avancerade till
general. Han tog 1863
avsked, ägnade sig åt
politik, invaldes i
representanternas hus
och blev där en av republikanernas ledare.
Täml. oväntat samlade sig de med Grant
missnöjda elementen inom detta parti 1880 om G. ss.
presidentkandidat; vid nomineringsmötet
segrade han över Grant och vid presidentvalet över
demokraten W. S. Hancock. Hans val innebar en
reaktion mot den våldsamma korruptionen i
U.S.A:s politiska liv; själv medhann G. inga
reformer, då han kort efter sin installering i Vita
huset mördades av en Grants anhängare, som
såg sitt hopp om något lukrativt ämbete grusat.
Mordet framkallade ytterligare reaktion mot
korruptionen. B.
Garfågel, Pläiitus impe’nnis, av fam.
alkfåg-lar (se d.o., med bild), var en stor, klumpig
fågel av c:a 70 cm. höjd med högt, fårat och från
sidorna hoptryckt näbb och små, förkrympta,
till flykt odugliga vingar. Huvudet med
undantag av en vit fläck bakom ögat, halsen och
ryg
gen voro svarta, undersidan vit. Till det yttre
påminde g. om pingvinerna och använde liksom
dessa vingarna vid simningen. Fynd från kök
kenmöddingar och torvmossar visa, att g. i
förhistorisk tid häckat i Danmark, Sverige och
Norge; i historisk tid har den talrikt
förekommit på Island, Färöarna, Newfoundland och
angränsande delar av Nordamerika. Då den icke
kunde flyga, blev den ett lätt byte för sjömän,
som angjorde häckningsplatserna för att skaffa
färsk föda, och 1844 dödades de sista
exemplaren. En del skelett, ett 60-tal ägg och c:a
80 uppstoppade exemplar finnas bevarade i
museerna. H.B-n.
Garga’no [-nå], M o n t e, kalkberg på ö.
kusten av Italien, bildar ”sporren” i den italienska
”stöveln”; når i Monte Calvo 1,056 m.ö.h. S.
Gargari’sma, gurgelvatten (se d.o.).
Gargnäs, kapell och kyrkobokföringsdistrikt
i Sorsele s:n, Västerbottens län; 1,904 inv.
(1931). 5
Garhwal [gäpäT], stat i Förenade
provinserna Agra och Oudh, se T e h r i.
GaribaTdi, G i u s e p p e, italiensk
frihetshjälte (1807—82). G. inträdde mycket ung i
Sardiniens flotta, där han, entusiastisk för
Maz-zinis republikanska planer, organiserade ett
myteri i syfte att ockupera Genuas arsenal,
samtidigt med att Mazzinis Savojenexp. bröt
in i Piemont. Upptäckt dömdes G. —
frånvarande — till döden. Han undkom till
Frankrike, trädde i tjänst hos bejen av Tunisien och
begav sig sedan (1836) till Sydamerika, där
han med stor tapperhet deltog i Rio Grande
do Suls uppror mot Brasilien och i Uruguays
strid mot Argentina. Han återvände till
Italien 1847 för att erbjuda Karl Albert sin hjälp
och samlade en friskara, som dock på gr.
av nederlaget i Custozza fick omedelbart
upplösas, varpå G. flydde till Schweiz. Dec. 1848
gick G. i romerska republikens tjänst, slog
fransmännen vid San Pancrazio 3% 1849 och
tillfogade under påföljande månads
oavlåtliga strider de bourbonska trupperna nya svåra
nederlag. Efter Roms fall sökte G. med 4,000
frivilliga nå Venedig, men trängdes in i San
Marino, där hans trupper upplöstes. Kort
därefter dukade i Comacchio G:s trogna hustru
och adjutant, Anita, under för strapatserna,
varpå G. förklädd flydde till Genua och
därifrån begav sig till New York, där han levde
först som såpsjudare, sedan som skeppare.
Återkommen 1854, inköpte G. den lilla ön
Caprera och byggde där sitt hem. Under
1859 års krig anförde han som sardmsk
general en friskara alpjägare och stod i begrepp
att intränga i Tyrolen, då kriget hastigt bröts
— 1191 —
— 1192 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
