Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Glazunov, Alexander - Gleb - Gleba - Glebæ adscriptus - Glebov, Igor (Boris Vladimirovitj Asafiev) - Glechoma - Gleditsch, Johann Gottlieb - Gleditsch, 1. Jens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GLEB
Utsikt över Glavsfjorden.
Ur S.T.F:s bildarkiv.
mindre starkt nationellt färgad än den ryska
tonsättaregenerations, som han tillhör. A.N.
Gleb, rysk furste, se Boris och Gleb.
Gleba, den lösare, inre delen av
fruktkroppen hos buksvamparna (se d.o.).
Glebæ adscri’ptus (lat., skriven vid
torvan), alltsedan senantik tid beteckning å
halv-fria jordbrukare (colo’ni), vilka icke utan
godsherrens tillstånd fingo avflytta från godset.
Jfr Livegenskap. E.K.
Glebov [glä’baf], Igor (eg. Boris V 1 a d
i-mirovitj Asafiev), rysk tonsättare och
musikskriftställare (f. 1884), fick sin utbildning
vid Petersburg-konservatoriet, körrepetitör och
tonsättare vid statsteatern i Leningrad, 1919 dess
musikbibliotekarie, 1925 prof, i musikvetenskap
vid Leningrads konservatorium. G. har
komponerat operor, pantomimer och baletter samt
utg. studier över rysk opera, ryska
sångkompositioner, monografier över Mussorgskij,
Skrjabin, Rimskij-Korsakov o.a. E.A.
Glecho’ma, växtsläkte av fam.
läppblommiga, som med 6 arter, nedliggande el.
krypande örter, förekommer i Gamla världens
tempererade område. I Sverige förekommer
endast 1 art, se Jordreva. A.V-e.
Gle’ditsch, Johan Gottlieb, tysk
botanist (1714—86), prof, i Berlin 1746; uppträdde
1740 mot Siegesbeck i striden om Linnés
sexualsystem och ss. försvarare av Linnés
no
menklatur, uppställde 1761 ett eget system,
där han indelade fanerogamerna i 4 klasser
efter ståndarnas ställning och vidfästning i
förhållande till övriga blomdelar och i 42 ordn.
efter ståndarnas antal och inbördes
förhållande. Skicklig svampkännare, sökte G. till
lämpa sexualteorien även på svamparna.
Berömt är hans 1749 företagna
pollinationsför-sök med en palm i Berlin. G. utgav bl.a.
”Systematische Einleitung in die neuere
Forst-wissenschaft” (2 bd, 1774—75). O.Gz.
Gle’ditsch. 1) Jens Gran G., norsk teolog
och kyrkomän (1860—1931), präst i Oslo, biskop
i Nidaros stift 1923—28, teol. heders-d:r i
Lund 1918. G. var en djup och originell teol.
tänkare och religiös förkunnare, en sällsynt
skarp och spirituell skriftställare. I den norska
kyrkostriden, som utbröt med den kritiska
teologiens genombrott omkr. sekelskiftet, var
G. en av de frisinnade ledarna, som bl.a.
genom sin manuduktörverksamhet i systematisk
teol. vid univ. i Oslo utövade ett starkt
inflytande på de yngre teologgenerationerna. G. har
skrivit flera smärre teol. arbeten, läroböcker i
kristendom, en predikosamling och dessutom
en stor mängd uppsatser i dags- och
tidskr.-pressen samt redigerade en tid ”Norsk
kirke-blad” och ”Kirke og kultur”. — Litt.: ”Norsk
kirkeblad”, G.-hefte 1920; E. Berggrav i ”Kirke
og kultur”, 1920. A.J.F.
— 451 –
— 452 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
