Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Glidtull - Glim - Glima - Glimljus - Glimljuslampa, glimlampa - Glimmer, kattguld, kattsilver
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GLIM
har under olika tider praktiserats i ett
flertal länder som skyddstull för spannmål. I
England infördes g. redan på 1600-talet och
tillämpades i växlande utformning till 1849,
då frihandel genomfördes. I Sverige infördes
1831 en huvudsaki. efter engelskt mönster
ordnad g., vilken emellertid avskaffades redan
1834. Under krisen efter världskriget
infördes g. för att skydda jordbruket mot allt för
häftigt prisfall vid den statliga prisgarantiens
på spannmål upphörande 1920. Tullen skulle
utgå med ett belopp, motsvarande halva
skillnaden mellan ett normalpris på sv. brödsäd,
beräknat med hänsyn till
produktionskostnaderna enl. särskild formel, och priset på
amerikansk säd med tillägg av frakt m.m.
Tullen skulle dock utgå med högst 3,70 kr. pr dt.
På gr. av prisutvecklingen kom tullen ej att
träda i tillämpning förrän i april 1921, då
riksdagen antagit ändrade grunder för
densamma (bl.a. borttagit
maximeringsbestäm-melsen). De starka fluktuationer i priset i
förening med en enorm lagerhållning hos
kvarnarna gjorde emellertid tullskyddet
ineffektivt, och g. avskaffades faktiskt genom att
K.m:t i samband med avtal med kvarnarna
om viss inmalning av sv. spannmål i sept.
1921 fixerade tullsatsen till 7,20 kr. N.G-i.
Glim, gemensam benämning på en del
glim-växter (se d. o.).
Glima, sedan ll:e årh. på Island övad form
av brottning (se d.o.), där greppen tagas i
handtag, fastsatta i en livgördel. Som fall
räknas all beröring med marken med del av
kroppen fr.o.m. armbågen t.o.m. knäet. — Vid
Olympiska spelen i Stockholm 1912 utgjorde
tävlingar i g. ett uppmärksammat inslag
O.K-gh
Glimljus, se Elektriska
urladdningar, sp. 336.
Glimljuslampa, g 1 i m 1 a m p a, se
Elektrisk belysning, sp. 344.
Glimmer, kattguld, kattsilver, är ett
mineral el. en mineralgrupp, som rikligt
förekommer såväl i stelnade som lagrade och
omvandlade bergarter. G. förekommer som
större kristaller i pegmatitgångar och som mindre
i eruptiva bergarter, medan i kristallinska
skiffrar och sedimentära bergarter vanl.
endast smärre fjäll finnas. G. kristalliserar i
monoklina tavlor med hexagonal omkrets,
som ha mycket stor klyvbarhet. G.-bladen äro
elastiskt böjliga och skilja sig därigenom från
de eljest mycket lika kloriterna. G. har spec.
v. 2,7—3,2 och hårdhet 2—3. — Den kemiska
sammansättningen varierar starkt, och g.
bildar isomorfa serier av vatten- och
alkalihal-tiga aluminiumsilikater, stundom innehållande
fluor. Al kan ersättas av tre värdigt Fe, och
stundom ingå Mg och tvåvärdigt Fe i
avsevärd mängd. G. förvittrar synnerligen lätt och
får då en metallartad glans (kattguld). G.
indelas efter optiska karaktärer och slagfigurer
Ett stycke glimmer.
i två grupper, g. av första och av andra
gruppen, vilket ganska väl sammanfaller med den
kemiska sammansättningen, första gruppen
k a 1 i g 1 i m m e r och andra gruppen m a
g-nesiaglimmer. — Av den första märkes
särsk. den vita muskoviten, ofta i stora
kristaller i pegmatitgångar, i mindre i
eruptiva bergarter, och den finfjälliga, ofta
sidenglänsande sericiten, som förekommer i
fylliter; a m’f i 1 o g i t e n torde närmast vara
en g.-skiffer. Bland alkalihaltiga g. böra
nämnas kalk-g., m a r g a r i t, och natron-g., p
a-r a g o n i t, bägge vita el. grönaktiga, och
li-tion-g., 1 e p i d o 1 i t, vanligast ljusröd; denna
innehåller litium i avsevärd mängd och
förekommer i granit och pegmatit, t.ex. på Utö
i Stockholms skärgård. Bland g. av första
gruppen finnes en art mörk magnesia-g., a n
o-m i t. Av andra gruppen finnes den grå
zinn-w a 1 d i t e n, rik på järnoxidul men fri från
magnesia och innehållande något litium och
kalium, medan den rödbruna flogopiten
innehåller magnesia; bägge äro fluorhaltiga.
Biotiten, magnesia-g., har två former, den
eg. biotiten el. m e r o x e n med övervikt av
magnesia och lepidomelan med över
vikt av järn. — G.-arterna förvittra lätt och
nybildas även vid omvandling av andra
sili-katmineral, t.ex. fältspater, andalusit, cordierit
Deras vittring har stor betydelse för åkerjor
dens tillgång på lösliga kalisalter, i det att g.,
särsk. biotit, innehåller ganska rikligt med kali,
som här är betydligt lättare tillgängligt än i
— 459 —
— 460 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
