Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Glykol - Glykolklorhydrin - Glykon - Glykoné - Glykoproteider - Glykos - Glykosamin - Glykosider - Glykosuri - Glyn, Elinor - Glyoxylsyra - Glyptik - Glyptodonter, glyptodontider
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GLYKOL
Glyko’I (till grek. glyky’s, söt),
CH2OH. CH2OH, färglös sirupös vätska med
söt smak, spec. v. 1,115, smältpunkt —17,4°,
kokpunkt 197°, framställes i stor skala ur etylen
över etylenklorhydrin. G. har på de senaste
åren fått stor teknisk användning dels för
sprängämnesframställning, där den särsk. för
framställning av frostsäker dynamit ersatt
glycerin, dels ss. en utmärkt kylarvätska för bilar,
samt dels därigenom att flera av dess derivat,
estrar och etrar, visat sig vara utmärkta
lösningsmedel med användning inom lack- och
fer-nissindustrien. Lj.
Glyko’lklorhydri’n, kem., se
Etylenklorhydrin.
Glykon, grekisk bildhuggare, sannolikt
verksam i Rom under första årh. e. Kr.; man
känner hans namn genom inskrift å den
Farne-siske Herakles (se d.o.), en genom
muskulaturens svulstighet för senantiken typisk
kolossalstaty (Neapel). E.W.
Glykoné (lat. metrum glycone’um), ett enl.
antik tradition efter den alexandrinske
diktaren Glykon uppkallat versmått, vars
grundschema är: o -i- -i- x W.N.
Glykoprotei’der kallas sådana sammansatta
äggviteämnen, vilka ss. närmaste
sönderdel-ningsprodukter giva å ena sidan enkel äggvita
och å den andra ett kolhydrat el. en
kolhydrat-haltig svavelsyreförening. Hit räknas de äkta
mucinerna el. slemäggvitorna, s.k. mukoider,
samt kondroproteiderna. Den senare gruppen
ger vid sönderdelning kondroitinsvavelsyra,
som innehåller aminosockret kondrosamin.
Mucinerna ge vid hydrolys direkt glykosamin
(se d.o.). Wk.
Glykos [-kå’s], se Druvsocker.
GlykosamFn är ett kvävehaltigt kolhydrat,
bestående av druvsocker, i vilket en
alkoholgrupp ersatts med aminogrupp. G. har
ba-siska egenskaper och förekommer ss.
polysac-karid i kitin samt i vissa äggviteämnen. Wk.
GlykosFder äro ämnen, vilka bestå av
druvsocker, mera sällan av andra sockerarter, ss.
galaktos, ramnos och disackarider, i förening
med andra organiska ämnen, vanl. tillhörande
den aromatiska serien. G. kunna uppdelas i
två huvudgrupper, a 1 f a-g. och bet a-g. Den
förra gruppens g. klyvas i sina beståndsdelar
av enzymet, maltas, och ge därvid
alfakolhy-drat (se Druvsocker), den senare grup
pens, till vilken de flesta naturliga g. höra,
klyvas av emulsin och ge därvid betakolhydrat,
G. ha en stor utbredning inom växtriket, ocb
bland dessa ämnen ha vi att räkna flera av
våra viktigaste läkemedel, t.ex. digitalisämnena,
strofantin, saponiner. Många växtfärgämnen,
antocyanerna, äro g. Animaliskt ursprung ha
de s.k. cerebrosiderna, vilka kunna uppfattas
ss. g. med galaktos ss. kolhydrat. —‘Bäst kän
da till sin sammansättning äro följ. tre. S a 1 i
c i n, som förekommer i barken av flera
videarter, består av glykos och salicylalkohol. A
r-b u t i n förekommer i mjölonrisct,
Py’rola-arter o.a. ljungväxter. Vaccinin i
blåbärsriset är identisk med denna g. Arbutin
består av glykos och hydrokinon. A m y g d
a-1 i n från bittermandel är typen för en
kvävehaltig g. Vid inverkan av emulsin nedbrytes
denna i två mol. glykos, bensaldehyd och
cyan-väte. Den senare beståndsdelen är orsaken till
bittermandelns giftverkningar. — Mindre väl
kända till sin konstitution äro många av de
ss. läkemedel använda g. G. uppträda ofta
hos bestämda växtarter, och ibland äro de
begränsade till vissa släkten, sålunda i viss mån,
liksom alkaloiderna, bildande kemiska
kännetecken. Wk.
Glykosuri’ är druvsockrets (glykosens)
övergång från blodet till urinen (se B lodso
c-ker). Normalt sker detta endast spårvis. Vid
sockersjuka och hos personer, som förtärt
mycket stora sockermängder, inträder g. i
högre grad, då blodets glykoshalt överstiger
1,6—1,8 °/oo. Vid s.k. renal sockersjuka kan
emellertid gränsen för druvsockrets övergång i
urinen vara betydligt lägre. G. kan påvisas
genom flera olika kemiska prov. Jfr
Sockersjuka. Wk.
Glyn [glin], E 1 i n o r Claj lon, f. Sulhcrland,
engelsk författarinna (f. 1870), bekant ss. förf,
av en mängd ytliga, sentimentala, stundom
humoristiska romaner. Några av hennes
arbeten ha även framförts som filmer. E.L.R.
Glyoxy’lsyra, CHOCOOH4 H2O el.
CH(OH)2COOH, framställes genom oxidation
av glykol, glykolsyra el. alkohol. G. visar både
karbonsyre- och aldehydret ktioner. Då g.
alltid binder en molekyl vatten, kan den
uppfattas som aldehydhydrat, CHCOOH. G.
HO/
finnes i omogna frukter. Lj.
GlyptFk (till grek. gly’fein, urholka, gravera),
konsten att skära och gravera i hårt material,
särsk. sten, ofta ädelsten el. halvädelsten. Jfr
G e m. Vetenskapen om g. kallas g 1 y p t
o-g r a f i. E.W.
Glyptodo’nter, glyptodontider,
Glypto-do’ntidæ, en utdöd, närmast med bältdjuren
befryndad fam. trögdjur, som utvecklade sig i
s. Amerika under oligocen och nådde sin
största formrikedom med pleistocen, under vilken
period de också dogo ut. Kroppens ryggsida
var täckt med ett starkt, av hudförbeningar
bildat pansar, som hos de primitivare
formerna innehöll 3 rörliga ringar, vilka dock hos de
— 487 —
— 488 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
