Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gottsched, Johann Christoph - Gottschick, Johannes - Gottskär - Gouache - Gouda - Goudaost - Goudimel, Claude - Goudron - Gouge - Gough, Hugh
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GOTTSCHICK
Tidskr. med övervägande estetiskt innehåll
följde, t.ex. ”Beiträge zur kritischen Historie
der deutschen Sprache, Poesie und
Beredsam-keit” (1732). Bland G:s läroböcker märkas:
”Ausführliche Redekunst” (1728) och ”Versuch
einer kritischen Dichtkunst für die Deutschen”
(1730). Ej ringa betydelse hade G:s övers,
av Bayles ”Dictionnaire critique” (1741). Av
diktarterna ägnade han dramat den största
uppmärksamheten. G. såg sitt ideal i
franskklassicismen och ville skapa ett nytt tyskt
drama efter dess regler. Han bekämpade
därför lika oförsonligt de uppstyltade kvarlevorna
av renässansdramat (”Haupt- und
Staatsac-tionen”) och operorna som farsernas vulgära
Hans Wurstiader. I ”Deutsche Schaubühne,
nach den Regeln der alten Griechen und
Rö-mer eingerichtet” (6 bd, 1740—45) gav han en
saml. mönsterdramer, original av honom själv,
hans hustru, J. E. Schlegel m.fl. samt övers,
av Corneille, Racine, Molière, Holberg o.a.
Under 1730-talet var G. den tongivande kritikern
i Tyskland; därefter sjönk hans anseende,
framförallt genom fejden med schweizarna
Bodmer och Breitinger, vilkas intresse för den
nya engelska litteraturen han bekämpade. Han
kom därigenom också att bekämpa Klopstock,
vilket retade den allmänna opinionen mot
honom. För den yngre generationen blev han
urtypen för den träige pedanten, och hans
insatser i tysk vitterhet råkade snabbt i
oförtjänt glömska. — Ett G.-Gesellschaft har utg.
G:s ”Gesammelte Schriften” ( 6 bd, 1902—06).
— Litt.: E. Wolff, ”G:s Stellung im deutschen
Bildungsleben” (2 bd, 1895—97) samt en rad
arbeten av E. Reichel, varibland ”Ein
G.-Denkmal” (1900) och ”G.” (2 bd, 1908—12).
A.Bd.
Go’ttschick, Johannes Friedrich, tysk
teolog (1847—1907), prof, i praktisk teologi i
Giessen 1882, i Tübingen 1893. G. tillhörde A.
Ritschls skola och deltog med flera skrifter i
striden om dennes teologi. G. utgav
”Zeitschrift für Theologie und Kirche” 1891—1906.
S.N.
Gottskär, badort vid Kungsbackafjorden i
Onsala s:n, n. Halland, 14 km. s.s.v. om
Kungsbacka. Varmbad och havsbad.
Gouache [goa’f], målning i vattenfärg, som
i motsats till akvarellen utföres med
övervägande täckfärger. Dagrarna el. de helt vita
partierna i g. bestå av pålagda vita färger, icke
som i akvarellen av grundens egen ljusa färg.
I det akademiska engelska akvarellmåleriet äro
täckfärger bannlysta, men f.ö. uppehälles
numera icke skillnaden mellan g. och akvarellen
så strängt. De flesta moderna akvarellister, ss.
Egron Lundgren och Zorn, ha betjänat sig av
täckfärger för ernående av vissa koloristiska
effekter. Av konstnärer, som arbetat i
utpräglad g.-teknik, märkas P. Baudouin och N.
Laf-rensen d.y. G.V.
Gouda [zåu’da], stad i prov. Sydholland.
Nederländerna, n.ö. om Rotterdam; 28,312 inv.
(1929). G. är järnvägsknutpunkt, har trä- och
tobaksindustri, tillverkning av stearinljus,
stengods och en fordom berömd tillverkning av
kritpipor. Betydande handel med
lantbruksprodukter, särsk. den bekanta G.-osten. — G:s
äldsta stadsdel, innanför en rundgående kanal,
har flera betydande byggnader från den senare
medeltiden och renässansen, främst S:t
Jans-kerk med utmärkta glasmålningar samt grav
skulpturer. O.P.;E.W.
Goudaost [zäu’da-], med namn efter staden
Gouda, huvudmarknadsplatsen, hör jämte
eda-merosten till Hollands mest berömda
ostsorter, har flat form med något kullriga sidor,
vikt 2—10 kg., vanl. dock 5—7 kg., beredes
numera allmänt även i andra länder. L.F.R.
Goudimel [godimä’1], C 1 a u d e, fransk
tonsättare (o. 1505—72), skrev flerstämmiga
vokalverk, främst en mängd franska chansons men
även mässor, motetter m.m., vari han var
överlägsen alla samtida franska tonsättare.
Marot-Bèzes hugenottpsaltare (melodierna
övervägande av Franc och Bourgeois) behandlade han
4-stämmigt (ny uppl. av H. Expert i ”Maitres
musiciens”, 1897) i enlighet med sina
humanistiska principer (homofont, dock melodin
oftast i tenoren), ett verk, som alltjämt i det
närmaste oförändrat användes inom de
reformerta kyrkorna. — Litt.: M. Brenet, ”C. G.”
(1898). C.A.M.
Goudron [godrå’] (fra., tjära), en blandning
av mörkfärgade, trögflytande oljor med hög
kokpunkt, som erhålles ss. återstod vid
destil-lation av petroleum o.a. oljeförande
substanser. G. användes som bränsle, för
framställning av asfaltliknande produkter till
vägbe-läggningsändamål o.d. samt i blandning med
tunnare oljor som mindervärdigt smörjmedel.
I.S.
Gouge [goz], med., hålmejsel för benoperatio
ner.
Gough [gåf], H u g h, Viscount, engelsk
militär (1779—1869), inträdde 1794 i armén,
tjänstgjorde i Kaplandet och i Västindien, från 1809
på Pyreneiska halvön och förde kommando i
kriget mot Kina 1841—42. Från dec. 1842
överbefälhavare i Indien, slog G. maratterna vid
Maharadjpur 1843 och sikherna vid Mukdi 1845
och Sobraon 1846. En frukt av dessa segrar
var Punjabs införlivande med brittiska riket.
— Litt.: Biogr. av R. S. Rait (2 bd, 1903). [C.F.]
— 647 —
— 648 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
