Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Goya y Lucientes, Francisco José de - Goyaz - Goyen, J. v. - Gozo - Gozzi, 1. Gaspare - Gozzi, 2. Carlo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GOZZI
F. de Goya: Fånge. Studie för en radering.
Prado.
gent, Zuloaga m.fl. G. flyttade 1824 till
Frankrike, där han avled i Bordeaux. Hans flesta
verk finnas fortfarande i Spanien, företrädesvis
i Madrid. — Litt.: V. v. Loga, ”F.G.” (2 Aufl.
1921); L. Mayer, ”F. de G.” (1923); R. Oertel,
”F. de G.” (2 Aufl. 1928). G.S.
Goyaz [goja’f], stat i Brasilien; 660,193
kv.-km.; 690,000 inv. (1929). Rio Paranå bildar till
en stor del sydgränsen mot Säo Paolo, Rio
Araguaya en del av v. gränsen mot Matto
Gros-so; G. omfattar sålunda delar av Brasiliens
högland (Pico dos Pyrenéos, 1,385 m.). G. ge-
Landskap från stranden av Tocantins i Goyaz.
nomflytes av Tocantins. Vegetationen utgöres
övervägande av savanner. Befolkningen,
mes-tiser och indianer, lever huvudsaki. av
boskapsskötsel, enär bristen på goda handelsvägar
hindrar åkerbrukets utveckling (kaffe, tobak,
bomull). Förekomster av diamanter och guld.
Huvudstaden G., 26,000 inv. (1929), är
slutpunkt för järnväg från Säo Paolo. — Litt.: E.
Landenberger, ”Beitrag zur Geologie und zur
Landeskunde des Staates G.” (1929). W.P-n.
Goyen [zå’jan], J. v., nederländsk
landskapsmålare, se G o i j e n.
Gozo, se G o z z o.
Gozzi [gå’tsi]. 1) G a s p a r e G., italiensk
förf. (1713—86). Liksom brodern ivrade G. för
språklig renhet och återgång till nationella
klassiker. Han medarbetade i ”Gazzetta
Ve-neta” och utgav ”Osservatore Veneto” efter
”Spectators” förebild. Bland hans övriga
arbeten märkas ”Lettere famigliari” (1755),
korta utkast på vers och prosa, ”Sermoni”,
satirer på blankvers efter Horatius, ”11 mondo
morale” (1760), dialoger med Lukianos som
mönster, ”Giudizio degli antichi poeti sopra
la moderna censura di Dante” en entusiastisk
hyllning åt Dante. Hans ”Opere” utkommo i
16 bd 1818—20. — Litt.: Gherardini, ”Vita di
G.G.” (1821). G.Bgh.
2) C a r 1 o G., den föregåendes bror,
dramatiker (1720—1806). Goldonis realism och
beroende av fransk
komedi var G. en
styggelse, som han
energiskt bekämpade.
Medan Goldoni sökte
bort från Commedia
delTarte (se d.o.),
ville G. åter blåsa liv i
denna äktnationella
litteraturart. 1761
be-gynte han
fördenskull sina ”Fiabe”,
byggda på den gamla
komediens
traditio
nella typer och, mestadels, venetianska
sagomotiv. De första årens enorma publikgunst
svann dock snart. G. var näml, för osäker, för
litet omedelbar, för litterärt bunden. Hans
artistiska allvar och klassiskt skolade formkänsla
inge respekt, men han förblir litteratören, som
drömmer sig vara poet. Utom Italien vann G.
många beundrare; en av hans ”Fiabe”, ”Re
Tu-randote”, bearbetades av Schiller 1761
(uppförd i Stockholm 1921). G. skrev även några
av tyska romantici påverkade tragedier med
inlagda scener av komik. 1797 utkom ”Memorie
inutili della vita di C.G.”, 1801—03 G:s ”Opere
— 657 —
— 658 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
