Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Grégoire, Henri - Gregor, Hans - Gregoras, Nikeforos - Gregorčič, Simon - Gregori, Ferdinand - Gregorianska kalendern - Gregorianska kyrkan - Gregorianska mässor - Gregorianska tideräkningen - Gregorianska universitetet - Gregoriansk sång - Gregorius (namn) - 1. Gregorius I (den store, påve)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GREGOR
de företrädde han oförskräckt religionsfrihetens
princip och gudstjänstens återställande.
Genom Napoleons konkordat med påven 1801 blev
franska kyrkan åter beroende av Rom. G.
nedlade sitt biskopsämbete och tillhörde ss.
senator oppositionen mot Napoleon. Efter
bourbonernas återkomst blev hans politiska
inflytande allt mindre. G. ägnade sig då åt litterär
verksamhet samt arbetade för samförstånd
mellan nationerna och kyrkosamfunden, en
tidig föregångare till nutidens ekumeniska
strävanden. S.N.
Gregor, Hans, tysk operaledare (f. 1866),
var tidigare skådespelare, regissör och
teaterledare i olika nordtyska städer, ledde 1905—11
Komische Oper i Berlin och 1911—18
hovoperan i Wien. G:s iscensättningar av operor voro
berömda för sensationell prakt och förträffligt
samspel. G.K-g.
Gregora’s, N i k e f o r o s, en av de
mångsidigaste bysantinska lärde, framlade 1324 den
förbättrade kalender (se d.o.), som 1578
genomfördes av påven Gregorius XIII. Hans
”Ro-mäiska historia” behandlar tiden 1204—1359.
I disputationer med Barlaam från Kalabrien
hävdade han sin filosofiska och retoriska
överlägsenhet över ”latinarna”. Slutl. bekämpade
han som ortodoxiens försvarare mystikern
Gre-gorios Palamas. G:s’ skrifter, delvis hos Migne,
”Patrologia græca”, 148, 149, äro till stor del
ännu outg. — Litt.: R. Guilland, ”Essai sur N.
G.” (1926). Lm.
Gregorciè [-gå’rcic], Simon, slovensk
diktare (1844—1906). Eg. katolsk präst, vann G.
redan genom sin första diktsaml. (”Poezije”,
1882; i allt 4 bd, 1882—1908) anseende som
nationell skald. G:s diktning, delvis influerad
av Stritar, är mest i folkviseton, behandlande
nationella och religiösa ämnen. De flesta av
hans dikter ha tonsatts och sjunges allmänt.
Oppositionellt inställd mot katolska kyrkan,
tvangs G. (1899) att ta avsked. Han ägnade
sig sedan helt åt sin diktning. G.Jg.
Gregori [-gå’-], Ferdinand, tysk
skådespelare, regissör och teaterledare (1870—
1928), prof., var 1901—10 anställd vid
Burg-teatern i Wien, ledde 1910—12 hovteatern i
Mannheim och var 1916—21 knuten vid
Deut-sches Theater i Berlin, även som regissör. G.
deltog som frontofficer i världskriget och var
sedan 1923 lärare i teaterteori vid Berlins univ.
G. var en temperamentsfull och tekniskt
fulländad skådespelare och en utmärkt instruktör.
Bland hans roller märkas Hamlet, Kung Lear,
Othello, Nathan den vise, Faust, Wallenstein,
Brand och Byggmästar Solness. G. utgav bl.a.
”B. Baumeister” (1902), ”J. Kainz” (1904) och
”Der Schauspieler” (1920) samt redigerade en
följd av år teatertidskr. ”Die Scene”. G.K-g.
Gregorianska kalendern, se Kalender.
Gregorianska kyrkan, se Armeniska
kyrkan.
Gregorianska mässor kallas 30 mässor, som
under 30 dagar i följd frambäras för en
avliden. De kallas G.m. efter Gregorius den store
(d. 604), vilken ss. abbot i Rom skall ha låtit
läsa 30 mässor för en avliden munk, men de
torde vara ännu äldre till sitt ursprung. Det
altare på Monte Celio i Rom, vid vilket dessa
mässor skola ha lästs, kallas Gregorianskt
altare. De privilegier, som detta altare åtnjuter,
ha sedan 1500-talet också tilldelats andra
altaren i och utanför Rom. B.D.A.
Gregorianska tideräkningen, se
Kalender.
Gregorianska universitetet (med namn efter
Gregorius XIII, som 1582 gav det sin
bekräftelse) el. Collegium romanum (jfr C o 11 e g i a
romana), det påvliga univ. i Rom,
förenades 1928 med påvliga bibelinst. och orientaliska
inst. och omfattar fakulteter för teologi,
filosofi och kanonisk rätt. Bibi, uppgår till %
mill. böcker. Ny univ.-byggnad invigdes 1930
på Vatikanstatens mark. B.D.A.
Gregoriansk sång, den katolska kyrkans
ritualsång, normerad av påven Gregorius den
store (se denne). Liturgiskt indelas g.s. i
mässans och tidegärdens sång, formellt i ofria el.
bundna och fria el. obundna former, stilistiskt
i syllabisk, gruppmelodisk (grupper av 2—3
toner på en stavelse) och melismatisk (fiera
tongrupper på en stavelse) stil. G.s. är
enstämmig till sitt väsen och diatonisk, rytmiskt icke
taktmässig och formellt icke symmetrisk, detta
i motsats mot folkvisan och västerländsk
tonkonst efter o. 1750. — Litt.: P. Wagner,
”Ein-führung in die gregorianischen Melodien” (3
bd, 1895—1921). C.A.M.
Grego’rius (lat., av grek. Grego’rios, eg.:
vaksam, till gregoreTn, vaka), mansnamn.
Gregorius, romerska påvar. 1) G. I, ”den
store”, påve 590—604 (o. 540—604). Tidigare
abbot i ett av honom själv anlagt kloster i Rom.
En stor administrativ förmåga, därtill en
smidig diplomat och framstående kyrklig
skriftställare (han räknas till kyrkans fyra lärare),
förkroppsligade G. i sig sin tids universellt
betonade kyrka. Sedan det kejserliga
inflytandet i Italien försvagats genom langobardernas
infall, förstod han att utnyttja kampen dem
emellan till att utvidga påvestolens
maktställning i betydande utsträckning. I det att han
för de vidsträckta och spridda påvliga
besittningarna organiserade en förvaltning, som
lades i händerna på en centraliserad byråkrati
— 783 —
— 784 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
