Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Grekisk konst - Bildhuggarkonst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GREKISK KONST
denna tid äro trol. segerstatyer över atleter. De
s.k. delfiska tvillingarna avPolymedes från
Argos visa denna kretisk-doriska konst. Den
beklädda statyn utvecklades främst av joniska
konstnärer. C heramy es’ Hera från Samos
och den sittande Chares från Miletos äro tidiga
ex. härpå. Jämte Peloponnesos, som tidigt
ledde på fastlandet, har även Ättika deltagit i
utvecklingen. Kalvbäraren i Aten vittnar om hur
starkt det joniska inflytandet varit.
Tyranntiden. Under 500-talet utvecklas
g. k. i hela Grekland till större frihet och
mänsklighet i ställningar och motiv. Vid
tyrannernas hov har denna konst haft sin bästa
jordmån. Peloponnesos går främst. Spartanska
gravreliefer representera bäst den doriska,
från träskulpturerna lånade konsten. Den
joniska konsten använder mest den härliga
pariska marmorn och skapar redan sådana
ledigt utförda ting som Archermos’ Nike
och relieferna på Harpymonumentet i Xanthos.
naxiernas sfinx och framförallt relieferna och
karyatiderna i sifniernas skattehus i Delfi. I
Aten är denna konstriktning företrädd i joniskt
påverkade skulpturer av attiska mästare, t.ex.
A r i s t i o n s gravstele, de s.k. Korefigurerna
från Akropolis o.s.v. Några av
konstnärsnamnen äro bevarade: E n d o i o s (sittande
Athe-nastaty), A n t e n o r (äldre tyrannmördargrupp
på torget). Vid sidan av denna konst, som
redan visar den vekare, maniererade joniska
läggningen, fortlever och utvecklas d.ä., enklare
och kraftfullare attiska konsten, som vi se
bäst företrädd i gavelgrupperna från
pei-sistratidtemplen på Akropolis (Athena med en
gigant).
Perserkrigens tid. De femtio åren
c:a 510—460 f.Kr. äro en avgörandets tid för
g.k. Den gamla tiden och dess konst gå bort
med tyrannerna. Men just detta tidsavsnitt
har att uppvisa det bästa, som dess konstskolor
förmått skapa: i Jonien, på öarna, i Grekland
och dess kolonier i v. finna vi samma
fulländade dräktbehandling och samma lediga hållning
i statyer och reliefer. Attiska reliefer (A 1 x
e-nors gravstele; metoperna i atenarnas
skattehus i Delfi), den sittande gudinnan i Berlin,
den kapitolinska varginnan, de berömda
gavelfigurerna i Afaiatemplet på Egina visa på
samma gång den arkaiska konstens stränga
storhet och teknikens säkerhet, övergången mellan
den arkaiska och den högklassiska konsten
representeras av Zeustemplets i Olympia
gavelfigurer och metopreliefer. Till samma tid,
decennierna närmast efter perserkrigen, höra den
s.k. kappspringerskan i Vatikanen,
vagnstyra-ren från Delfi, de s.k. danserskorna från
Her-culaneum den s.k. Apollon från Tibern och
Apollon i Kassel, den esquilinska flickan i Rom,
den s.k. ludovisiska tronen i Rom och tronen
i Boston, metoperna i Selinunt o.s.v. Några
konstnärsnamn äro också bevarade. K r i t i o s
och N e s i o t e s gjorde en ny
tyrannmördargrupp i st. f. Antenors av perserna bortförda,
Hagelaidas från Argos och G 1 a u k i a s
från Egina, Pytagoras från Rhegion, en
mångsidig och banbrytande mästare, och från Aten
K a 1 a m i s och H e g i a s, Fidias’ lärare. Den
måhända störste atenske mästaren från denna
tid var M y r o n, vars styrka låg i de djärva
rörelsemotiven (diskuskastaren,
Alhena-Mar-syas-gruppen).
Periklestiden. Den stora
blomslrings-tiden i Aten är på alla konstens områden
knuten till Fidias. Hans andel i Akropolis’
utsmyckande med tempel och skulpturer och de
bevarade verk, som kunna återföras på honom
själv el. hans medarbetare, visa hans enorma
betydelse. Av hans Athenastatyer (Athena
Par-thenos, Promachos, Lemnia) finns intet el. blott
svaga efterbildningar bevarade. Hans Zeus i
Olympia är blott känd genom myntbilder och
kanske genom ett par kopior. Parthenons
skulpturer och deras förhållande till honom äro
starkt omstridda, och andra verk, som med
större el. mindre visshet kunna bestämmas till
hans krets (den eleusinska Triptolemosreliefen
bl.a.), äro ej tillräckliga för att klart visa hans
stil och storhet (jfr Akropolis och F i
-dias). Av Agorakritos, hans
älsklings-lärjunge, ha vi intet av värde bevarat, och
Alkamenes, den fruktbaraste av
Fidiaskret-sen, är torftigt representerad genom en
Her-meskopia o.a. kopior av hans gudinnestatyer
(Hekate, Afrodite i trädgårdarna, Hera
Bar-berini o.s.v.). En annan riktning företräddes
av Kresilas (Perikles’ byst). Den doriska
konstriktningen har sin störste representant i
Polykleitos från Argos, vars ofta
kopierade atletstatyer (Doryforos, Diadumenos) och
amason visa denne storstilade mästares och
konstteoretikers förmåga. Från 400-talets sista
decennier ha vi ett dyrbart verk bevarat i
frisrelieferna från Apollontemplet i Bassæ. Den
jonisk-attiska konsten från denna tid har gett
oss ett originalverk i P a i o n i o s’ Nike i
Olympia, andra äro bevarade i hero’on i
Gjöl-baschi (se d.o.) och nereidmonumentet i
Xanthos. I Aten se vi samma elegant utformade
konst i reliefplattorna från Nikebalustraden
(c:a 409).
4:e å r h. Fr.o.m. första hälften av detta årh.
ha vi talrikare original, framförallt i
gravmonumenten från Dipylon. Den
peloponnesiska skolan leder. Dess centrum förlägges från
Argos till Sikyon. D.y. Polykleitos och
— 815 —
— 816 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
