Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Grimm, 1. Jacob - Grimm, 2. Wilhelm - Grimm, 3. Ludwig Emil - Grimm, 4. Hermann - Grimm, Melchior von
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GRIMM
G:s ”Geschichte der deutschen Sprache” (1848;
4 Aufl. 1880) är det sista större arbete, där han
ännu ostört, med hela styrkan av sin
vittsträ-vande fantasi, fick ägna sig åt sin käraste
sysselsättning, de germanska folkens etnografi,
kultur, tro och sed och språkliga system.
Sedan upptogs hans tid helt av förberedelserna
och utgivandet av hans ”Deutsches
Wörter-buch” (1854 ff.), vari även G. 2) medarbetade.
Under G:s livstid utkommo bd 1—3 (1854—62)
och efter hans död bd 4: 1 (1878), omfattande
bokstäverna A—F. Detta monumentala verk
fortsattes av Weigand, Hildebrand, Heyne m.fl.
men fortskred blott långsamt, och ett
avslutande kan först under senaste åren skönjas, då
ordbokens utgivande omorganiserats under
överinseende av preussiska vetenskapsakad. En
saml. avh., recensioner, tal m.m. utkom under
titeln ”Kleinere Schriften” (8 bd, 1867—90).
Utmärkande för G. både som grammatisk och
ordhistorisk forskare är hans konkreta
föreställningsförmåga, levande uppfattning av
språkets naturliga växt och hans sinne för allt, som
innefattas under ”realia”. Han framhöll själv,
att man även i fråga om orden icke kunde
reda sig utan sakerna. G. var en fiende
till det pedantiska reglerandet av grammatiken
men saknade icke filologdygden att andäktigt
stanna även inför det obetydliga. Hans stora
insats för den tyska språk- och
kulturforskningen kan knappast överskattas. Jämte Goethe
och Schiller bildar han genom sin kärnfulla
och naturligt förnäma stil även slutetappen i
det tyska skriftspråkets långa ”läro- och
vandringsår” alltifrån kanslierna och Luther över
grammatikerna och språkrensarna till
klassici-teten. Vid strävandena för det tyska folkets
nationella självbesinning står han ännu i dag
som den nobla förebilden. En vacker bild av
bröderna G:s personligheter giva deras talrika
brev, utg. i flera saml.: ”Briefwechsel der
Ge-biüder Grimm mit nordischen Gelehrten”
(1885), ”Briefe der Brüder Grimm” (1923) m.fl.
— Litt.: W. Scherer,
”J.G.” (1868; nya
uppl. 1885 och 1921);
A.E. Schönbach, ”Die
Brüder G.” (1880);
E. Tonnelat, ”Les
frères G. Leur
oeuvre de jeunesse”
(1912). Bth.
2) Wilhelm G.,
den föregåendes bror
(1786—1859), följde
G. 1) troget livet
igenom och stod i
stän
Wilhelm Grimm.
— 911 —
dig arbetsgemenskap med honom.
Självständigt sysslade G. med studier över forntyska
språkminnesmärken; han utgav bl.a.
”Frei-danks Bescheidenheit” (1834), ”Altdeutsche
Ge-spräche” (1849—51). Grundläggande är hans
”Ueber deutsche Runen” (1821), ävensom
”Zur Geschichte des Reims” (1850). G:s
förnämsta arbete är dock ”Die deutsche
Hel-densage” (1829; 3 Aufl. 1890). Medan brodern
var det uppslagsrika geniet, låg G:s styrka
mera i det lugna och förfinade utarbetandet.
Den äkta sagostilen i ”Kinder- und
Hausmär-chen” är G:s förtjänst. Rth.
3) L u d w i g E m i 1 G., de föregåendes bror,
konstnär (1790—1863), trädde tidigt i
förbindelse med spetsarna inom den tyska
romantiken. Från 1817 var G. bosatt i Kassel, sedan
1832 som prof, vid konstakad. Föga
produktiv, fick G. sin förnämsta betydelse som
realistisk porträttör (i etsning) av sin litterära och
konstnärliga bekantskapskrets. G.V.
4) H e r m a n n G., den föregåendes son,
förf. (1828—1901), 1872 prof, i konsthistoria i
Berlin. G:s essaysaml. (6 bd, 1859—1900) och
”Fragmente” (3 bd, 1900—02) innehålla
betraktelser över litteratur och konst. Hans
huvudarbete är ”Leben Michelangelos” (2 bd, 1860—
63). 1865—67 utgav G. den av honom ensam
skrivna tidskr. ”Ueber Künstler und
Kunstwer-ke” och 1872 ”Leben Raphaels” (3 Aufl. 1896).
G:s mest spridda verk är hans ”Goethe” (2 bd,
1877), kännetecknat av en spirituell uppfattning
och artistisk stil. A.Bd.
Grimm, Friedrich Melchior von, tyskfödd
litteratör och kritiker (1723—1807), verksam i
Frankrike. F. i
Regensburg, studerade
G. i Leipzig, bl.a. för
Ernesti, och trädde i
förbindelse med
Gott-sched, kom till Paris
1748 el. 1749, där han
en tid var i
arvprinsens av
Sachsen-Go-tha tjänst,
sedermera sekreterare hos
hertigen av Orléans
(1755) och slutl.
fullgjorde diplomatiska
uppdrag, bl.a. som sändebud åt hertigen
av Sachsen-Gotha (från (1775). Under
revolutionen lämnade han Frankrike för alltid
(1792) och dog i Gotha. I Paris kom han tidigt
i förbindelse med de litterära och
encyklopedi-ska kretsarna, knöt förbindelser med
Rousseau, Raynal o.a., framförallt med Diderot
gjorde lycka som kritiker och satiriker, bl.a
med avseende på aktuella musikförhållanden.
— 912 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
