Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Grönland - Geologi - Terrängförhållanden - Ström- och isförhållanden vid kusterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GRÖNLAND
Disko och halvön Nugssuaq. Även från
tertiärtiden härröra både på v. och ö. kusten
lager av sandsten och skiffrar med stenkol och
många försteningar av valnöt, lager, vin,
gink-go o.a. växter, som fordra ett varmtempererat
el. subtropiskt klimat. Brunkolen, såväl de
tertiära som kritperiodens, äro ganska goda och
brytas för användning inom landet. De
tertiära sedimenten äro till stor del täckta av
mäktiga lager av basalt från samma period.
I basalten på Disko ha funnits block av rent
järn. Som efterverkningar av tertiärtidens
vulkaniska verksamhet finnas på flera ställen,
bl.a. vid Scoresbysundet, varma källor. Under
istiden bildades inlandsisen, som utbredde sig
över hela G. och efterlämnat moränavlagringar
och smältvattenbildningar på de områden, som
nu äro isfria. Efter istiden har klimatet en
tid varit varmare än nu, och landet har dels
höjt, dels sänkt sig. Enl. A. Wegeners teori
är G. i drift mot v. (se K o n t i n e n t a 1 f ö
r-skjutningar). E.S.
Terräng för hållanden. Som helhet är G. ett
högland, en horst, begränsad av förkastningar
på alla sidor, och bergen resa sig ofta till stor
höjd omedelbart innanför kusten. G:s högsta
punkt är Mount Forel, (3,440 m.ö.h.), men
åtskilliga punkter nå över 2,000 m., så bl.a.
Pe-termann Spitze (2,941 m.). — Det isfria
landets terrängformer äro ganska omväxlande;
det förekommer både bergland, dels med
alpina, dels med avrundade former, och platåer,
såväl högtliggande som låga. Fördelningen av
dessa olika typer tyckes ofta vara mycket
oregelbunden, vilket förklaras av att det endast
är en smal strimma av ett stort land, som är
bekant, medan resten ligger begravd under
isen. Mest utbrett är ett bergland med
avrundade former, i hög grad präglat av glacial
erosion; klipporna äro kala, avrundade och
blankpolerade av isen, dalarna ha tydlig
U-form, och på bergssluttningarna finnas talrika
nischer, men många smådrag visa, att landet
efter istiden varit underkastat den normala
fluviala erosionens verkningar. — Jämte detta
bergland förekomma också alpina landskap
med höga, starkt sönderskurna spetsar och
kammar, som giva kusten ett vilt och
storslaget utseende. De alpina formerna finnas i
allm. blott på sådana bergstoppar, som under
istiden höjde sig upp över isen som nunalaker
och därför hela tiden varit utsatta för stark
mekanisk förvittring. Vackrast framträda de
inom gnejs- och granitområdena i s. och inom
de sedimentära lagren vid Davis Sund och
Franz Joseph Fjord. — Stor utbredning ha
platåerna, vilket bl.a. beror på den betydande
utsträckningen av basaltområdena. Dessa
be
stå av nästan vågräta lager av basalt och bilda
stora, jämna slätter, som emellertid i kanterna
äro starkt genomskurna av dalar. Det finnes
också platåer, som uppbyggas av sedimentära
lager el. urberg (höjt peneplan). — Det starkt
sönderskurna landet möjliggör ej uppkomsten
av några större flodsystem; däremot finnas
många småfloder och bäckar, som genomfåra
den smala landstrimman mellan inlandsisen
och havet el. fjordarna. Vattenfall och
forsar omväxla med lugnare lopp, som ibland
vidga sig till långsträckta sjöar. Ur
fysisk-geografisk synpunkt indelas Väs t-G. (enl.
Kaj Birket-Smith) i det s. gnejsområdet, som
sträcker sig till Diskobukten och omfattar den
bredaste och tätast befolkade delen av G. med
många djupa fjordar (Godthaab Fjord, Söndre
og Nordre Strömfjord) och praktfulla landskap
(Frederikshaab Isblink), basaltområdet,
bestående av ön Disko och halvöarna Nugssuaq och
Svartenhuk, och det n. gnejsområdet, som når
till Melvillebukten. — N o r d-G. delas (enl.
Lauge Koch) i Melvillebuktområdet, där isen
når helt ut till havet, Kap York-distriktet,
genombrutet av talrika förkastningar, Inglefield
Land, ett relativt jämnt område, som genom
den stora Humboldtglaciären är skilt från
Washington och Daugaard Jensen Land, Hall Land
och Peary Land, som eg. består av två delar,
ett n. alpområde (1,000—2,000 m.) och ett s.
platåland (500 m.), Adam Bierring Land,
Heilp-rin Land och Mylius Erichsen Land, en stor
platå genomskuren av djupa dalar, och slutl.
ö. om Danmark Fjord Kronprins Christians
Land, där isen når helt ut till havet, ö s t-G
indelas (enl. Einar Storgaard) i Kong
Frede-rik VHI:s Land, ett starkt splittrat område,
bestående av öar, halvöar och nunataker,
Dron-ning Louises Land, G:s största nunatakområde,
Germania Land, uppbyggt av gnejs och
bildande en starkt sönderskuren platå, Hudson Land,
Kong Wilhelms Land med platåaktiga
terrängformer, Kong Oscars Arkipelag, som består av
ett stort antal öar och halvöar omkr. Franz
Joseph Fjord och Davis Sund, Liverpool Land
en gnejshorst, Jameson Land n. om
Scoresbysundet, bildat av mesozoisk sandsten, täckt av
kvartära bildningar, öarna och halvöarna i
Scoresbysundets inre del, n. Kong Christian
IX :s Land, som består av basalt, och s. Kong
Christian IX :s Land, som liksom Frederik VI :s
Kyst övervägande består av gnejs och granit.
E.S.
Ström- och is förhållanden vid kusterna.
Längs G:s ö. kust går den östgrönländska
polar-strömmen, som utom isberg, som härröra från
inlandsisen, består av havsis el. storis, som
kommer från Ishavet. Storisen är 2—5 m.
— 1067 —
— 1068 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
