Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hagerup, 1. Henrik Steffens - Hagerup, 2. Francis - Hagerup’s Forlag A/S - Hagfors - Haggada el. aggada - Haggai
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HAGGAI
Hagerup. 1) HenrikSteffensH., norsk
sjömilitär (1806—59), officer vid marinen 1824,
kapten 1854 och konteramiral 1856. H. var
1840—47 lärare vid sjökadett-inst. och 1841—
56 tygmästare vid marinen. Stortingsman 1847,
utnämndes H. 1856 till statsråd och chef för
marindep., vilken befattning han beklädde till
sin död. H. har bl.a. utg. ”Lærebog i
Sö-Artille-riet til Brug vid den sömilitaire Corpsskole”
(1848). E.Bz.
2) Georg Francis H., den föregåendes son,
rättslärd och politiker (1853—1921), jur. kand.
1876, jur. d:r 1885,
prof, i rättsvetenskap
1887, statsråd 1893—
95, statsminister 1895
—98, återigen prof.
1898—1903, ånyo
statsminister 1903—
05, norskt sändebud i
Köpenhamn 1906—16,
i Stockholm från
1916 till sin död. H.
hade fått sin
vetenskapliga skolning i
Tyskland, och hans
vittfamnande juridiska produktion med sitt
uppdragande av de stora linjerna men
förbiseende detaljerna bär vittne om den
tyska konstruktiva metoden. H:s förf.-skap
rör sig över rättens alla områden. 1883
utkom ”Om Kjöb og Salg”, därpå följde ”Om
Tradition som Betingelse for Overdragelse af
Eiendomsret til Lösöre” (1884), ”Den norske
panteret” (1889, 4 udg. 1925), ”Den norske
straffeproces” (1890, 2 udg., 2 bd, 1904—05),
”Omrids af den norske handelret” (1894, 6 udg.
1918), ”Forelæsninger over den norske
civil-proces” (4 bd, 1896—1901, 3 udg., 5 bd, 1918—
24), ”Forelæsninger over retsencyklopædi”
(1906, 2 utg. 1919), ”Strafferettens almindelige
del” (1911). 1888 grundade H. den främsta
juridiska tidskr. i Norden ”Tidsskrift for
Rets-videnskab” och kvarstod ss. dess huvudred, till
sin död. Talrika art. av honom ha influtit däri.
H. var en förgrundsfigur vid det skandinaviska
och internationella samarbetet på rättens
område. E.K.
H. invaldes 1892 i höires centralstyrelse och
ingick 1893 i Stängs 2:a ministär, 1893—94 led.
av statsrådsavd. i Stockholm, 1894—95
justitieminister. Sedan stortinget 1895 antagit
utri-kesbudgeten och beviljat ökade anslag till
unionsförsvaret, låg vägen klar för
”förhand-lingspolitiken”, vars främsta namn H. skulle
bliva. Okt. 1895 bildade han regering,
sammansatt av representanter för samtliga tre
partier, och utsåg norska medl. i 3:e
unionskom
mittén. Jan. 1898 avgick regeringen, som haft
att kämpa med en koalitionsministärs vanliga
svårigheter. Stortingsman 1900—03, trädde H.
okt. 1903 i spetsen för en ny ministär (med
bl.a. Chr. Michelsen som led.), grundad på
”samlingspartiet”, d.v.s. höire och den moderata
delen av venstre, vilka tillsammans vunnit
valet s.å. Sedan den sv.-norske utrikesministern
Lagerheim avgått nov. 1904 och Boström
offentliggjort de s.k. ”grunderna” och
”lyd-rikepunkterna”, vilka spec. i Norge ansågos ss
ett brott emot kommunikén av 24/s 1903, voro
förutsättningarna från norsk sida för
”för-handlingspolitiken” och därmed även för
regeringens existens undanryckta; regeringen
avgick f br.-mars 1905, och Chr. Michelsen tog
ledningen. H:s aktivt politiska bana var
därmed ändad; 1906—21 innehade han olika
diplomatiska uppdrag. Han var chef för norska
delegationen vid 2:a fredskonferensen i Haag
1907 samt vid Nat. förb:s l:a församling 1920,
då han fungerade som ordf, i kommissionen för
en fast internationell skiljedomstol. Th.
Hagerup’s Forlag A/S, bokförlag i
Köpenhamn, grundat 1852 av Hans Hagerup (1823—
83), övertogs därefter av sonen Eiler H.
Hagerup (1854—1928), under vars ledning företaget
(1920 sammanslaget med J. L. Lybeckers
förlag ss. a.-b., sedan 1928 med Paul H. Hagerup,
f. 1889, som verkställande direktör) nått en
betydande utveckling, särsk. ss. utgivare av
skol-och barnböcker, skönlitterära och
litteraturhistoriska verk. W.N.
Hagfors, kapellförsamling i N. Råda
kommun, Värmlands län, ö. om Klarälven, 305,58
kvkm., 280,87 land; 5,840 inv. (1931), därav
c:a 4,200 i Hagfors brukssamhälle vid Uvån.
Hagfors järnbruk, se Uddeholm.
J.C.
Haggada [-ä’öä] el. a g g a d a, även
ehuru felaktigt skrivet hagada el. agada
(nyhebr., berättelse, av higgid, berätta), kallas
den del av den judiska talmud (se d.o.), som
med utgångspunkt i skriften söker meddela fri
undervisning i skiftande ämnen utan att
därmed avse att bevisa vissa bestämda satser och
stadganden (jfr H a 1 a k a). H. är, bortsett från
den eg. skrifttolkningen (se M i d r a s c h),
omväxlande av etisk, religiös, historisk och
mystisk-filosofisk karaktär och innehåller såväl
liknelser, ordspråk och fabler som anekdoter,
sagor och legender. — H. schel pe’sach, i
folkmun även ”Gode”, kallas den berättelse om
påskfirandets ursprung, varmed familjefadern
enl. traditionen besvarar barnens frågor ang.
de ovanliga rätterna på påskbordet. G.O-r.
Ha’ggai, profet, som 520 f.Kr. i Jerusalem
siade om perserrikets undergång (Hagg 2:23)
— 281 —
— 282 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
