Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hálek, Vítězslav - Halenius, 1. Lars - Halenius, 2. Engelbert - Hales, Stephen - Halévy (Lévy), 1. Fromental - Halévy, 2. Léon - Halévy, 3. Louis (Jules Servières)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HALÉVY
flera saml. lyrik, ett bd ballader, ”Sagor från
vår by” (1874), dramer, ss. ”Kung Rudolf”
(1860) m.fl., och folklivsskildringar i sin tids
realistiska stil; främst bland dessa märkes
no-vellsaml. ”Nedanför den kala bergkullen”
(1874), jämte balladerna hans värdefullaste
insats. Inom sin generation intog H. en ledande
ställning; hans litterära produktion är dock i
mycket föga originell och synnerligen ojämn.
H:s samlade verk ha utgivits i 11 bd. Agr.
Hale’nius. 1) L a r s H., teolog (1654—1722),
fil. mag. i Uppsala 1683, medföljde en
ambassad till Moskva 1684, lektor i grekiska i Gävle
1690, kyrkoherde i Söderala 1693, prost 1711,
riksdagsman 1720. G. utgav konkordanser över
N.T. (grek, och sv., 1732—34) och G.T. (hebr.
och sv., 1742). C.V.J.
2) Engelbert
H., den föregåendes
son, biskop (1700—
67), fil. mag. i
Uppsala 1728, fil.
adjunkt 1730, e.o. prof,
i fil. fakulteten, teol.
prof. 1745, biskop i
Skara 1753. H.
deltog livligt i
riksdags-politiken. Ss. teolog
bekämpade han
Swe-denborg men rönte
senare starkt infly-
tande av denne. C.V.J.
Hales [hellz], Stephen, engelsk
växtfysio-log, prästman (1677—1761), lämnade i sitt
klassiska verk ”Vegetable
statics” (1727, 3 ed.
1738) det första mera
genomförda försöket
till
experimentalfy-siologisk behandling
av växternas
näring, saftstigning och
transpiration, vilka
företeelser han sökte
återföra till de då
bekanta mekanisk-fy-siologiska lagarna. I
”Hemastatics” (1733)
meddelade H. grundläggande undersökningar
över blodtrycket. O.Gz.
Halévy [alevi’] (eg. Lévy). 1) Jacques
Fromental Élie H., fransk-judisk
tonsättare (1799—1862). Efter hemkomsten från
studievistelse i Rom tävlade H. med ett
flertal operakompositioner om Rompriset men
lyckades slå igenom först med ”Clari” (1828),
vilken efterföljdes av en ny rad komiska och
stora, allvarliga operor, varibland ”Judinnan”
(1835), H:s förnämsta verk, och den eleganta
komiska operan ”L’éclair” (1835); ingen av
H<:s senare talrika
operor nådde
någonsin dessa båda
operors anseende. H.
var även en
förträfflig teoretiker och
pedagog; 1827 blev han
lärare i harmonilära
vid
Pariskonservato-riet, 1833 prof, i
kontrapunkt, från
1840 prof, i
komposition; 1854 sekreterare
vid akad., i vilken
egenskap han avfattade en rad nekrologer över
bortgångna medl. (samlade i ”Souvenirs et
portraits”, 1861, och ”Derniers souvenirs et
portraits”, 1863). E.A.
2) L é o n H., den föregåendes bror, förf.
(1802—83), lärjunge och medarbetare till
Saint-Simon, senare biträdande prof, i
litteraturhistoria vid École polytechnique (1831—34). H
har förutom dikter utg. ”Résumé de 1’histoire
des juifs anciens” (1827), ”Résumé de
1’histoire des juifs mödernes” (1828), ”Fables” (2 bd,
1843—55), ”La Grèce tragique” (3 bd, 1845—61)
samt åtskilliga teaterpjäser. G.Lw.
3) Ludovic (Louis) H., den föregåendes
son, dramatiker och romanförf. (1834—1908).
Sina första skrifter
utgav H. under pseud.
J u 1 e s Servières,
men från 1856 under
eget namn. S.å.
författade han jämte
Crémieux den
musikaliska parodien
”Or-feus i underjorden”
och vann därmed
ryktbarhet. 1860
träffade han samman
med Henri Meilhac
(1831—97); ett
fruktbart samarbete började mellan de bägge,
vilket varade i över 20 år. Deras
gemensamma produktion omfattar operetter,
farser och komedier, bl.a. ”La belle Hélène” (1864),
”Barbe bleue” (1866), ”La grande-duchesse de
Gérolstein” (1867), ”La Périchole” (1868).
Efter 1870 avtog smaken för parodier, särsk.
sedan Offenbach ej längre bidrog med sin
sprittande musik. De båda förf, övergingo då till
farser och komedier, i vilka de gisslade det
samtida societetslivet. Det bästa av dessa
stycken är ”Froufrou” (1869). Meilhac och H.
lyckades dock kanske bäst i sina lättare skisser
— 319 —
— 320 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
