Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Halla (socknar) - Halla a.-b. - Hallager, Georg Fredrik - Hallam, Henry - Halland - Höjd- och terrangförhållanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HALLAND
senromansk stil, koret ombyggt i gotik; två
ornerade portaler åt s. Flera medeltida mål
ningar och runristningar samt inventarier,
väggskåp m.m. Predikstolen är från
1600-ta-let, då också långhusets målade tak tillkom.
Pastorat: Dalhem, Ganthem, H. och Hörsne
med Bara, Medelkontraktet, Visby stift.
J.C.;E.W.
2) S:n i Jönåkers hd, Södermanlands län,
ö. om sjön Yngaren och s.s.ö. om Flen; 33,10
kvkm., därav 16,78 land; 284 inv. (1931; 17
inv. pr kvkm.); 6,54 kvkm. åker (1927; 39,0 %
av landarealen), 7,68 kvkm. skogsmark.
Egendomar: Baldersta och Ekeby. — Pastorat: H.
och Vrenna, Nyköpings v. kontrakt,
Strängnäs stift. J.C.
Halla a.-b., Kotka, finländskt
träförädlings-bolag, dotterbolag till Kymmene a.-b., äger
Halla, Jumalniemi, Mäntyharju och Saksala
sågverk med en årlig sågningskapacitet av
tillhopa c:a 35,000 standards samt Halla
sulfat-cellulosafabrik med o. 18,000 tons årlig
produktionsförmåga. Normalt sysselsättas vid
dessa anläggningar o. 1,400 arbetare. Vid
sjöarna Päijänne och Saima äger H. c:a 108,000
har huvudsaki. skogbärande mark.
Omslutningen utgjorde 31/i2 1931 c:a 126 mill. fmk,
därav aktiekapital 10 mill. Lth.
Hallager, Georg Fredrik, norsk
rätts-lärd (1816—76), 1841 lektor, 1847 prof, i
lagkunskap i Kristiania, 1864 assessor i
Höjeste-ret. H. var på sin tid en ledande man inom
juristvärlden och utgav bl.a. ”Den norske
arveret” (1862, 2 udg. 1885), ”Den norske
söret” (1867, 3 udg. 1881) samt främst ”Den
norske obligationsret” (1859—60, 2 udg., 2
bd, 1879). E.K
Hallam [häTam], Henry, engelsk
historiker (1777—1859). Urspr. jurist ägnade sig
H., sedan han — nära knuten till whigarna
— erhållit en statlig sinekur (commissioner of
stamps), åt historieskildring. Hans förnämsta
arbeten äro ”View of the State of Europé
during the middle ages” (1818; sv. övers., 2
bd, 1851—52), ”The constitutional history of
England” (1827), ”Introduction to the
litera-ture of Europé in the 15th, 16th and 17th
centuries” (4 bd, 1837—39). H:s
författnings-historiska arbeten, klara i framställningen och
rika på material, äro färgade av whigarnas
politiska doktriner. P.N-m.
Halland (till hall, brant klippa, bergstup o.d.;
jfr hos Jordanes hallin som namn på
inbyggarna samt Hälleberg), landskap i v. Götaland,
beläget mellan 56° 19’ och 57°37’5" n.br. och
mellan 4°6’ och 6°10’ v.lgd från Stockholm;
4,922,4 kvkm., varav 4,746,4 land; 150,128 inv.
(1931). H. bildar Hallands län. J.F.
Innehåll:
sp.
Höjd- och
terrang-förhållanden .... 334
Klimat och
hydro-grafi ............. 335
Växt- och djurvärld 335
Befolkning och
folkminnen .............336
Dialekt ............ 337
Höjd- och terrängförhållanden. H:s ö.
huvuddel utgöres av sydsv. höglandets v. bräm,
och berggrunden består alltså här mestadels
av n.-s. strykande järngnejs, i n. H. ersatt av
grå, bandad gnejs. Bergytan faller i allm
från 170—190 m. vid Smålandsgränsen mot v.
Platån är genomsatt av ett stort antal n.-s.
el. n.ö.-s.v. sprickzoner. Dessa hava tjänat som
orienteringslinjer för erosionen, dels isens och
dels det rinnande vattnets. Berglandet är
därför sönderskuret av ett stort antal dalar med
nämnda huvudriktningar. Några av dem
genomströmmas nu av landskapets stora floder.
De äro alltså till sin natur sprickdalar, som
vidgats av inlandsisen och floderna, och
påminna föga om vanliga floddalar: profilen
är ofta oregelbunden med stundom stupande
sidor, och bredden i samma dal är mycket
växlande. Berglandets v. kant är formligen
sönderfransad av dessa dalar; utanför dem
ligga isolerade bergpartier, skilda från det
sammanhängande berglandet av dylika
sprickdalar el. stundom av sänkningsfält. I detta
bergland har högsta marina gränsen
fastställts till 80—105 m. i n. och 60—80 m. i
s. Havet nådde alltså vid istidens slut upp
till berglandets kant och trängde som djupa
vikar in i dess sprickdalar. H:s kust var då
av samma natur som nuv. Bohusläns med en
skärgård av klippöar och innanför den en
zon av djupa fjordar, belägna i sprickzoner.
Vid denna kust hade smältvattenälvarna
avsatt mäktiga lager slamm, och även fjordarnas
djupare delar utfylldes senare av isälvs- och
flodsediment. När landet höjde sig, blev
denna havsbotten fast mark, och så uppkommo
de vida lerslätter, som nu skilja berglandet
från havet och bilda landskapets v.,
bördigaste del. över dem resa sig de utanför
berglandet belägna fristående bergmassiven, vilka
genom lerslätterna förenats med fastlandet
Numera är kusten en klippkust av
Bohusläns-typ blott i sin n. del till en punkt 6 km. s.
om Varberg, och skärgården når från n. blott
till denna stad. Dess största vik är
Kungs-backafjärden, som skiljer den rätt bergiga
On-salahalvön från n. H. Liksom i det övriga H.
äro bergen här ovanför högsta marina grän-
— 333 —
— 334 —
Fornminnen ........ 337
Historia .......... 338
Vapen.............. 340
Bebyggelse och eko-
nomisk geografi .. 340
Konst ............. 341
H. i litteraturen .... 343
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
