Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Halle- och Hunneberg - Haller, Berchtold - Haller, 1. Albrecht von - Haller, 2. Karl Ludwig von - Haller, Johannes - Haller, Hermann - Haller von Hallenburg, Józef
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HALLER
Ättestupan vid Hälleberg.
ger, vilka varit föremål för brytning.
Därefter följer — dock endast på Hunneberg —
lager av ceratopygekalk (1—1,5 m.) och undre
graptolitskiffer (11 m.) samt diabas, vars
mäktighet är olika på olika ställen (se
profilen) men i medeltal torde uppgå till 60 m.
Lagren stupa svagt åt n. el. n.n.v. — Litt:
E. Sidenbladh, ”Några ord till upplysning om
bladet Wenersborg” (i ”Sveriges geol.
under-sökn., ser Aa, n:r 40, 1870). J.C.
Haller, Berchtold, ”Berns reformator”
(1492—1536), präst i Bern, där under H:s
verksamhet reformationen genomfördes och
befästes. S.N.
Haller. 1) Albrecht von H., schweizisk
fysiolog, botanist och skald (1708—77). H.
studerade bl.a. i
Lei-den, där han var
lärjunge till Boerhaave,
och blev 1738 prof, i
Göttingen, där han
bl.a. inrättade en
botanisk trädgård, en
anatomisk teater och
en
förlossningsan-stalt samt skisserade
planen till en
veten-skapsakad. 1753
återvände han till sin
födelsestad, Bern,
i vars vetenskapliga och politiska liv han
spelade en dominerande roll. Som anatom,
fysiolog och kliniker men framförallt som
produktiv medicinsk förf, utövade han ett
mäktigt inflytande. Hans viktigaste
upptäckter röra andningsmuskulaturens och hjärtats
mekanik. Bland hans medicinska verk
märkas: ”Kommentare zu den Institutiones
Boer-haves” (1739—44), ”Artis medicæ principes”
(11 bd, 1769—74) och ”Iconum anatomicarum
fasciculi VIII” (1743—56). — Som botaniker
gav han, i häftig polemik mot Linné,
grunddragen till ett naturligt system, "Bibliotheca
botanica” (2 bd, 1771—72). — Som diktare
bidrog han kraftigt till den tyska poesiens
uppblomstring. Berömdast äro lärodikterna
”Die Alpen” (1729) och ”Vom Ursprung des
Uebels” (1734). Han skrev även oden, som
förebåda Klopstocks. Hans ”Versuch
schweizerisch-er Gedichte” (1732, kritisk uppl. av H. Maync
1923) utkom i en mängd uppl. och översattes
till flera språk. H. var en polyhistor av
storslagen resning, som för en svensk kan minna
om Olof Rudbeck. — Litt.: O. v. Greyerz, ”A.H.
als Dichter” (1902); H.E. Jenny, ”H. als
Philo-soph” (s.å.). A.Bd.
2) Karl Ludwig von H., den
föregåendes sonson, statsfilosof, (1768—1854), 1806
—17 prof, i rättsvetenskap i Bern, begav sig
därefter till Paris, där han stannade till
julirevolutionens utbrott 1830, och levde sedan
som privatman, sysselsatt med politiskt
skrift-ställarskap. I sitt huvudarbete ”Restauration
der Staatswissenschaft” (1816—25) bekämpade
H. energiskt revolutionens idéer och hävdade
med naturrättsliga argument
auktoritetsprin-cipen som samhällsordningens grundval. På
restaurationstidens politiska opinion utövade
han ett utomordentligt inflytande. G.A.
Haller, Johannes, tysk historiker (f. 1865),
1902 prof, i Marburg, 1904 i Giessen, sedan
1913 i Tübingen. Urspr. medeltidshistoriker,
varom vittna ”Papsttum und Kirchenreform”
(1903), ”Quellen zur Geschichte der Entstehung
des Kirchenstaates” (1907), ”Der Sturz
Heinrich des Löwen” (1911), ”Die Marburger
An-nalen” (1912), har H. sedan 1914 huvudsaki.
behandlat den nyaste tidens
politisk-historis-ka frågor: ”Der Ursprung des Weltkrieges”
(1914), ”Deutschland und Russland” (1915),
”Bismarcks Friedensschlüsse” (s.å.), ”Die Ära
Bülow” (1922), ”Die Epochen der deutschen
Geschichte” (1923; 4 Aufl. 1925), ”Aus dem
Leben des Fürsten Philipp zu
Eulenburg-Her-tefeld” (1924). [B.l
Haller, H e r m a n n, schweizisk bildhuggare
(f. 1880), verksam i Zürich. H. utbildade sig
till målare men övergick 1905 till skulpturen
och arbetar under påverkan av Maillol i en
mot Rodins impressionism opponerande,
primitiv, statisk stil, huvudsaki. med aktstudier.
Han är representerad bl.a. i museerna i Zürich.
Berlin, Frankfurt a.M. G.S.
Haller von Hallenburg, J 6 z e f, polsk
militär (f. 1873), officer vid art. 1895, avsked ss.
kapten 1912 men återinträdde i tjänst vid
världskrigets utbrott och uppsatte en legion
polska frivilliga i Lemberg. 1915 blev H. chef
för polska järnbrigaden, 1917 generalmajor
— 359 —
— 360 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
