Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Halssjukdomar - Halstapp - Halsted, William Stewart - Halsted Kloster - Halsten - Halster - Halsvener - Halsvivel - Halt - Halter - Halterer - Haltica - Haltiotunturi - Haltning - Halvapor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HALVAPOR
med avlägsnande av de förändrade körtlarna.
Kvartsljus och röntgen användas också i stor
utsträckning i sistn. fall. De elakartade
lymfkörtelansvällningarna äro att
betrakta som ett delsymtom av en annan
primär sjukdom. Av sådana kunna nämnas vissa
blodsjukdomar, leukemi och pseudoleukemi
m.fl., vidare de elakartade tumörerna, t.ex.
kräftsvulsterna. Vid de sistn. sprida sig
svulstceller mycket tidigt med lymfbanorna till
lymfkörtlarna, där de växa ut till
självständiga svulstbildningar. Många gånger, i sht i
halsregionen, är den på så sätt förstorade
lymfkörteln det första symtomet på den
livshotande åkomman, vars utgångspunkt är en helt
annan än själva halskörteln. Samtliga dessa
åkommor måste omedelbart under
läkarbehandling.
c) Nackkarbunkel el. nackböld, en
mycket vanlig och typisk lokalisation av
bölder å halsen, blir många gånger mycket stor
och kan tränga långt in på djupet mellan de
bakre halsmusklerna. Vid varje fall av
nackböld måste urinen undersökas på förekomst av
socker och, vid positivt resultat, en
sockerbehandling under läkarkontroll inledas.
Behandlingen är i övrigt kirurgisk.
d) Inflammatoriska processer i
munbottnen och i spottkörtlarna kunna gripa
över på halsiegionen och där giva anledning
till varbildningar. Se närmare Munhålans,
resp. Spottkörtlarnas sjukdomar,
e) Om st rum a se d.o.
f) Torticollis el. snedhals se
Snedhals. T.S-g.
Halstapp, tekn. se Axeltapp.
Halsted [häTstad], William Stewart,
nordamerikansk läkare (1852—1922), prof, i
kirurgi vid Johns Hopkins hospital, Baltimore,
1890, hävdade i sin operationsteknik före den
aseptiska metodens (se A s e p t i k) införande
ett bättre tillvaragtande av de opererade
vävnadernas motståndskraft, upptäckte 1884 den
regionära anesteseringen genom kokainisering
av en hel nervstam. H:s arbeten äro samlade
av W. C. Burket i ”Surgical papers by W.S.H.”
(1924). Å.Ch.
Halsted Kloster, nuv. Juellinge, 6 km. n.ö.
om Nakskov (Lolland), munkkloster av
bene-diktinorden, antagl. anlagt i slutet av 1200-talet
och omnämnt första gången 1305. Invigt åt det
engelska helgonet S:t Samson, lydde det trol.
under klostret i Ringsted, blev 1510 bränt av
lybeckarna och sekulariserades 1538. 1721—
1921 utgjorde Juellinge baroni inom ätten
Juel. H.Bg.
Halsten, svensk konung, blev enl. Adams av
Bremen, av en gammal sv. kungalängd
bekräf
tade uppgift konung kort efter fadern
Sten-kils död o. 1066. Han fördrevs efter en kort
regering. Enl. en sen källa, som ej förtjänar
vitsord, var H. samregent med brodern Inge
d.ä. H. var far till kungarna Filip och Inge
d.y. — Litt.: S. Bolin, ”Om Nordens äldsta
historieforskning” (1931). B.
Halster el. rostställ av trä el. dyl. användes
hos många naturfolk vid röstning av födan
(hos andra brukas därtill spett) och ej minst
vid den särsk. i Sydamerika vanliga
rost-rökningen, varvid köttet genom inverkan av värme
och rök konserveras. G.B-r.
Halsvener äro dels djupa vener, som i
huvudsak följa artärerna (den största följande
stora halspulsåderns utsida och sammanhållen
med denna och med vagusnerven i en
gemensam bindvävsskida), dels ytliga i
underhuds-bindväven belägna vener. De senare befinna
sig omedelbart under platysmamuskeln (sc
Platysma). Den strama bindväv, i vilken
många av halsvenerna äro inspända, medför,
att de ha svårt att falla samman, om de skadats
el. öppnats, vilket i förening med den på halsen
starka sugningen från brösthålan med dess
negativa tryck (se Lungsäck) gör, att luft ej
sällan kan komma att insugas i vensystemet vid
skador på halsen, ofta med döden som följd
(se Emboli). Då h. sakna klaffar, kunna de
vid stockningstillstånd i vensystemet (t.ex. vid
svåra hjärtfel, vid tumörer i mediastinum, som
sammantrycka venerna etc.) bli utvidgade och
uppvisa från hjärtat meddelade pulsationer (se
Puls). A.-U.
Halsvivel, skalbaggsart, se Rullvivlar.
Halt 1) (ty., håll!), kommandoord,
anbefallande en förflyttnings upphörande; 2) (ty.,
uppehåll), uppehåll i marsch el. annan rörelse.
Halte’r (grek.), handvikt av sten el. metall
(vanl. bly), i antiken nyttjad vid längdhopp för
att öka farten el. ss. hantel vid armrörelser.
Bild se sp. 411. H.Sj.
Halte’rer, de rudimentära bakvingarna,
svängkolvarna, hos insektsordn. tvåvingar (se
d.o.).
Ha’Itica, skalbaggssläkte, se Jordloppor.
Ha’ltiotu’nturi, se Halditstjocko.
Haltning, se H ä 11 a.
Halvapor, underordn. Lemuroi’dea, ansågs
förr bilda en särskild ordn. Prosi’miæ, men
sammanföres numera vanl. med människan och
aporna till ordn. herredjur, Prima’tes.
Utveck-lingshistoriskt sett stå h. nära aporna, även om
nu levande former uppvisa endast några få med
dessa senare gemensamma karaktärer, ss.
mot-sättbar tumme och stortå, framåtriktade ögon
samt av ben sluten ögonhålsring. Liksom
aporna äro de utpräglade trädformer med
lång
— 409 —
— 410 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
