Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Handeldvapen - Enhandsvapnens utveckling - Moderna gevär och karbiner - Moderna armépistoler - Handelsagent - Handelsattaché
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HANDELSAGENT
tidigt förekommo pistoler med flera pipor
(vridbara), men först 1835 uppfanns (av
amerikanen Colt) ett automatiskt enhandsvapen,
revolver, 1853 förbättrat av fransmannen
Le-faucheux (fig. 26). Detta vapen har endast en
pipa men bakom denna ett vridbart
kammarstycke med 6—7 patroner. Vid tryck på
avtryckaren vrides kammarstycket, så att
patronerna i tur och ordning komma bakom pipan,
varvid skottet avlossas. På gr. av svårigheten
att åstadkomma tätning i ”skarven” mellan
kammarstycket och pipan kan revolvern ej
göras så kraftig som ett vapen med
patronläge och lopp i ett stycke. I Sverige infördes
en 11 mm. revolver (1871 vid kav. och 1879
vid art.) och 1887 en 7,5 mm. s.k.
officersrevolver (fig. 25). I slutet av 1800-talet
konstruerades automatpistoler (se nedan) utan
revolverns nyssnämnda olägenhet (fig. 27—28). I
Sverige antogs 1907 en 9 mm. pistol, system
Browning (fig. 29; se B r o w n i n g p i s t o 1).
Under världskriget konstruerades även
krafti-kare automatpistoler, ”kulsprutepistoler”.
Moderna gevär och karbiner ha 6,5—8,o mm.
kaliber, en ung. vikt av 4 kg. (gevär), resp. 3 kg.
(karbin) och en ung. längd av l,s, resp. l,o m.
Kulan (spets- el. torpedkula) väger 8 å 10 gr.
vid 6,5 mm. vapen och upptill 13 gr. vid 8 mm.
vapen. Utgångshastigheten är vid gevär vanl.
750—800, vid karbiner o. 650 m. pr sek.,
patronvikten 20 å 30 gr. Laddningsmekanismen är en
repetermekanism med patronmagasin för 5 å 6,
stundom ända till 10 patroner. Det franska
Lebelgeväret har ”framstocksmagasin”; eljest
användes i regel ”lådmagasin” (fig. 7, 20). De
mest använda konstruktionerna (fig. 10—12) äro
Krag-Jörgensens (dansk), Mannlichers
(österrikisk) och Mausers (tysk). Själva
låsmekanismen utgöres av ett cylindriskt slutstycke, som
medelst ett handtag kan föras fram och åter
(och vridas) i en cylindrisk låda, fastskruvad
vid pipans bakre del. Det innesluter tändstift
och slagfjäder, vilken spännes ant. vid
mekanismens stängande el. vid dess öppnande. Vid
mekanismens öppnande utdrages patronhylsan
av utdragaren och utkastas av utkastaren. Vid
skottlossningen frigöres slagfjädern vid
tryckning på avtryckaren, varvid tändstiftet
framslungas och patronens tändhatt antändes.
Mekanismen har i allm. en säkerhetsspärr mot
oavsiktligt öppnande el. avfyrande och en
spärr-klack mot för tidig avfyring (innan
mekanismen stängts). Riktmedlen äro sikte el. diopter
och korn; för specialändamål
(prickskjutnings-gevär) användas även kikarsikten (fig. 14).
Siktet är inställbart för olika avstånd medelst
olika anordningar. Mest användes
”trapp-ram-sikte” (fig. 9), mera sällan ”kvadrantsikte” el.
”kurvsikte”. Kornet är vanl. inlaxat i en
kornklack och förflyttbart i sidled för vapnets
skott-ställning (se ritsan på fig. 13). Till dioptersikte
(fig. 15) användes knoppkorn el. ringkorn.
Ammunitionen utgöres av patroner med kemiskt
krut och kopparnickelmantlad kula. Även
pan-sarbrytande kulor (med stålkärna) och
spårljuskulor förekomma (jfr Projektil).
Moderna armépistoler äro automatvapen med
i regel o. 9 mm. kaliber, o. 1 kg. vikt och o. 2 dm.
längd. Kulan väger o. 7 gr. och har en
utgångs-hastighet av o. 320 m. pr sek. Omladdning sker
automatiskt för varje skott ur ett
patronmagasin, som i regel är placerat i kolven och
rymmer 7 å 8 patroner, vilka kunna avfyras
inom 10 sek. Mekanismen är oftast oreglad
med fast pipa (princip se fig. 24), ss. hos
Brow-nings (antagen i Sverige 1907), Cléments,
Drey-ses, Mausers m.fl:s konstruktioner. Därjämte
förekomma automatpistoler med rekylerande
pipa, där slutstycket är förreglat, under det
pipan rekylerar ett kort stycke, varefter
mekanismen öppnas, pipan går fram och
omladdning äger rum som vid alla automatvapen (jfr
Kulspruta). — Litt: W. T. Unge,
”Eldhandvapen” (1876); H. Frobenius, ”Militär-Lexikon”
(1901); B. Raab, ”Svenska arméns handvapen”
(1911); J. Alm, ”Vapnens historia” (1929); R.
Wille, ”Waffenlehre” (3 Aufl. 3 bd, Erg.-H.,
1905) m.fl. R.Sbg.
Handelsagent är en person, som åtagit sig
att för annans (huvudmans) räkning verka för
avsättning av varor. Detta kan ske ant. genom
att han endast tar upp order el. genom att
han enl. särskild fullmakt sluter för
huvudmannen bindande avtal i dennes namn (i
motsats mot kommissionären, se d.o., som sluter
avtal i eget namn). H. är en självständig
yrkes-idkare med eget kontor och är alltså ej
anställd i huvudmannens tjänst (jfr
Handelsresande). Hans uppdrag äro i allm. av
stadigvarande natur, ej som mäklarens (se d.o.)
tillfälliga. Arvodet för hans arbete utgår i
form av provision på de försäljningar, som
genom hans medverkan kommit till stånd.
Närmare bestämmelser om h. finnas i Lag om
kommission, handelsagentur och
handelsresande 1914, kap. 3. H:s verksamhet avser
framförallt den internationella handeln; se härom
Handel, även Export. —
Generalagent, h. med ensamagentur för ett större
distrikt, vanl. ett helt land. Platsagent, h.
med verksamhet på huvudmannens ort. Vhgn.
Handelsattaché, tjänsteman vid
beskickningar hos främmande makter med speciell
uppgift att tillvarataga det egna landets
ekonomiska intressen, där dessa vid sidan av de
rent politiska kräva uppmärksamhet. Vid någ-
— 539 —
— 540 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
