Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Handske - Handskmakeri - Handskrift - Hands off - Handspak - Handstöt - Hands up! - Handsworth - Handsöl - Handteckning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HANDSKMAKERI
Vidare finnas åtskilliga tekniska h., från de
grova för tegelbärare och stenarbetare till de
tunna gummi-h., som brukas av läkare och
för hushållet. I.
Handskmakeri, urspr. en fransk hemslöjd,
som småningom utvecklat sig till en ganska
betydande industri. Från Grenoble, huvudorten
för det franska h., överfördes konsten att
tillverka handskar av franska emigranter i
slutet av 1700-talet till ett flertal andra länder,
ss. Tyskland, Österrike, Ungern, m.fl. I
Sverige började handskar allmänt användas
under drottning Kristinas tid, då för första gången
omtalas sämskmakare, ”skinnare” och
kar-duansmakare. Det sv. h. har sitt huvudsäte i
Skåne, och tillverkningen uppgår till c:a 2 mill.
kr. årl. — De vid h. använda metoderna äro
förhållandevis enkla och bestå huvudsaki. i
tillskärning och hopsyning. De för h. avsedda
skinnen jämnas först (s.k. dolering), varefter
de skäras i remsor av dubbel handskbredd.
Styckena (établions) sträckas på längden,
varefter de tillskäras. Detta skedde urspr. för
hand med sax efter utritade konturer, men
numera användas stansar, som utskära samtliga
delar och flera skinn på en gång.
Handskarna hopsys i särskilda symaskiner alltefter
utseendet i stick-, överkast- och laskmaskiner. —
Man skiljer oftast mellan handskar av
sämsk-beredda och glacéberedda skinn. De förstn.,
ofta även kallade
tvättskinnshand-skar, tillverkas vanl. av renskinn, men även
får-, get- och svinskinn användas. Till g 1
a-céhandskar begagnas vanl. getskinn. Till
de högsta kvaliteterna användas gäms- och
killingskinn. De finaste skinnen komma från
Sachsen och beredas genom vitgarvning. S.k.
gants de Suède tillverkas av finare getskinn.
De nämnda slagen begagnas med narv el.
hårsidan utåt, medan i s.k.
klippningshand-s k a r skinnen vändas med köttsidan utåt.
Mockahandskar benämnas efter en
nyare tillverkningsmetod och bestå av tjockare
skinnsorter, vanl. rådjurs-, hjort- och
gasellskinn. De finaste gants de Suède tillverkas i
Frankrike, medan tillverkningen av
glacéhand-skar står högst i Tyskland. C.-A.N.
Handskrift, handskriven bok el. skrift, i sht
om sådana från antiken el. medeltiden. Om
de antika h. se Bok. Medeltidens h. (jfr
C o d e x) voro av pergament el. papper; på
detta material upplinjerades stycke för stycke
en dubbelsida åt gången; dessa vekos därefter
samman i lägg om 2, 4, 6, 8 el. 10 blad och
bundos. På h:s sista blad satte skrivaren ofta
sitt namn, var och när h. skrevs. Flera
skrivare kunde också vara verksamma om samma
h. Särsk. munkarna i vissa kloster (Fulda
m.fl.) ha gjort sig högt förtjänta om
avskrifter av gamla latinska och grekiska h. H. från
denna tid voro ofta praktfullt utstyrda med
rikt utsirade initialer och miniatyrer
(”illuminerade h.”). — Betydande samlingar av h.
finnas i bibi, i Berlin, München, Paris, London
och i sht i Italien, vilka förtecknats i talrika
kataloger. Sveriges största h.-saml. finns i
Uppsala univ.-bibl. Jfr Bibliotek,
Påle o g r a f i och Skrift. — Litt.: A.
Nelson, ”Medeltidens latinska bok och skrift”
(i ”S. Dahls bibl.-handbok”, 1, 1924). W.N.
Hands off [händz å’f] (eng.), bort med
händerna!; ofta i bildlig användning: rör inte!
stick inte hit!
Handspak, mindre hävstång.
Handstöt, tekn., se Handdocka.
Hands up! [ändz n’p] (eng.), upp med
händerna! ss. hotfull uppmaning till en person
för att sätta denne ur stånd att försvara sig.
Handsworth [hä’ndzQ3p], förstad till
Birmingham (se d.o. 1).
Handsöl (plur. av fsv. handsal, eg.: det, som
lämnas i handen, gåva, besläktat med sälja,
eg.: överlämna) med ålderdomlig anstrykning:
den första försäljning, någon gör under
dagen, och de penningar, han därför erhåller;
även: köpskål; förr också: handpenning vid
köp el. avtal. E.H.
Handteckning, benämning på olika arter av
konstnärlig teckning, åstadkommen på fri hand
utan väsentlig tillhjälp av andra än de för
själva teckningen oundgänglig redskapen.
Underlaget är vanl. papper. För olika ändamål
användas skilda medel, ss. silverstift för mera
precisa linje- och formstudier, blyerts-,
tuschet bläckpenna för ernående av fri linje- och
tonverkan, pensel med tusch el. bister för
lavering samt kol el. kritor i olika färger på
tonat el. vitt papper för mjuka färg- el. va
lörstudier. Kombinationen av dessa metoder,
ävensom i förening med t.ex. akvarell el.
pastell, kan varieras i obegränsad utsträckning.
H. framträder ant. som självständigt
konstverk, som original för reproduktion (grafisk
el. fotokemisk) el. som förstudie för andra
konstverk. I den sistn. egenskapen ger h.
stundom konsthistorikern ovärderlig ledning
vid studiet av ett konstverks
tillblivelsehistoria, vare sig h. utgör snabba utkast (krokier),
detaljstudier el. mer utförda skisser. I de
flesta större konstmuseer intager h.-samlingen
en framskjuten ställning. Nationalmuseums
mycket betydande saml. av h., som omfatta
o. 30,000 n:r, grunda sig på de av C.G.
Tes-sin hopbragta saml. av samtida franska, äldre
italienska och nederländska teckningar saml
— 579 —
— 580 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
