Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hann, Julius von - Hanna - Hanna, Marcus Alonzo - Hannas (socken) - Hannas (Annas) - Hanne - Hanneman, Adrien - Hannequin, Arthur - Hannibal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HANNA
tologie” (1883, 3 Aufl., 3 bd, 1911—13),
”Lehr-buch der Klimatologie” (1901, 4 uppl. av R.
Süring 1926). H.K-r.
Hanna. 1) Profeten Samuels moder (1 Sam.
1—2), 2) Tobits hustru (Tobits bok 1: 9),
3) profetissan H., som enl. Luk. 2: 36—38
jämte Simeon prisade Gud, då Jesus enl.
judisk lag ss. den förstfödde helgades åt Herren
i templet i Jerusalem. S.N.
Hanna [hä’na], Marcus Alonzo,
nordamerikansk politiker (1837—1904),
framgångsrik affärsman, spelade sedan 1884 en
avgörande roll inom det republikanska partiet; särsk.
var hans inflytande avgörande vid
nomineringen 1897 av Mc Kinley. Roosevelts
pro-gressistiska politik motarbetades förgäves av
H. i spetsen för den s.k. Ohiodynastien; från
1897 förbundssenator. [B.]
Hannas, s:n i Ingelstads hd, Kristianstads
län, mellan Ystad och Simrishamn; 7,io kvkm.,
allt land; 369 inv. (1931; 51 inv. pr kvkm.);
6,95 kvkm. åker (1927; 97,9% av arealen), ingen
skogsmark. Kyrkan är en av de bäst bevarade
romanska kyrkorna i Skåne trots en nyligen
företagen reparation och gör, vackert belägen
på en liten höjd, med sina fyra parallella
trappgavlar (å torn, långhus och kor) ett
synnerligen karakteristiskt intryck av kyrklig
konst på Skånes landsbygd. I det inre märkas
en med figurskulptur prydd romansk dopfunt,
en medeltida snidad dörr och en järnkrona. —
Pastorat: Hammenhög, H., ö. Herrestad och
ö. Ingelstad, Ingelstads kontrakt, Lunds stift.
J.C.;E.W.
Hannas (Annas), överstepräst i Jerusalem
6—15 e.Kr., tillhörde sadducéernas parti. Enl.
Joh. 18: 13 förhördes Jesus först för H., ehuru
dennes svärson Kaifas då var överstepräst. I
Luk. 3: 2 kallas H. överstepräst jämte Kaifas,
och i Apg. 4: 6 nämnes han ensam
överstepräst. H. omtalas även av Josefos. S.N.
Hanne (ant. avlett av pron. han liksom hona
av hon, varvid biformen hane uppkommit i
anslutning till sammansättningar ss. orr-,
tjäder hane o.s.v, se Hane; el. ock utgående från
dylika ord, i vilket fall formen hanne uppstått
genom påverkan av pron. han), djur av
mankön. E.H.
Ha’nneman, A d r i a e n, holländsk målare
(o. 1601—71), 1623—37 bosatt i England,
därefter i Haag, elev av Ravesteyn och efter
Eng-landsvistelsen kraftigt influerad av van Dyck.
H. är huvudsaki. känd för sina porträtt av
det oraniska huset och detta närstående
engelsk högadel, men har även målat genrebilder
och stora allegorier, t.ex. ”Justitia” i Haags
rådhus. I Sverige är H. företrädd i
Vanås-saml. med ”Klarinettspelaren” (1630). G.S.
Hannequin [anaka’], Arthur, fransk
filosof (1856—1905). Påverkad av Kants filosofi
men ännu starkare av Leibniz’, har H. under
energisk uppgörelse med den härskande
naturvetenskapliga atomteorien förts till en spi
ritualistisk-dynamisk tolkning av tillvarons
väsen, ej olik Bergsons (se denne och S p
i-ritualism). Av hans skrifter märkas
”Es-sai critique sur 1’hypothèse des atomes dans
la Science contemporaine” (1894; 2 éd. 1899),
hans huvudarbete, och ”Études d’histoire des
Sciences et d’histoire de la philosophie”
(1908). A.N.
Ha’nnibal (feniciska, ”Baals gåva”),
kartagisk fältherre (o. 247—183 f.Kr.), son av
Hamil-kar Barkas (se
denne), följde 237 sin
fader till Spanien
(enl. traditionen efter
att ha svurit evigt
hat mot Rom) och
vart efter dennes död
229 rytterigeneral
under svågern Hasdru
bal samt, då denne
221 mördats, genom
härens val
överbefälhavare i Spanien.
Fostrad i krigets
skola, ”arvtagare till faderns planer, snille och
hat” (Mommsen), var H. fast besluten att
bekriga Rom, och då regeringspartiet i Kartago
motsatte sig ett fredsbrott, framtvang han på
egen hand ett sådant genom erövringen av
Sagunt, en med Rom förbunden spansk stad,
och gav därigenom den direkta anledningen
till 2:a puniska kriget (218—201; se P u n i s k a
krig), som, präglat av H:s överlägsna
fältherresnille, med rätta kallats Hannibalskriget.
Genom sitt berömda tåg över Alperna korsade
H. romarnas plan att förlägga kriget till
Spanien och Afrika, slog dem, sedan han kommit
ned på Poslätten, i 3 drabbningar (vid Ticinus,
Trebia och Trasimenus) och ryckte, sedan
Norditalien slutit sig till honom, ned i Apulien,
där han vid Cannæ (se d.o.) vann sin mest
lysande seger 216. Icke stark nog att
marschera på Rom, som endast kunde tagas genom
belägring, sökte H. nå sitt mål, Roms
krossande, framförallt genom att draga till sig dess
bundsförvanter. Då en stor del av dessa med
Capua i spetsen efter Cannæslaget avföll från
Rom och därtill Filip V av Makedonien slöt
en offensivallians med H., syntes denne nära
målet. Mellanitalien förblev dock Rom troget,
och trots sina segrar måste H., som bl.a. hade
förplägnadssvårigheter och ej i behövlig grad
kunde förstärka sin armé, efter hand vika för
— 591 —
— 592 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
