Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Hanno (den store, fältherre) - Hanno (helgon) - Hannong, familj - Hannover - Historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HANNO
geringspartiet i Kartago under 200-talet f.Kr..
hätsk motståndare till det av släkten Barkas
(jfr H a m i 1 k a r) ledda patriotiska
krigspartiet. H.Sj.
Hanno, helgon, ärkebiskop av Köln, se
Anno.
Ha’nnong, keramikerfamilj från Elsass, vars
äldste medl. Karl Franz H. (1669—1739)
1721 grundade en fajansfabrik i Strassburg,
som 1732 övertogs av sonen Paul Anton H.
(1700—60). Denne sökte framställa porslin
och lyckades häri 1751, men då fabriken i
Vin-cennes hade monopol på porslinstillverkningen
i Frankrike, sökte han och erhöll 1755
tillstånd att upprätta en fabrik i Frankenthal (se
d.o.), vilken sköttes av honom och efter hans
död av sonen Josef Adam H. (1734—efter
1800) på ett utmärkt sätt, varför
fabrikationen också står mycket högt. Trots detta
avyttrade han fabriken på gr. av ekonomiska
svårigheter 1762, varefter han ägnade sig åt
fajanstillverkningen i Strassburg, som
fortfarande var i familjens ägo. Denna utmärker
sig för en naturalistisk dekor av blommor,
hu-vudsakl. rosor, och tillhör det bästa inom
fajanskonsten i Europa. E.F.F.
Hannover [-nä’far]. 1) Prov, i n.v.
Preussen mellan Nordsjön, Elbe och Harz (se karta
vid Tyskland); till H. hör också
Wilhelms-haven vid Jadebukten. 38,582 kvkm.; 3,190,548
inv. (1925; 83 inv. pr kvkm.). Större delen av
H. ligger inom Nordtyska låglandet.
Kustområdet innanför de sandiga östfrisiska öarna
samt nedre Elbe-, Weser- och Emsdalarna
upptagas av bördiga marskländer. Det inre
är ett kulligt landskap, bestående huvudsaki.
av sandmarker, bland vilka må nämnas
Lüne-burger Heide mellan Elbe och Wesers biflod
Aller, som i Wilseder Berg når 169 m.ö.h. V.
delen av H. har stora kärr- och torvmarker,
särsk. v. om Oldenburg och mellan Wesers och
Elbes nedersta lopp. Den bördigaste delen av
slätten utgöres emellertid av ett smalt bälte
med lössavlagringar längst i s. vid foten av de
mellantyska bergen s. om linjen Hildesheim—
Osnabrück. Av dessa ligga inom H:s område
v delen av Harz (inom H. 928 m.ö.h.) samt
de lägre bergsryggarna Deister (403 m.ö.h.),
Süntel (437 m.ö.h.), v. Teutoburger Wald samt
Solling (538 m.ö.h.). Inom H. ligger också
Leines bördiga sprickdal med staden Göttingen.
Av befolkningen levde 1925 31,6% av åkerbruk,
boskapsskötsel, skogsbruk och fiske, 33,8 %
av bergsbruk, industri och hantverk och 16,9%
av handel och samfärdsel. 1927 utgjorde åker,
trädgård, äng och betesmark 56,7 % av
totalarealen (däiav åkern 32,4%), skog 18,5%
samt mossar och kärr 5,s %. De viktigaste
kul
turväxterna äro råg, havre, potatis, vete,
vallväxter och sockerbetor. Wesermünde, Emden
och Leer äro stora fiskehamnar. Järnmalm
brytes i omgivningarna av Osnabrück,
Gross-Ilsede och Osning samt stenkol kring Külf,
Osterwald, Hilsrand, Deister, Süntel, Osning
och Osnabrück. 48,o % av befolkningen
bodde 1925 i städer (orter med mer än 2,000
inv.). Industrien, som mest förekommer i
städerna, producerar maskiner, textilvaror,
livsmedel, möbler, socker o.s.v. — 1925 bekände
sig 83,8 % av befolkningen till evang. läran,
14,i % voro romerska katoliker och 4,6 %
judar. G.N.
Historia. Ang. det forna konungariket H:s
tidigaste historia se Braunschweig 1). En
ättling till den där nämnde hertig Bernhard
(d. 1434), grundaren av mellersta huset
Braunschweig-Lüneburg, var Ernst
Bekänna-ren (d. 1546), vars söner Henrik och Vilhelm
till en början regerade gemensamt men 1569
gjorde skifte, varvid Vilhelm (d. 1592) erhöll
Lüneburg och Celle; från honom stammar d.y.
linjen Braunschweig-Lüneburg, senare kallad
H. Till denna hörde hertig Ernst August
(d. 1698), som 1692 erhöll kurfurstevärdighet
och vars son Georg Ludvig (1660—1727)
blev konung över Storbritannien och Irland
1714 som Georg I (se denne), i denna
egenskap följd av Georg II (1683—1760), Georg
III (1738—1820), Georg IV (1762—1830) och
Vilhelm IV (1765—1837). Under hela
denna tid var H. i personalunion förenat med
Storbritannien, en förbindelse som vållade
många olägenheter för H., trots att de tidigare
Georgarna sökte tillgodose sitt urspr. arvlands
intressen. 1719 förvärvade H. från Sverige
Bremen och Verden, men förbindelsen med
England medförde ständig fiendskap med
Frankrike, som kunde komma åt England blott
i H.; på Napoleons tillskyndan besattes H. 1801
av preussarna, 1803 av fransmännen och 1806
åter av preussarna; 1807 uppgick det delvis,
1810 helt i kungariket Westfalen.
Wienkon-gressen gjorde H. till kungarike, utökat med
Ostfriesland, Hildesheim och några smärre
stift. 1819 infördes tvåkammarsystem (dock
med blott rådgivande befogenhet för
riksdagen), och efter julirevolutionen tillkom 1833
en jämförelsevis liberal författning. När 1837
Vilhelm IV avled och i England kronan
övergick till hans brordotter, tillföll H. hans yngre
bror Ernst August (1771—1851). Denne
vägrade att godkänna 1833 års författning,
återställde författningen av 1819 och avskedade
de statstjänstemän, som icke avlade tro- och
huldhetsed, däribland sju prof, vid Göttingens
univ. 1848 måste han emellertid gå med på
— 595 —
— 596 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
