Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Harms, Bernhard - Harmsworth - Harmmynta, hartimjan - Harmynthet - Harmånger - Harmångersån - Harmöss - Harnack, 1. Theodosius - Harnack, 2. Adolf von
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HARNACK
nationalekonomiska forskningen. Han utgiver
även ”Probleme der Weltwirtschaft” (1910 ff.).
Bland H:s’ skrifter märkas ”Volkswirtschaft
und Weltwirtschaft” (1912; 3 Aufl. 1925) och
”Die Zukunft der deutschen Handelspolitik”,
1 (1925). T.E-r.
Harmsworth [hä’mzQ9p], engelsk släkt, vars
mest kända medl. äro de båda
tidningsmagna-terna bröderna Alfred H., Viscount
North-cliffe (se d.o.), och Harold H., Viscount
Rothermere (se d.o.).
Harmynta, hart im jan, Calami’ntha
(Cli-nopo’dium, Sature’ja) a’cinos, en i Sverige på
torra, grusiga ställen täml. allmän, 1—2 dm.
hög, nästan risaktig, läppblomstrig, flerårig ört
med i talrika, men fåblommiga kransar
sittande, små, violetta blommor. A.V-e.
Harmynthet, se H a r 1 ä p p.
Harmånger, s:n i Bergsjö och Forsa tingslag,
Gävleborgs län, genomflytes av Harmångsån
vid kusten n. om Hudiksvall; 137,70 kvkm.,
därav 121,»o land; 3,214 inv. (1931), därav c:a
844 i Stocka och 633 i Strömsbruks
industrisamhällen (se d.o.); 14,54 kvkm. åker (1927;
ll,9°/o av landarealen), 87,28 kvkm. skogsmark.
Strax n.ö. om Stocka ligger Rönnskärs
fiskläge, 24 yrkesfiskare (1929). — Pastorat: H.
och Jättendal, Nordanstigs kontrakt,
Ärkestiftet. J-C.
Harmångersån, skogsälv i n. Hälsingland,
har två källarmar, Kölån och
Framängsån-Skansån, genomflyter Hasselasjön och
Storsjön samt mynnar med två grenar i Bottniska
viken vid Stocka och Ström. Längd 90 km.;
flodområde 1,200 kvkm.; beräknad
medel-vatteneffekt i hela området 19,000 hkr.;
utbyggd effekt 3,600 hkr. S.E-s.
Harmöss, fam.Chinchi’llidæ, bland gnagarna
(se d.o.), omfattar ett fåtal över Sydamerikas
stäpp- och bergsområden utbredda former med
förlängda bakben, lång, yvig svans och
utomordentligt fin päls. De leva kolonivis i
skrevor el. av dem själva grävda gångar. H. äro
högt skattade pälsdjur, numera starkt
decimerade. Mest känd är chinchillan (se d.o.).
H.B-n.
Harnack. 1) Theodosius H., tysk
teolog (1817—89), f. i Petersburg, prof, i Dorpat
(först i praktisk teologi, senare i systematisk
teologi) 1848, i Erlangen 1853, åter i Dorpat
1866. — H. företrädde en alltmer utpräglad
ortodox lutersk åskådning och utövade ett
betydande inflytande i denna riktning. Hans
”Luthers Theologie mit besonderer Beziehung
auf seine Versöhnungs- und Erlösungslehre”
(2 bd, 1862—86) — särsk. riktad mot A. Ritschl
och den ”liberala” teologien — kom i den
teologiska kris, som framträdde i Tyskland efter
världskrigets slut, att framstå ss. det eg. och
slutgiltiga arbetet om Luther, vilket riktigt
tolkade, vad luterdom verkligen innebar. Särsk.
inom den ”dialektiska teologien” har man
framhävt detta arbete ss. det stora
standardverket över den luterska åskådningen. Senare
forskningar ha dock visat, att det, trots alla
förtjänster, lider av betydande brister med
avseende på källgranskning. R.Br.
2) Adolf von H., den föregåendes son,
teolog (1851—1930), f. i Dorpat, docent 1874 i
kyrkohistoria i
Leipzig och 1876 e.o. prof,
där, 1879 prof, i
Gies-sen, 1886 i Marburg,
1888 i Berlin, 1905—
21 generaldirektör
för preussiska
stats-bibl. i Berlin, 1910
president för Kaiser
Wilhelm-Gesellschaft
zur Förderung der
Wissenschaften, 1903
—12 president för den
evang.-sociala
kon
gressen; erhöll 1914 ärftligt adelskap och
excellenstitel. — Tidigt gick H. in på det
område, som blev hans specialområde, den
tidigaste katolicismen. Därefter har han
genomarbetat den gamla kyrkans dogmhistoria på ett
synnerligen mångsidigt sätt. Efter att ha utg.
källkritiska studier över Marcion och
gnostiker-na samt en kritisk uppl. av de apostoliska
fädernas skrifter (1875—77) började han jämte
O. v. Gebhardt att utgiva ”Texte und
Unter-suchungen zur Geschichte der altchristlichen
Literatur” (1882 ff.); i dessa liksom i den av
H. jämte E. Schürer grundade ”Theologische
Literaturzeitung” har H. skrivit en mångfald
mer el. mindre omfattande studier, särsk. över
gamla kyrkans teologi och historia. En större
avh. inom samma område utkom 1881: ”Das
Mönchtum, seine Ideale und seine Geschichte”
(ny uppl. 1907). Mest känt är H:s namn genom
hans stora ”Lehrbuch der Dogmengeschichte”
(3 bd, 1886; flera uppl.), som hittills i hög grad
bestämt den teologiska uppfattningen av
dogm-historien, särsk. den gamla tidens; H:s
framställning av Augustinus har ansetts ss. det
kanske mest intressanta och stilistiskt elegantaste
partiet i hans arbete, men det hör också
till det av den nuv. forskningen mest angripna.
— H. är starkt påverkad av A. Ritschls
teologiska åskådning och brukar anses ss. en av de
främsta målsmännen för den ritschlska
(”liberala”) teologien. Hans dog nhistoria kan sägas
vara ett försök att utifrån len ritschlska
uppfattningen av kristendomens innebörd bedöma
— 681 —
— 682 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
