Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Haxthausen, Frederik Gottschalck - Hay, 1. Bernhard - Hay, 2. Berndt - Hay, John - Hayashi, Tadasu - Hayashi, Doshun (Hayashi Razan) - Haydn, 1. Joseph
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HAYDN
samt för danska fälthären i Holstein, 1810
deputerad i
generalkrigskommissariatskolle-giet. Halvt i onåd, vände han dock snart hem
till Norge, där han som generallöjtnant,
statsråd och överhovmarskalk blev Kristian
Fredriks förnämste rådgivare. Efter konventionen
i Moss fick han skuld för krigets utgång men
begärde själv riksrättsdom över sig. Trots
fri-kännelsen nedlade han 1817 alla sina ämbeten.
Fl.D.
Hay [haj]. 1) Anders Bernhard H.,
in-dustriidkare (1853—1917). Sedan H. genomgått
Göteborgs handelsinst., anställdes han vid J. E.
Lundströms tändsticksfabrik i Jönköping och
blev 1863 chef för det bolag, som övertog
driften av fabriken, sedan Lundström lämnat
densamma. Tack vare H:s organisationsförmåga
och skicklighet utvecklades Jönköpings
tänd-sticksfabriks-a.-b. under hans ledning 1863—
98 till ett världsföretag. T.E-r.
2) B e r n d t H., den föregåendes son,
industriman (f. 27/n 1864), urspr. officer
(rytt-mästare i reserven 1905), knöts 1898 till
Jönköpings tändsticksfabriks-a.-b. och blev 1903
direktör för Jönköping & Vulcans
tändsticksfabriks-a.-b., 1917 direktör i Sv.
tändsticks-a.-b. H. var ordf, i Sveriges industriförbund
1916—17. Han har innehaft flera kommunala
förtroendeuppdrag och är sedan 1908
kabi-nettskammarherre. T.E-r.
Hay [hel], John, nordamerikansk diplomat
(1838—1905), advokat i Illinois 1861,
privatsekreterare hos A.
Lincoln 1861—64,
efter 1865 verksam på
skilda poster inom
utrikesministeriet och
olika beskickningar,
1897—98 sändebud i
London, från 1898 till
sin död
statssekreterare. Ss. sådan fick
H. i samband med
unionens
imperialistiska politik och
livliga utrikespolitik en
större arbetsbörda än någon av sina
företrädare. Han avslöt 1898 fred med Spanien,
proklamerade och genomdrev 1898—99 ”den
öppna dörrens” grundsats med avseende på
Kina samt handlade de svårlösta frågor,
som uppstodo i samband med
övertagandet av Panamakanalen. 1899 avslöt han
med det brittiska sändebudet i Washington,
J. Pauncefote, ett fördrag, ang. upphävandet
av Clayton-Bulwer-traktaten (se d.o.), vilket
emellertid förkastades av unionssenaten. Nya
förhandlingar ledde till den s.k. Hay-Paunce-
fote-traktaten 18/n 1901, som ratificerades av
senaten och som gav U.S.A. så gott som fria
händer vid det tillämnade kanalbygget och
den blivande kanalens skötsel; dock
stipulerades lika rätt för alla nationers fartyg att
begagna sig av kanalen. De därefter följ,
underhandlingarna med Colombia fördes likaledes
av H.; han stod i kontakt med de upproriska
på Panama och erkände fristaten omedelbart.
— H. var även verksam ss. förf, och har bl.a.
utg., jämte J.G. Nicolay, ”Abraham Lincoln”
(10 bd, 1890). B.
Hayashi [ha’jaci], T a d a s u, japansk
politiker (1850—1913), en av de driftiga japanska
reformmännen under 1800-talets sista
årtionden, under-några år japansk minister i skilda
europeiska länder. Hans viktigaste insats var
åstadkommandet av den engelsk-japanska
allians (1902, förnyad och utvidgad 1905), som
under ett par årtionden var hörnstenen i Japans
utrikespolitik. B.K.
Hayashi [hajacij, D o s h u n, även kallad
Hayashi Razan, japansk lärd (1583—
1657), en av de ledande förkämparna för
kinesisk lärdom och konfucianska ideal under
Tokugawaväldets första blomstringstid.
Utnämnd till d:r och l:e sekreterare hos
shogun-regeringen i Edo, bekämpade H. ivrigt
buddha-kyrkornas stora politiska makt. Framstående
filolog, författade han ett par hundra volymer
i historiska, filosofiska och religiösa ämnen
och utövade ett starkt andligt inflytande på
sin samtid. B.K.
Haydn [haFdan]. 1) Franz Joseph H.,
österrikisk tonsättare (1732—1809). Son till en
musikintresserad hantverkare i Rohrau, fick
H. sin första musikundervisning av en släkting
i det närbelägna Hainburg; vid ett besök 1740
av kapellmästaren vid Stefanskyrkan i Wien,
Reutter, upptäcktes H:s musiktalang, och han
anställdes som korgosse i Stefanskyrkans kör
i Wien. Efter några besvärliga år, under vilka
H. redan — ehuru utan särsk. teoretisk
utbildning — börjat komponera, kom han i
förbindelse med den italienske tonsättaren
Por-pora, vars ackompanjatör och biträde han blev
och av vilken han i gengäld mottog undervisning
i komposition. H:s musik vann efter hand
spridning (pianosonater i manuskript), och
efter en lyckad debut som
kammarmusikkompositör (l:a kvartetten 1755), föranstaltad av
den musikälskande furst Fürnberg, fick H.
genom denne plats som kapellmästare hos greve
Morzin på dennes gods i Lukawetz 1759. Här
skrev H. s.å sin första symfoni. Då greve
Morzin upplöste sitt kapell, anställdes H. som
2:e kapellmästare hos furst Esterhåzy i
Eisen-stadt och 1766 som l:e kapellmästare, från
— 825 —
— 826 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
