Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Helgesen (Eliesen), Poul (Paulus Helie el. Eliæ) - Helgeseter - Helgesta - Helgeån - Helgoland - Helgon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HELGON
dukade under i tidens stormar. Till en början
anhängare av vissa reformer inom kyrkan, tog
han snart avstånd från Luther och hans
anhängare (”Poul Vendekaabe”). Den största
delen av hans omfångsrika förf.-skap är
polemisk; bl.a. kämpade han med stor bitterhet
emot kungarna Kristian II, Fredrik I och
Gustav Vasa. H:s ”Skrifter” äro under
utgivning av Det danske Sprog- og
Litteratur-selskab (hittills utkomna 2 bd, 1932). P.R-w.
Helgeseter, kloster (Monaste’rium sanctæ
sedis) vid Nidaros för regulärkaniker, anses vara
grundlagt under 1100-talets sista decennier och
upplöstes 1546; de urspr. byggnaderna
brändes 1240. Det styrdes av en prior och stod i
nära samband med ärkebiskopen och
domkapitlet i Nidaros. T.S-d.
Helgesta, s:n i Villåttinge hd, Södermanlands
län, mellan två n.v. vikar av Båven ö.s.ö. om
Flen; 72,84 kvkm., därav 53,13 land; 1,225 inv.
(1932; 23 inv. pr kvkm.); 16,65 kvkm. åker
(1927; 31,3% av landarealen), 32,05 kvkm.
skogsmark. Egendomar: Rockelstad, Frändesta
och Gäversnäs. — Pastorat: H. och Hyltinge,
Villåttinge kontrakt, Strängnäs stift. G.N.
Helgeån upprinner i Rydaholms s:n i
Smålands centrum och flyter åt s. förbi
Kristianstad till Hanöbukten. I övre loppet
genomflyter H. sjön Möckeln och på
Kristianstads-slätten, där svåra översvämningar bruka
inträffa, de grunda Araslöv-, Hammar- och
Yng-sjösjöarna. Största biflödet är Almaån.
Utloppet var förr vid Ähus, men på 1770-talet
bröt ån igenom vid Yngsjö, där huvudloppet
nu är. Längd 190 km.; flodområde 4,840 kvkm.;
beräknad medelvatteneffekt inom området
37,000 hkr.; utbyggd effekt 7,600 hkr., därav
vid Torsebro 3,600. Kungsådra finnes från
Skeingesjöns utlopp. — Vid H. utkämpades
1027 en viktig drabbning mellan Knut den
store av Danmark och Anund Jakob av Sverige.
Även Olof den helige av Norge har sannolikt
deltagit i striden. Om striden möta de mest
olikartade och motstridande uppgifter i dansk,
norsk-isländsk, svensk och angelsaxisk
litteratur. Säkert är, att Anund begagnat sig av Knut
den stores vistelse i England till ett angrepp
mot Skåne samt att Knut kommit över till
Danmark och vid H. segrat över angriparna.
Det är ganska rimligt, att det Knut den stores
herravälde över delar av Sverige, som omtalas
på olika håll, har samband med slaget. Jfr
Ulf, angelsaxisk jarl. S.E-s;B.
Helgoland, ö i Nordsjön utanför Elbes
mynning, ingår i preussiska prov.
Schleswig-Hol-stein; 0,64 kvkm.; 2,450 inv. (1925).
Huvuddelen av H. är en triangelformig klippö,
begränsad mot havet av höga abrasionsbranter
och huvudsaki. uppbyggd av brokig sandsten
och musselkalk (trias) på en sockel av
per-miska lager. Lagren stupa mot n.ö. Platåns
yta når 58 m.ö.h. I strandbranterna ha
vågorna urholkat klyftor och strandgrottor; och
utanför kvarstå strandpelare som vittnesbörd
om att klipplatån fordom haft större
omfattning. Dess moräntäckta yta kallas Oberland,
till skillnad från den låga strandremsan vid
dess s.ö. sida, Unterland, och en utanför
liggande sandbank, Düne, ända till 1720 förenad
med huvudön genom en sandrevel, som då
bortspolades av havet. Samhället ligger på
Oberlands s.ö. sluttning, på Unterland och
Düne. Befolkningen är av frisisk härkomst
och lever av sjöfart, fiske, hummer- och
ostronfångst samt på badgäster, vilka bo i Unterland
och på Düne. H. äger en berömd havsbiologisk
station med akvarium, öppnat 1900, och fyr.
—Litt.: O. Pratje, ”Geologischer Führer für H.
und die umliegenden Meeresgründe” (1923);
B. E. Siebs, ”Die Helgoländer” (1928); W.
Nor-bert, ”H.” (1929). JF-
Sannolikt var ön känd redan under antiken.
På 1000-talet grundades där ett kloster. Det
räknades i början av 1200-talet till Danmark
och tillhörde senare hertigliga delen av
Schles-wig-Holstein. 1714 kom H. under den danske
kungen. 1807—90 var H. engelsk besittning;
1890 kom det till Tyskland och införlivades
1892 med Preussen. Efter 1918 har på H.
tidtals en stark separatistisk rörelse gjort sig
gällande. Vid H. utkämpades % 1849 en sjöstrid
mellan danskar och tyskar; en seger för
danska flottan vid H. % 1864 ändrade ej det
dansk-tyska krigets utgång. B
Helgon (från mlty. helgen, eg.: de
heliga). Medan benämningen h. (lat. sanctus),
i inskränkt mening avseende döda, vilka
inom den kristna kyrkan voro föremål för
särsk. vördnad, blev vanlig först under den
senare fornkyrkans tid, ha från äldsta tid
martyrerna på liknande sätt hedrats. Det äldsta
kända exemplet är Polykarpus (d. 155), vilkens
dödsdag firades av församlingen i Smyrna.
Under förföljelserna ökades hastigt antalet
martyrer. Deras dödsdagar firades som
”födelsedagar” till det högre livet. Måltider höllos
vid gravarna, berättelsen om deras lidande
förelästes, och snart anropade man dem om
deras förböner. Härom bära talrika
katakombinskrifter vittnesbörd. Med massornas
inströmmande i kyrkan på 300—400-talet tilltog kulten
av martyrerna i omfattning. Intresset riktades
snart mindre på deras livs och döds
vittnesbörd, än på deras kraftladdade, undergörande
kvarlevor (reliker). Till varje altare hörde en
relik. Detta blev bestämmande för altarets
ut
— 957 —
— 958 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
