Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Henneberg - Henneberg, Johann Wilhelm Julius - Henneberg, Richard - Henneberg, Rudolf - Hennebique, François - Hennegau - Hennequin, 1. Alfred - Hennequin, 2. Maurice - Henner, Jean Jacques - Hennerberg, Carl - Hennessy, 1. James - Hennessy, 2. Jean - Hennig, Anders
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HENNIG
vid nedre Werra i n. Franken, uppkallat efter
den äldsta grevesläktens stamborg. 1583 utdog
grevedynastien och H. tillföll olika arvtagare,
som behöllo grevskapet odelat till 1660, då det
skiftades. En del införlivades med thüringska
småstater, en del tillföll senare Preussen. P.Dhl.
He’nneberg [-bärk], Joh ann Wilhelm
Julius, tysk kemist (1825—90), 1857 förestån
dare för lantbruksförsöksstationen i Weende,
1874 flyttad till Göttingen; 1865 dessutom e.o.
och 1873 ord. prof, vid univ. i Göttingen. H.
utförde epokgörande undersökningar på
utfod-ringslärans område med Pettenkofers
respira-tionsapparat. Sina forskningsresultat
publicerade han huvudsaki. i tidskr. I bokform utkommo
”Beiträge zur Begründung einer rationellen
Fütterung der Wiederkäuer” (1860—72). H.Fqt.
Henneberg, Karl Vilhelm Albert Richard,
tysk-svensk tonsättare och dirigent (1853—
1925). H., som var f. i Berlin erhöll redan
tidigt grundlig utbildning som pianist och kom
ss. sådan i början av 1870-talet till
Skandinavien under en turné med Conrad Behrens.
1878 blev H. kapellmästare vid Mindre teatern
i Stockholm, 1879 vid Nya teatern. 1885 knöts
han till Kungl. teatern först som kapellmästare,
senare som hovkapellmästare 1894—1907. Till
Malmö flyttade H. 1912; verkade här som
dirigent dels för Malmö symfoniorkester 1912—15,
dels i Malmö orkesterförening 1916—21. H.
ledde även Sydsv. filharmoniska föreningens
konserter 1914—20. H. har komponerat operan
”Drottningens vallfart”, musik till flera
skådespel, kammarmusik, pianostycken m.m. N.B.
He’nneberg [-bärk], Rudolf, tysk målare
(1826—1876), valde gärna upprört romantiska
motiv för sina målningar (”Den vilde jägaren”,
”Jakten efter lyckan”). I stora väggmålningar
med vaxfärger har han skildrat scener ur
fransk-tyska kriget. M.Bjn.
Hennebique [änobfk], F r a n ? o i s, fransk
byggnadstekniker (1843—1921), upphovsman
till ett efter honom benämnt, banbrytande,
under 1890-talet ledande, numera föråldrat
system för den armerade betongens användning
till pelare och bjälklag i husbyggnader. G.W.W.
He’nnegau, prov, i Belgien, se H a i n a u t.
Hennequin [änekå’]. 1) Alfred Néoclès
H., belgisk-fransk lustspelsförf. (1842—87), var
tidigare järnvägsingenjör i Belgien men slog
sig 1875 ned i Paris. Hans lustspel och
vådeviller utmärkas av en kvickhet, som överskyler
deras frivolitet. Mest berömda äro ”Niniche”
(1878, i Stockholm 1879) och ”Lili” (1882, i
Stockholm s.å.). G.K-g.
2) Charles M a u r i c e H., den föregåendes
son, lustspelsförf. (1863—1926), har jämte G.
Duval, P. Bilhaud och P. Véber samt ensam
skrivit en rad välbyggda, oftast skabrösa,
farser med lätt och lustig dialog, de flesta med
framgång uppförda också i Sverige, varibland
”Le coup de fouet” (1901; ”Sendraget,” s.å.),
”Les dragées d’Hercule” (1904;
”Herkulespiller-na”, 1907) och ”Les honneurs de la guerre”
(1913; ”Krigsära”, 1916). G.K-g.
Henner [änä’r], Jean Jacques, fransk
målare (1829—1905), lärjunge till M.M.
Drol-ling och Picot, studerade i Italien de
venetian-ska högrenässansmästarna och tog särsk.
intryck av Correggios ljusdunkel. H:s måleriska
små tavlor variera kvinnliga akter i
stäm-ningslandskap. Bekant även som
damporträt-tör, blev H. en av sin tids mest framgångsrika
konstnärer. Han är rikt representerad i
Pa-lais des beaux-arts, Paris; Nationalmuseum,
Stockholm, äger en ”Najad”. — Litt.: L. Loviot,
”J.J.H. et son oeuvre” (1912). K.E.S.
Hennerberg, Carl Fredrik,
musikforskare, bibliotekarie, organist (1871—1932),
folkskollärarexamen 1893, organist-,
kyrkosångar-och musiklärarexamen 1901, bedrev studier i
kontrapunkt för J. Dente och E. Ellberg, var
lärare vid Stockholms folkskolor 1903—08 och
vid konservatoriet 1904—28 (i elementarsång,
harmonilära och pianospel), blev 1908
Musikaliska akad:s bibliotekarie och 1909
därjämte organist i Hovförsaml. H., som var
en av våra främsta orgelkännare, har gjort
värdefulla undersökningar rörande sv.
medel-tidsorglar och utg. bl.a. ”Orgelns byggnad och
vård” (1912, 2 uppl. 1928) och ”K. hovmusikus
Anders Wesström” (i ”Sv. tidskr. för
musikforskning”, 1928—29). G.J-n.
Hennessy [änasi’]. 1) James H., fransk
politiker och industriidkare (f. 1867),
deputerad 1906, senator 1921. H. äger jämte H.2)
stora vinodlingar i Charente samt den kända
konjaksfirman i Cognac. G.Liv.
2) Jacques Patrick Jean H., den
föregåendes broder, diplomat (f. 1874), deputerad 1910,
teknisk rådgivare i Nat. förb. 1920, ambassadör
i Bern 1924, jordbruksminister 1929—30;
delägare i familjefirman i Cognac samt i olika
tidn. av radikal läggning. G.Liv.
Hennig, Anders Henning, geolog, skolman
(1864—1918), 1892 fil. d:r och s.å. docent i
geologi i Lund, 1907 docent i geologi och
hyd-rografi där, 1905 lektor vid Lunds högre allm.
lärov., 1911 prof:s titel, 1913 läroverksråd. H:s
vetenskapliga verksamhet omfattade såväl
pa-leontologi som petrografi. Skånes krita var
dock det område av geologien, som han mest
sysslade med. H. bearbetade S. Hedins
samlingar från resorna i s. Tibet 1906—08; H:s
”Zur Petrographie und Geologie von
Südwest-Tibet” utgjorde bd 5 av Hedins stora verk om
— 1061 —
— 1062 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
