Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Henrik av Orléans - Henrik av Trastamara - Henrik II:s stil, Henri-deux-stil - Henrik den stolte - Henrik den svarte - Henrik Fågelfängaren - Henrik Harpestreng, Henricus Dacus el. de Dacia - Henrik Julius - Henrik Karlsson (ärkebiskop) - Henrik Lejonet - Henrik Raspe - Henriksdal - Henrik Sjöfarare - Henrik Skadelår - Henriksson, Johannes - Henriksson, Fritz - Henrik Suso (Seuse) - Henrique - Henriquel-Dupont, Louis Pierre - Henriques, Pontus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HENRIQUES
Henrik av Orléans, se Henrik, Frankrike
6) och 7).
Henrik av Trastamara, se Henrik,
Kasti-lien 2).
Henrik H:s stil, H e n r i-d e u x-s t i 1, kallas
den franska högrenässansen från o. 1500-talets
mitt till 1570-talet; den utmärker sig för
anslutning till italienska former och flitigt
upptagande av antika motiv. Lescot, Delorme,
Goujon och Ducerceau (se Frankrike,
konst) äro dess förnämsta konstnärsnamn. En
under nämnda tid framträdande
fajansfabrikation, med stora former och granna färger,
kallas efter tillverkningsorten
Saint-Porchaire-el. Henri-deux-fajans. E.W.
Henrik den stolte, se Henrik, Sachsen 1).
Henrik den svarte, se H e n r i k, Schwerin 1).
Henrik Fågelfängaren, se Henrik, Tyska
riket 1).
Henrik Harpestreng, Henricus Dacus
el. de D a c i a, dansk läkare och medicinsk
förf. (d. 1244), vid sin död kanik i Roskilde,
enl. traditionen läkare för konung Erik
Plogpenning. H. är trol. densamme som den
Henricus Dacus, som förf, ett latinskt arbete ”De
simplicibus” (utg. av J. W. S. Johnsson, 1914).
Han tillhör Salernoskolan och bygger i sina
på danska skrivna, populära verk (växtböcker,
diagnostiska anvisningar, en delvis förlorad
läkarbok m.m.) på arbeten av olika av
Salerno-skolans förf. (Constantinus Africanus m.fl.).
H:s danska arbeten (senast utg. av M.
Kristen-sen, 1908—20) blevo grundläggande för en rad
sv., norska och isländska läkarböcker. P.R-iv.
Henrik Julius, se Henrik,
Braunschweig-Wolfenbüttel 1).
Henrik Karlsson, ärkebiskop i Uppsala (d.
1408). H. nämnes första gången på
1370-ta-let som medl. av Birgittas krets i Rom och
erhöll rekommendationer av den hel. Katarina.
Han var kanik i Uppsala, valdes 1382 till
biskop i Växjö men förbigicks vid kurian till
förmån för drottning Margaretas skyddsling
Peder Lodehat. H. blev i stället präst i Växjö
och upphöjdes redan 1383 till ärkebiskop i
Uppsala trots konung Albrekts vägran att
er-kännq honom. H:s personlighet framträder ej
med skarpa konturer i de bevarade källorna.
Han bedrev omfattande godsaffärer för
ärke-biskopsbordets räkning och hade ekonomiska
mellanhavanden med drottning Margareta,
Karl Ulfsson till Tofta och Bo Jonsson. Under
de politiska omvälvningarna dröjde H. att
ansluta sig till Margareta och synes även senare
ha hävdat kyrkliga intressen gentemot
drottningen. E.Lö
Henrik Lejonet, se Henrik, Sachsen 2).
Henrik Raspe, se Henrik, Tyska riket 8).
Henriksdal, station vid Stockholm
Stadsgården—Saltsjöbadens järnväg i Nacka s:n strax
ö. om Danvikskanalen.
Henrik Sjöfararen, se Henrik, Portugal
3)-
Henrik Skadelår, se Henrik, Danmark 1).
Henriksson, Johannes, botanist, skolman
(f. 26/i 1853), föreståndare för skolan i
Dals-Rostock 1906, har särsk. ägnat sig åt odling
av medicinal- och drogväxter och på detta
område verkat banbrytande genom sin skrift
”Handledning vid insamling och förvaring af
Sveriges medicinalväxter” (1890). Andra H:s
arbeten behandla hushålls- och foderväxter,
deras användning, odling, avkastning och
historia, växterna i folkets föreställning, seder
och bruk, genom ålder märkliga träd i Sverige
m.m. O.Gz.
Henriksson, Fritz, tidningsman (f. 8%
1872), var redaktionssekreterare i
”öresunds-posten” 1894—99, korrespondent till
”Göteborgs handels- och sjöfartstidn.” i Berlin 1899
—1904, i London 1904—19, ackrediterad ss.
krigskorrespondent vid brittiska och franska
högkvarteren 1915—18, blev legationsråd och
chef för Utrikesdep:s pressbyrå 1919, president
i internationella pressunionen 1929. Skrifter:
”Från det moderna Tyskland” (1901), ”När vi
resa till London” (jämte H. Vallentin, 1914),
”England i världskriget” (1917), ”Med
Sveriges kronprinspar genom Amerika” (1926). H.E.
Henrik Suso (Seuse), tysk mystiker, se
S u s o.
Henrique [änri’ke], portugisiska
namnformen för Henrik.
Henriquel-Dupont [ärikä’1-dypå’], Louis
Pierre, fransk kopparstickare (1797—1892),
verksam i Paris. H. arbetade huvudsaki. efter
målningar av Delaroche, Gérard, Scheffer och
Ingres samt på sin ålderdom efter Correggio
och Veronese, vanl. med radérnål, varigenom
han blev Gaillards föregångare. G.S.
Henriques [-ri’kas],
Pontus Herman,
teknisk lärare (f. ’h
1852), studerade vid
tekniska
läroanstalter i Göteborg,
Zürich och Dresden
samt blev 1877 lärare
vid Norrköpings
tekniska elementarskola. 1884—1911 var
han överlärare vid
Tekniska skolan i
Stockholm, 1886—
1912 lärare i perspektivlära vid
Konst-högsk., de två sista åren ss. v. prof., 1885—
Uppslagsbok. XII. ___ 1089 __
35
— 1090 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
