Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Holberg, Ludvig - Holbo - Holborn - Holbrooke, Joseph - Holbö, Kristian - Holck, ätt - Holck, 1. Henrik - Holck, 2. Conrad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HOLBO
zig 1741 och behandlande sociala och
politiska ämnen. 1744 utkom hans essaysaml.
”Moralske Tanker”, den danska
upplysningslitteraturens förnämsta verk, där H. utvecklar
sin medelvägsmoral och deistiska
religionsfilosofi. Serien fortsättes med hans danska
”Epistler” (5 bd, 1748—54), innehållande 538
kåserier över olika ämnen, moraliska, religiösa,
historiska, estetiska. Det är hans mest
spirituella bok, strålande kvick och underhållande.
Liksom Montaigne, som är hans närmaste
förebild, tar han sin egen person och sin egen
läsning av äldre och nyare skrifter till
utgångspunkt och framställer de stora och små
livsproblemen på en rent subjektiv grund.
Under sina sista år återupptog H. sitt dramatiska
förf.-skap, i sammanhang med att efter
Fredrik V:s tronbestigning teatern ånyo öppnades.
Hans diktverk från denna tid, studier efter
Aristofanes och Plautus, äro emellertid icke
så betydande: bäst äro ”Philosophus udi egen
Indbildning” och ”Abracadabra”. Ytterligare
utgav han en övers, av Metastasios’
”Ar-taxerxes” och en saml. ”Moraliske Fabler”
(1751). Han fortsatte att skriva och dikta in
i det sista, uppmuntrade litteraturen efter
förmåga och understödde teatern med råd och
dåd, 1752 t.o.m. som vikarie för direktören.
Men han kom med åren på avstånd från
huvudstadslivet. Den betydande förmögenhet,
han vunnit bl.a. genom spekulationer,
placerade han i jordegendomar, och 1747
upprättades härav ett baroni. Helst vistades han på
sitt Terslösegaard i mellersta Själland.
Fri-herreskapet H. testamenterade han till Sorö
akad.
H. var, liksom Dalin i Sverige, typen för
den allsidige, västeuropeiskt orienterade förf.
Han ville odla alla moderna genrer inom
dansk litteratur, förnya smaken och kraftigt
bidraga till kulturlivets förvärldsligande. Han
förklarade själv, att han som komediförf.
hörde till ”den ortodoxa sekten”; hans
utgångspunkt var Molières familjedrama, men han
undvek kärleksscener och excellerade i den
uppsluppnaste komik och den mest lössläppta
fantasi. Genom sitt prosaiska förf.-skap blev
han nyskaparen av dansk-norsk prosa;
1700-talets dansk-norska förf, äro alla mer el.
mindre hans lärjungar, och traditionen från
H. är alltjämt levande. — H:s samlade
skrifter ha utgivits av Carl S. Petersen (1913 ff.),
”Breve” av V. Dahlerup (1926), monografier
bl.a. av J. A. Scheibe (1764), K. L. Rahbek
(1815—17), E. C. Werlauff (1838), R. Prutz
(1857). C. W. Smith (1858), A. Legrelle (1864),
O. Skavlan (1872), J. Paludan (1878), G.
Brändes (1884), L. Daae (1886), S. Höst (1913), F.
Bull (s.å.), L. Selmar (1914), Th. A. Müller
(1918); K. Warburg, ”H. i Sverige” (1884). P.R-w.
Holbo, hd i Frederiksborg Amt, n.ö. Själland,
begränsas i n. och n.v. av Öresund och
Kattegatt; 317,57 kvkm.; 16,505 inv. (1930). O.P.
Holborn [håu’ban], metropolitan borough i
London, n. om Thames, n.v. om City; 38,816
inv. (1931). O.P.
Holbrooke [håu’lbrok], J o s e p h, engelsk
tonsättare, pianist och dirigent (f. 1878), har
skrivit en lång följd av arbeten i nyromantisk
stil, bl.a. operatrilogien ”The cauldron of
An-wyn”, ”Pierrot and Pierrette”, ”The
enchan-ter”, en del körverk, orkesterverk (variationer,
symfonier, sviter), konserter (violinkonsert,
saxofonkonsert) och kammarmusik. E.A.
Holbö, Kristian, norsk målare (f. 1869)
H. stod tidigast impressionismen nära, men
under inflytande av Zahrtmann utvecklade
hans kolorit stor rikedom och kraftfullhet.
Han fann i trakterna av Jotunheimen med
dess stortartade natur de flesta av sina motiv.
En stämning av svårmod och naturmystik
genomtränger hans färgkraftiga och robusta
land-skapsstudier. H. har också ägnat sig åt
reliefplastik. Han är representerad i
Nationalmuseum, Stockholm. M.Bjn.
Holck, gammal sönderjydsk adelsätt, känd
sedan 1300-talet, fortlevande med en grevlig
linje H.-W interfeldt, en grevlig linje H.
och en friherrlig linje H. til H o lc k
en-ha vn. En medl. av ätten, Sten H. (d. 1704;
dråpligt skildrad av J. C. Barfod i
”Märkvärdigheter rörande skånska adeln”),
introducerades på sv. riddarhuset 1664; hans gren utdog
trol. 1717. C.
1) Henrik H., 1633 tysk riksgreve, dansk
krigare (1599—1633), deltog 1622—23 i hertig
Kristians av Braunschweig fälttåg, därpå i
dansk-nedersaxiska kriget och sändes 1628 med
danska hjälptrupper till Stralsund, i vars
försvar han tog en verksam del. 1630 övergick H.
som överste i kejsarens tjänst och trädde genast
i ett nära personligt förhållande till
Wallen-stein, som satte den tappre och dugande H.
mycket högt. Sedan Wallenstein åter
övertagit befälet, blev H. i febr. 1632 generalmajor
och kort därefter fältmarskalklöjtnant. Vid
Lützen förde han de kejserligas ena flygel, blev
i dec. fältmarskalk och besatte 1633 större delen
av Sachsen men bortrycktes strax därpå av
pesten. P.S.
2) Fredrik Vilhelm Conrad H., greve,
hovman (1745—1800). Tack vare sin börd
tidigt knuten till hovet blev han, sorglös och
lättsinnig till sitt väsen, en av Kristian VII:s
gunstlingar och dryckesbröder.
Gehejmekon-ferensråd 1769, avskedades han från hovtjäns-
— 195 —
— 196 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
