Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Holländer, Felix - Holländeri - Holländska bjälkar - Holländska hästen - Holländska litteraturen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HOLLÄNDERI
”Der Weg des Thomas Truck” (1902; hans
mest betydande arbete), ”Unser Haus” (1911),
”Der Demütige und die Sängerin” (1923). H.
har även skrivit ett flertal dramer. A.Bd.
Holländeri, gammal benämning på avelsgård
med högmjölkande kor, där
mjölkhushållningen bedrevs enl. holländskt mönster.
Redan på 1500-talet anlades h. i Sverige.
Sålunda uppdrog Gustav Vasa åt en holländsk
bonde att med biträde av två pigor sköta
Stockholms ladugård, som inrättats till h.
omfattande 2 tjurar, 40 kor och 18 ungnöt av
holländsk ras. Det äldsta h. i Skåne anlades
av landshövdingen Samuel v. Hyltéen i början
av 1700-talet på Skillinge. Landshövding
Wilhelm Bennet (d. 1740) höll h. på
Säbyladu-gård vid Landskrona samt på Alnarp. H.
ökade småningom i antal och bidrogo i hög
grad till mjölkhushållningens uppsving under
1800-talet men försvunno helt och hållet, när
den moderna mejerihanteringen infördes. Se
St amhol lände ri. H.Fqt.
Holländska bjälkar, se H oll a n d s t i
m-m e r.
Holländska hästen, gemensam benämning på
urgamla lantraser, som omkr. mitten av
1800-talet utgjorde huvudmassan av Hollands
häststock. Mest kända voro den frisiska,
gelder-ländska och seeländska. Numera
förekommer-endast den förstn. som ren ras. Den är
helsvart och exporteras i stort antal till England,
där den användes som begravningshäst. H.Fqt.
Holländska litteraturen. Litteraturen i
Nederländerna (Holland) och i de nederländska
(flamländska) delarna av Belgien (jfr
Flamländska språket och litteraturen
och Belgien, litteratur) bildar ett helt, som
trots de starka politiska och religiösa
motsättningarna sammanhålles av det gemensamma
språket. Under medeltiden var skriftspråket
uppbyggt på sydnederl., främst flandriska och
brabantiska dial. I Flandern och Brabant kom
också under starkt franskt inflytande det
litterära centralområdet att ligga. På den
kraftiga uppblomstringen hänvisar främst det
berömda eposet ”Van den Vos Reynaerde” från
c:a 1250 (djursagan), fragment av en
Roland-sång (chanson de geste) samt av en dikt om
Reinout van Montalbaen (riddarromanen).
Mycket av denna tids diktning har tyvärr gått
förlorat. Till 1200-talet hörde ännu den
produktive och som skald ej obetydlige M a e
r-1 a n t, men dennes verk bära tydliga tecken på
en genomgripande förändring i de sociala
förhållandena, det tredje ståndets begynnande
makt. Vackra prov på en av trubadurpoesien
påverkad, mystiskt färgad religiös diktning ger
under samma årh. nunnan Hadewych. —
Under loppet av 1300- och 1400-talen
förflyttas den språkliga hegemonien och därmed även
den litterära från Flandern till Brabant. En
efterföljare till Maerlant var här Jan van
Boendale (död o. 1365), som skrev
”Bra-bantsche Yeesten” (c:a 1327). Det sydnederl.
skriftspråket utvidgade nu sina gränser även
norrut till de holk, nordnederl. landskapen,
vilka numera blevo i högre grad att räkna
med i litterärt avseende. Nordnederländare
var bl.a. Willem van
Hildegaers-berch (d. efter 1408), förf, till allegoriska
och didaktiska smådikter; sådana
professionella skalder kallades sprooksprekers.
Nordnederländare var också Dirc Potter (d
1428), som skrev en moraliserande
kärleksdikt, ”Der Minnen Loop”. I de n. provinserna
vann under 1400-talet även den religiösa
prosan med mystisk prägel, som tidigare florerat
i Brabant (Jan van Ruysbroec, 1294—
1381), en stark genklang. Föregångsmannen
för denna möderne devotie var Gerard de
G r o o t e (1340—84). I samband härmed
efterträddes här också den världsliga folkvisan
av de andliga sångerna till ära för Jungfru
Maria och Jesus, den himmelske brudgummen.
Dramat representeras under 1400-talet av
mysterie- och mirakelspel samt moraliteter
sådana som ”Elckerlijc” (”Envar”) från slutet
av årh. Flitigt odlades dramat även inom ett
slags litterära stiftelser av skråaktig och
di-lettantisk karaktär, som i borgarkretsar, ofta
under någon andligs ledning, började
uppkomma i Nederländerna, något senare i n.
Berömdast var här ”De Eglentier” i Amsterdam
(stiftat 1496). I dessa s.k. rederijkerskamers
liksom över huvud börjar h.l. nu få en
nationell karaktär. Medeltidens och de s.
provinsernas supremati var till ända.
Reformationen, renässansen och framförallt
avkastandet av det spanska oket hade skärpt den holl.
nationalkänslan. Medan den flaml.
litteraturen under spanskt förtryck förkvävdes,
be-gynte i Holland en ny litterär guldålder, och
man skrev nu på ett språk, som anpassats
efter folkspråket i prov. Holland och Zeeland.
Renässansens språksträvanden gingo även i
stark puristisk riktning. I detta syfte var bl.a.
Dirk Volkertsen Coornbert (1522
—1590) verksam. Puristernas strävanden
fullföljdes av den holl. guldålderns främsta
representanter, Jacob Cats, Pieter
Cor-nelisz. Hooft, GerbrandAdriaansz.
Breder o, Joost van den Vonde 1,
Constantijn Huygens, vilka alla
föddes i slutet av 1500-talet och med undantag
av Cats och Huygens härstammade från
Amsterdam. Särsk. Hooft (1581—1647) och Von-
— 207 —
— 208 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
