HOLTZMANN förf.-skap behandlar olika delar av Norges och de arktiska områdenas geologi samt paleo-zoiska, särsk. kambrosiluriska, fossil från samma områden. K.A.G. Holtenau [hå'-nåu], se Kiel. Holtei [håTtäl], Karl Edward von, tysk förf. (1798—1880). Efter en vagabonderande ungdom ägnade sig H. åt teatern ss. skådespelare och dramaturg. Under 1820-talet slog han igenom med en rad lustspel och vådeviller (samlade under titeln ”Theater”, 1845). Vädjande till den rådande lågborgerliga smaken blevo hans pjäser ytterst populära och spelades flitigt även i Sverige. Han skrev även dikter och romaner. Bland de förra märkas dialektdikterna ”Schlesische Gedichte” (1830) och ”Deutsche Lieder” (1834) samt de patriotiska ”Königslieder” (1870). Bland hans romaner må nämnas ”Christian Lammfell” (5 bd, 1852) och ”Die Eselsfresser” (1860). Flertalet av hans i ”Erzählende Schriften” (40 bd, 1861— 66) intagna noveller äro sensationsalster utan litterärt värde. Av intresse äro däremot memoarerna ”Vierzig Jahre” (8 bd, 1843—50 med suppl. ”Noch ein Jahr in Schlesien”, 2 bd, 1864) och ”Fürstbischof und Vagabund” (1882). — Litt.: M. Kurnik, ”K.v.H.” (1880); A. Moschner, ”H. als Dramatiker” (1911). A.Bd. Holter, Iver Paul Fredrik, norsk tonsättare (f. 1850). Som dirigent för bl.a. Harmonien i Bergen 1882—86 och Musikföreningen i Oslo 1886—1911, som stiftare (1897) och till 1921 ledare av Holters Kor samt som lärare har H. varit av stor betydelse för norskt musikliv. Bland hans gedigna, på en gång kraftfulla och veka tonskapelser, fotade på romantisk-klassisk grund och av en viss kosmopolitisk läggning, märkas orkester- och körverk, kammarmusik, solosånger m.m. H. redigerade 1900— 07 ”Nordisk Musikrevue”. G.M. Holtfodt, Christian T h e o d o r, norsk militär (1863—1930), officer vid inf. 1886, löjtnant vid art. 1890, överste 1908, generalmajor 1912 och kommenderande general för norska armén 1927. H. tjänstgjorde i generalstaben 1891— 99, var led. i ett flertal kommittéer, bl.a. av befästningskommissionen 1899, samt 1905 militärkonsulent vid Karlstadsförhandlingarna. Han var kommendant på Oscarsborg med Svel-vik 1908—12, generalinspektör och chef för fästningsart. 1912—14 samt från 1922, försvarsminister 1914—19 och generaldirektör för Nor ges statsbanor 1919—22. Ss. försvarsminister under världskriget ledde han med fasthet och kraft landets neutralitetsvärn och åtnjöt stort förtroende inom Stortinget. E.Bz. Holtsmark. 1) B e r n t H., norsk lantbruks-lärare och politiker (f. 1859). Efter lantbruks -studier 1883—84 i Aas och 1885—86 vid lar.t-brukshögsk. i Berlin upprättade H. 1887 en privat lantbruksskola på gården Sem i Asker och innehade den till 1914, då den övertogs av staten. Han var 1903—09 led. av Stortinget samt 1910—12 jordbruksminister. Sedan 1927 är han direktör för Norges hypoteksbank. Uppskattad lantbruksförf., har H. utg. bl.a. ”Husdyrlære” (1897; 7 opl. 1920). Hj.P. 2) JohanPeterH., den föregåendes brorson, fysiker (f. 1894), d:r phil. i Oslo 1918, prof, i fysik vid Tekniska högsk. i Trondheim 1923. H:s undersökningar omfatta framförallt problem ur strålningsfysiken. Bland dem märkas teoretiska arbeten över Ramsauereffekten, över absorptionslinjernas breddökning vid växande gastryck och över långsamma elektroners spridning samt experimentella arbeten över den karakteristiska röntgenstrålningen från de lätta grundämnena. A.B.L. Holtzendorff [hå'Itsandårf], Franz von, tysk jurist (1829—89), 1861 prof, i Berlin, från 1873 i München. H. var upphovsman till de tyska juristmötena samt arbetade främst på straffrättens och fängelseväsendets områden. Från 1866 utgav han jämte Virchow "Samm-lung gemeinverständlicher wissenschaftlicher Vorträge”, 1871—76 ”Jahrbuch für Gesetzge-bung, Verwaltung und Rechtspflege” (forts, av Schmoller); mest känd är han emellertid ss. huvudred, för det utmärkta saml.-verket ”En-cyklopädie der Rechtswissenschaft” (3 bd, 1870 —71; 7 Aufl. 5 bd, 1913—15). Bland H:s egna skrifter märkas ”Handbuch des deutschen Strafrechts” (4 bd, 1871—77), ”Handbuch des deutschen Strafprozessrechts” (2 bd, 1877—79), ”Handbuch des Völkerrechts” (4 bd, 1885—89), ”Handbuch des Gefängniswesens” (2 bd, 1888). E.K. Holtz’ influe'nsmaskin, se Elektrici-t e t s m a s k i n. Holtzmann [håTts-], Adolf, tysk germanist (1810—70), prof, i tyska och indiska språken i Heidelberg 1852, har gjort beaktansvärda insatser inom tysk och jämförande språkforskning, bl.a. genom skrifterna ”Ueber den Umlaut” (1843) och ”Ueber den Ablaut” (1844), genom stridsskrifter mot Lachmann i Nibelungenfrågan och genom sin ”Altdeutsche Grammatik”, 1 (1870—75). Bth — 253 — — 254 —