Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Husdjur - Husdjurens exteriör
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HUSDJURENS EXTERIÖR
Mjölkkons och hästens yttre kropp spartier. 1 huvud, 2 mule, 3 näsborre, 4 nosrygg, 5
öga, 6 panna, 7 horn, 8 öra, 9 ganasch, 10 strupe, 11 hals, 12 manke, 13 rygg, 14 länd
(njurparti), 15 höftknöl, 16 kors, 17 bärbensknöl, 18 svans, 19 svanskvast, 20 bringa, 21
nedre dräglapp, 22 övre dräglapp, 23 bog, 24 armbåge, 25 underarm, 26 framknä, 27
framkota, 28 klöv, 29 underbröst, 30 bröstsida, 31 buk, 32 flank, 33 mjölkåder, 34
främre, 35 bakre juverhalva, 36 spene, 37 lår, 38 bakknä med ljumskveck, 39 skrev, 40
skank, 41 has, 42 bakre skenben, 43 lättklöv, 44 kindknöl. — a framhov, b framkrona,
c framkotan, d framskena, e framknä, f underarm, g armbåge, h bringa, i bog, j
strup-rand, k öronkörtelparti, 1 ganasch, m kindkedjegrop, n underläpp, o överläpp, p
näsrygg, <I panna, r hjässa, s nackfäste, t nacke, u hals, v manke, x rygg, y ländparti, z
höftknöl, å kors, ä svansfäste, ö sittknöl, aa lår, ab skank, ac has, ad bakskena, ae
pungsäck, af skap, ag ljumske, ah buk, ai bröst.
silkesmask. Det är således blott ett fåtal
arter, som människan gjort till h. (domesticerat);
med undantag av katten äro de alla former,
som leva i flockar, och sannolikt har denna
djurens vana varit en bidragande orsak till
att de kunnat vänja sig att leva under
människans beroende. H:s vilda stamformer ha
sannolikt levat i närheten av människans
boplatser och tämts utan bestämd avsikt, liksom
nu levande naturfolk tämja en mängd olika
djur. Först senare har människan bland dessa
utvalt de former, som visat sig vara nyttiga;
i vissa fall torde även religiösa föreställningar
spelat en roll. Det äldsta h. är hunden, som
tämjdes redan på övergången mellan äldre och
yngre stenåldern, och av vilken snart ett
flertal raser framträdde. Betydligt senare, under
yngre stenåldern, enl. arkeologernas
beräkningar för c:a 8,000 år sedan, införlivades
nötkreaturen och ung. samtidigt get, får och svin
med h., och under bronsåldern tillkom hästen.
Katten hölls ss. h. i Egypten redan under 5:e
dynastien (2700 f.Kr.) men kom först under
medeltiden till Europa. Vår kunskap om h:s
ålder och härstamning är dock ofta ofullst.,
beroende på att stamformerna äro utdöda och
på de stora förändringar, de undergått genom
domesticeringen. Härvid förändras ej blott
storleken, i det att h. vanl. bli mindre än de
vilda stamformerna, utan även fällen, vissa
delar av skelettet och framförallt färgen, som
övergår från den mera enhetliga vildfärgen
till mer el. mindre markerad fläckighet el. rent
vit. H.B-n.
Hos primitiva folk föras ofta ungar
av dödade djur till lägret, kvarhållas där och
bli med tiden mer el. mindre tama. Ibland
påträffas i infödingarnas läger el. byar ganska
många olika sådana djur. Dessa har man
emellertid blott för nöjes skull. Så torde
fallet också från början ha varit med hunden.
I Australien var den det enda h. I Amerika
funnos av h. i eg. mening endast lama-djur,
marsvin, kalkoner och en and-art. H. utnyttjas
hos naturfolken sällan ekonomiskt allsidigt el.
intensivt. Hönsen infördes till Sydamerika
mycket tidigt och synas på få årtionden ha
spritt sig över kontinenten, men indianerna äta
vanl. ej äggen, ofta ej heller köttet. H. hållas
stundom uteslutande för offerbruk, t.ex. hos
vissa västafrikanska stammar. Jfr
Boskapsskötsel. G.B-r.
Husdjurens exteriör, benämning på
totalbilden av djurens yttre egenskaper, vilken
betingas av djurens genotypiska konstitution och
yttre faktorer, ss. klimat, näring, skötsel och
vård m.m. I praktiken söker man så vitt
möjligt bedöma husdjurens prestationsförmåga
med ledning av exteriören, vilket också i
många fall lyckas. Så t.ex. äro hästens snabbhet
och dragkraft i hög grad beroende av hans
benställning, d.v.s. av de vinklar,som
extremiteter-nas olika delar bilda med median- och
horisontalplanen. Yttre kroppsbyggnad, färg och
tecken ha dessutom betydelse vid
identifiering av husdjuren (se Signalement).
Varje kroppsdel har sin särsk. benämning (se
fig.). H.Fqt.
— 487 —
— 488 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
