HUTTEN desinf.-fördelningen; april 1915 blev han chef för 21 :a armékåren i Polen, jan. 1917 för armé-avd. D samt april s.å. för 8:e armén. Efter att 3/# s.å. ha intagit Riga förflyttades H. i dec. till västfronten ss. chef för 18:e armén, vilken han förde under det stora genombrottsslaget i mars och april 1918 samt under återtågsstri-derna till krigets slut. E.Bz. Hutten [ho'tan], Ulrich von, tysk humanist (1488—1523). F. på slottet Steckelberg vid Ulrich von Hutten. Samtida träsnitt. Fulda, bestämdes H. av sin fader för det and^-liga ståndet men rymde vid 17 års ålder ur det kloster, där han uppfostrades. De följ, åren förde han ett oroligt vagantliv. Två gånger besökte han Italien, där han bedrev humanistiska studier. 1517 kröntes han av kejsar Maximilian till poeta laureatus. I vassa epigram försvarade han Reuchlins och humanismens sak, och imponerad av Luther kastade han sig med hela kraften av sitt hetsiga temperament in i fejden mot Rom, t.ex. med pamfletten ”Vadis-cus sive trinitas romana” (1520). Förgäves vädjade han till kejsaren, som han förespeglade ökad makt genom en kyrklig reduktion. Desperat valde han då upproret och slöt sig till Franz v. Sickingen. Till sina anhängare bland riks- riddarna riktade han en mängd agitationsskrif-ter på tyska språket, som han därefter uteslutande använde. Hans ansträngningar buro dock ej frukt. Då Sickingens stormning av Trier misslyckades, måste H. fly till Schweiz, där han avled på ön Ufnau i Zürichsjön. Genom sitt romantiska livsöde har H. utövat stor tjusning på senare tiders skalder och konstnärer. Bland tyska diktverk om H. står C. F. Meyers ”H:s letzte Tage” (1872) avgjort högst. I sv. litteratur har Strindberg tecknat ett sympatiskt porträtt av H. i Lutherdramat ”Näktergalen i Wittenberg”. H:s ”Schriften” utgå-vos av E. Böcking i 5 bd (1859—69). — Litt.: D. F. Strauss, ”U. v. H.” (3 bd, 1858—60; nytr. av O. Clémen, 1927); P. Kalkoff, ”U. v. H. und die Reformation” (1920), ”H:s Vagantenzeit und Untergang” (1925); F. Gundolf, ”H., Klop-stock und Arndt. Drei Reden” (1924); F. Wal-ser, ”Die politische Entwicklung U. v. H:s während der Entscheidungsjahre der Reformation” (1928); P. Held, ”U. v. H.” (s.å.); O. Flake, ”U. v. H.” (1929); H. Holborn, ”U. v. H.” (s.å.). På sv. finns en av Strauss starkt påverkad karakteristik av O. Levertin i ”Essayer”, 2 (1907). A.Bd. Hutter {ho'tar], Leonard, tysk teolog (1563—1616), prof, i Wittenberg 1516, företrädde en benhård lutersk ortodoxi i den s.k. konkordieformelns (se d.o.) anda. Mot Melanch-thons ”Loci communes” utgav han ”Compen-dium locorum theologicorum” (1610; sv. övers. 1618, med titeln ”Sammandrag af tros-artik-larna”, 1845), som utgått i nya uppl. ända in på 1800-talet. S.N, Hutton [hnTan], James, skotsk geolog (1726—97), ägnade sig efter medicinska studier åt ekonomisk verk samhet men sysselsatte sig snart uteslutande med vetenskaplig forskning i kemi och geologi. Sina åsikter om jordens och bergarternas bildning framlade han 1785 i ”Theo-ry of the earth” (utvidgad uppl., 2 bd, 1795). H. ansåg ba-salter och liknande bergarter bildade genom stelning av smälta massor och en del andra bergarter genom omsmältning av lösa sand- och lerlager. Hans uppfattning var sålunda plutonistisk, och han uttalade sig även bestämt i aktualistisk riktning. H:s arbeten voro skrivna på ett sätt, som gjorde dem svåra att förstå, var — 511 — — 512 —