Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hålvener - Hålört - Hånger - Hångsdala - Hångstafallen, Hångstaforsarna - Hår - Hår hos djuren - Hår hos människan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HÄR
Hålvener, anat., se Blodkärl.
Hålört, se Nunnörtsläktet.
Hånger, s:n i östbo hd, Jönköpings län, s.s.v.
om Värnamo; 59,36 kvkm., därav 49,86 land;
629 inv. (1932; 13 inv. pr kvkm.); 6,37 kvkm.
åker (1927; 12,8% av landarealen), 27,73 kvkm.
skogsmark. — Pastorat: Kärda och H., östbo
kontrakt, Växjö stift. J.C.
Hångsdala, s:n i Vartofta hd, Skaraborgs
län, s.v. om Tidaholm; 10,07 kvkm., därav 10,06
land; 226 inv. (1932; 22 inv. pr kvkm.); 6,90
kvkm. åker (1927; 68,6% av landarealen), ingen
skogsmark. — Pastorat: Dimbo, Ottravad, H.,
Skörstorp och ö. Gerum, Vartofta kontrakt,
Skara stift. J.C.
Hångstafallen, Hångstaforsarna, i
Ljungan, 20 km. nedom Ånge; höjd 38 m.;
utbyggda med 19,400 hkr. för Ljungaverk. S E-s.
Hår. 1) H. hos djuren, olikartade,
trådfor-made bildningar av huden. Beträffande f 1 i
m-m e r h å r se d.o. Hos en mängd
ryggrads-lösa djur, ss. borstmaskar och leddjur, finnas
kutikulära hårbildningar, som genom inlagring
av kitin äro hårda och styva. Äro de särsk.
tjocka benämnas de borst (se d.o.). Hos
däggdjuren åter utgöra h. överhudsbildningar och
äro nedsänkta i en hårsäck samt bestå av
förhornade överhudsceller (se nedan). Hos
primitiva former stå h. vanl. 3 och 3 tillsamman.
Ang. h:s närmare byggnad se nedan. Alltefter
h:s utbildning skiljer man mellan fina, mjuka
h., ullhår, som vanl. bilda fällens
huvudmassa, samt längre och kraftigare h., s t i
c-k e 1 h å r. Särsk. grova och styva h. kallas
borst el. taggar. H. skydda framförallt
kroppen mot värmeförlust, men vissa på
nosen sittande styvare h., m o r r h å r
(vir-bri’ssæ), stå i känselsinnets tjänst. Jfr
Hårfällning. H.B-n.
H. hos människan. Människans kropp är
hårbeklädd, utom på enstaka platser ss på
handens insida, på fotbladet och över
kno-garna. Denna hårbeklädnad utgöres dock till
största delen av mycket fina, föga märkbara
h., s.k. ullhår, endast här och var äro h.
kraftigare och större, s.k. p a p i 11 h å r. ss.
huvud-, ansikts- och pubeshår. — H.
utbildas embryonalt genom en från överhuden snett
nedväxande epitelsträng. Denna förtjockas i
sitt ändparti till en h å r b u 1 b, in i vilken
underifrån en kärlrik bindvävstapp h å r p a p i
1-len, inväxer (fig. 1). En riklig celltillväxt sker
nu i bulbens centrala parti, och de
nybildade cellerna skjutas genom epitelsträngens
mitt mot hudytan. Härunder förhornas de och
bilda håret, vilket genom alltjämt fortgående
celltillväxt i bulben blir allt längre. Den största
delen av h. kommer att ligga utanför huden och
kallas hårskaft, den i huden belägna delen
kallas h å r r o t. Även i bulbens perifera
delar inträder en cellnybildning, som ger upphov
till en förhornad inre rotskida (fig. 1). Epitel-
Fig. 1. Längdsnitt genom hår i människans
huvudhud.
strängen kvarstår som en yttre rotskida omkr.
håret. Utanför denna ordnar sig bindväven
till den s.k. hårsäcken (fig. 1). Från yttre
rotskidans strax under huden belägna parti
bildas talgkörtlar (se d.o.), och strax under dessa
fäster sig den av glatta muskeltrådar bestående
sneda hårmuskeln, mu’sculus arre’ctor pili,
vilken vid sin kontraktion ”reser” håret och fram-
Fig. 2. Del av
hårskaft hos människa.
kallar gåshud (se d.o.). — Själva håret (fig.
2) består av en märg, uppbyggd av i rad
ordnade celler (kan saknas) och av en bark, där
starkt tillplattade, förhornade celler, lagrade
i rikliga skikt, ge en längdstrimmighet åt h.
Barken omslutes ytterst av ett lager
taktegel-formigt lagrade hinnceller. Ju mera slätt dessa
ligga, dess mera glans får håret. Hårfärgen
betingas huvudsaki. av pigmentkornsinlagring
i barken. Är denna sparsam, blir håret ljust;
är den riklig, blir håret svart. I rött h. är
pigmentet vanl. löst. Grått och vitt h. hos
åld
— 629 —
— 630 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
