HÄRMFÅGEL rid). Själva myggorna ha en längd av 4—5 mm. och äro igenkännliga på sina mörka vingar. Larverna leva i marken av multnande blad och växtdelar, oftast i täta och skuggiga skogar. Stundom komma de fram i oräkneliga massor och vandra, sammanhållna av slem från kroppen, i ända till 3—4 m. långa, 8—10 cm. breda tåg, likt en lång slingrande orm. Det märkliga och sällsynta fenomenet är välbekant från flera av våra provinser under namnet ”skrea” och har förr i folktron ansetts förebåda krig och missväxt. S.Bgtn. Härmfågel, härmtrast, Mimus polyglo't-tos, en trastarna närstående form bland tät- Härmfågel från Galapagosöarna. tingarna (se d.o.), är av en koltrasts storlek och till färgen ovan gråbrun, på undersidan ljusare med strupen och buken vit. Vingpennor och vingtäckare äro mörkbruna med vita spetsar. H. är utbredd över Nordamerikas skogsområden från 40° n.br. till Mexiko och lever av insekter och bär. Dess vackra sång och stora förmåga att härma andra fåglar och olika ljud göra att den skyddas och ofta hålles ss. burfågel. H.B-n. Härmningsdrift, en under inflytande av stark suggestibilitet uppkommen, stundom sjuklig, benägenhet att imitera andra individer (se Imitation). H. i vidsträckt bemärkelse är ett vanligt fenomen såväl hos människor, särsk. barn, som hos djur. — I inskränkt bemärkelse användes uttrycket som synonym för de hos en del idioter och sinnessjuka någon gång förekommande ekosymtomen, vilka fått sitt namn av att den sjuke automatiskt, som ett eko, upprepar andra personers ord el. rörelser. Dessa reflexarta-de handlingar kunna icke undertryckas av den sjuke; ofta utför han dem med största motvilja och under protester. Ekosymtomen bruka benämnas e k o 1 a 1 i, resp, e k o k i n e s i, be roende på om det är tal el. rörelser, som efterhärmas. Inom gruppen ekokinesi skiljer man mellan e k o m i m i och ekopraxi, allteftersom det är fråga om mimiska rörelser el. vanliga kroppsrörelser. T.V Sn. Härmtrast, se Härmfågel. Härmästare (ty. Heermeister, till Heer, här, folketymologiskt även ombildat till Herrmeis-ter), titel för befälhavaren över tyska ordens (se d.o.) stridskrafter. Härn- (sannolikt till ett fsv. gudinnenamn Härn, motsvarande isl. Hyn, binamn på Freja), i ortnamn, t.ex. Härnevi. E.H. Härna, s:n i Ås hd. Älvsborgs län, n.v. om Ulricehamn; 18,28 kvkm., därav 17,87 land; 366 inv. (1932; 20 inv. pr kvkm.); 4,ii kvkm. åker (1927; 23,o°/o av landarealen), 9,47 kvkm. skogsmark. — Pastorat: S. Ving, H., Fänneslunda och Grovare, Äs kontrakt, Skara stift. J.C. Härnevi, s:n Torstuna hd, Västmanlands län, intill länsgränsen, n. om Enköping; 13,87 kvkm., därav 13,73 land; 382 inv. (1932; 28 inv. pr kvkm.); 8,si kvkm. åker (1927; 64,2% av landarealen); 3,48 kvkm. skogsmark. — Kyrkan, från medeltidens slut, har långhusets väggar och valv samt vapenhuset prydda med målningar av Albert målare (se denne). — Pastorat: Torstuna, österunda och H., Fjärdhundra s. kontrakt, Ärkestiftet. S.;E.W Härnögyttja, se Interglaciala bildningar. Härnö klubb, agafyr på Härnö ö. udde. Härnön, ö tillhörande Härnösand (se d.o.); 39,30 kvkm. Ä H. finnes lotsplats med upp- Smitingeviken på Härnön. passning dels i Härnösand, dels vid öns ö. udde (under hårt väder vid Röudden å Lungö). S.;E.Hg. Härnö revir, adress Härnösand, tillhör Härnösands distrikt och omfattar Häggdångers, Säbrå, Stigsjö, Hemsö, Högsjö, Gudmunrå, Yt-terlännäs, Dals, Torsåkers, Bjärtrå, Skogs, Nora, Graninge, Viksjö, Ljustorps, Hässjö, Tyn-derö, Indals, Holms samt del av Indalslidens — 715 — — 716 —