Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ikon - Ikonen, Lauri Ilmari - Ikonion - Ikonografi (ikonologi) - Ikonoklast - Ikonologi - Ikonostas - Ikosaeder - Ikositetraeder - Ikterus - Iktinos - Iktus - Iktyologi - Iktyosaurier - I.l. - Ilang-ilangolja, ylang-ylangolja - Ilbak, Ella - Ildefonsogruppen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IKON
Rysk ikon. Maria med barnet.
Iko’n (grek. eiko’n, bild), beteckning för de
inom grekisk-katolska kyrkan förekommande
kultbilderna (i skulptur el. måleri) av Kristus,
Jungfru Maria el. helgon. Jfr Ikonostas.
E.W.
1’konen, Lauri 11 m a r i, finländsk
tonsättare (f. 1888), fil. mag., studerade
komposition i Berlin och Paris 1910—13, redigerade
”Suomen musiikkilehti” 1923—29 och grundade
1928 ”Teosto”. I. har komponerat 2 symfonier
m.fl. orkesterkompositioner ävensom solo- och
körsånger. O.A-n.
Iko’nion, se K o n i a.
Ikonografi’ (i k o n o 1 o g i) är vetenskapen
om innehållet i konstverket och har främst
betydelse för konsthistorien ss. historisk
disciplin. I. sysselsätter sig dels med att tolka
innehåll av komplicerad el. för modern tid
oförståelig art (ss. mytologiska och legendariska
ämnen), dels att följa ett tema el. bildmotiv
genom olika epoker (ss. Madonnabilden, Heliga
tre konungar, dödsdansen i medeltida konst,
djuret i konsten, benställningar, handgester
etc.). Särsk. på det religionshistoriska
området har den ikonografiska forskningen givit
upphov till en omfattande litteratur, som utom
nämnda ämnen behandlar helgonbilderna,
helgonens attribut, kristlig symbolik m.m. Inom
i. falla även konsthistoriska specialområden,
ss. landskapsbilden och porträttet, när ämnet
kommer i första rummet och det konstnärliga
utförandet först i andra. För den
konstvetenskapliga föremålsforskningen har i:s metod
betydelse, när objekten på gr. av sin tematiska
gestaltning kunna tillskrivas bestämda
konstnärer el. skolor. I vidare mening får i.
pro-blemhistorisk och sociologisk innebörd. K.E.S.
Ikonokla’st (grek. eikonokla’stes, eg.:
bild-krossare), bildstormare, se Bildstrid.
Ikonologi’, se Ikonografi.
Ikonosta’s kallas i den grekisk-katolska
kyrkans konst den med heliga bilder (ikoner)
prydda väggen mellan det heligaste (koret)
och församlingsrummet. Bilderna äro vanl.
av skulpterat trä. Jfr Bysantinsk konst
och Ryssland, konst. E. W.
Ikosae’der, tjugosiding, en av de reguliära
kropparna, se P o I y e d e r.
Ikositetrae’der, tjugofyrasiding, se
Kris-tallografi.
1’kterus, se G u 1 s o t.
IktFnos, grekisk arkitekt (400-talets senare
hälft), trol. atenare. I. räknas av Cato till
Greklands 7 ryktbaraste byggmästare.
Parthe-non är sålunda huvudsaki. hans verk, ehuru
det utfördes i samarbete med Kallikrates. I.
byggde vidare ett telesterion i Eleusis, ett
Apollontempel i Bassæ m.m. G.S.
Iktus (lat. ictus), eg. slag. 1) Med., häftigt
inträdande sjukdomssymtom. — I. cordis,
hjärt-spetsstöten (se Hjärta, sp. 133).
2) Metr., den på versens starka taktdel
fallande metriska accenten, taktslaget.
Iktyologi’, se Ichthyologi.
Iktyosau’rier, Ichthyosaii’ria, en utdöd ordn.
kräldjur, se F i s k ö d 1 o r.
I.I., förk. av in loco (se d.o.).
Ila’ng-ila’ngolja, y 1 a n g-y 1 a n g o 1 j a, se
C a n a n g a.
Ilbak, Ella, estnisk danserska (f. 1895),
elev av bl.a. Rutkovska i Petersburg. I. har
på kontinenten vunnit erkännande ss. en av
de mest framstående företrädarna för den s.k.
fria dansen. Hennes dans utmärkes av intensiv
och säregen uttrycksfullhet samt enastående
herravälde över rörelsemedlen. I. gästade
Stockholm 1924, 1925 (jämte Jean Börlin) och
1928, då hon även turnerade i landsorten. V.F-i.
Ildefo’nsogruppen, grekisk skulpturgrupp,
bestående av två ynglingafigurer i naturlig
storlek och en Persefonestatyett. I. tillhörde
en gång drottning Kristina av Sverige, har
därefter förvarats i slottet Ildefonso (Spanien)
och är nu uppställd i Madrids museum. Den
är sammansatt av urspr. skilda delar (trol. en
Antinoos och en dödsgud) och är starkt
restaurerad. G.S.
— 907 —
— 908 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
