INDIFFERENTISM av dess mest framträdande partier, ”B h a g a-v a d g i t a”, ger ett fullödigt uttryck åt krish-naitiska tankegångar. Redigeringen har ägt rum under inflytande av det grammatiskt fixerade klassiska sanskrit; eposets urspr. jämförelsevis ålderdomliga språkform, det episka sanskrit, har vid redigeringen ytligt sanskritiserats. Redigeringen har alltså ägt rum under inflytande av den den senare litteraturutvecklingen dominerande sanskrittraditionen. Om dennas äldsta litterära utveckling ha vi endast ytterst svävande föreställningar, då vår kännedom om den äldsta användningen av det klassiska sanskrit för litterära ändamål ännu är högst ofullst. I inskrifter användes sanskrit först fr.o.m. 100-talet e.Kr.; något tidigare framträdde den förste nu kände för tattaren på klassiskt sanskrit, A^vaghosha, en av den n. buddismens märkesmän. Sanskrit blev f.ö. tidigt den n. buddismens språk, låt vara under mångfaldiga inflytelser från olikartade dial.; den tidigare på dial. skrivna litteraturen, ”M a h a v a s t u”, ”L a 1 i-t a v i s t a r a” m.m., underkastades en ytlig sanskritisering, varigenom den egenartade nordbuddistiska s.k. gatha-dial. uppstått (se Nordbuddistisk litteratur). — På det klassiska sanskrit, som sålunda fr.o.m. c:a 100 e.Kr. framträder ss. det dominerande språkliga elementet i den indiska litteraturutvecklingen ända fram till våra dagar, föreligger en litteratur av oerhörd omfattning. Här kunna endast dess olika grenar och dessas förnämsta företrädare uppräknas. Det i eg. mening skönlitterära inslaget omfattar en epik av en egenartad konstfull formgivning, som bär det inhemska namnet künya-stilen; bland dess representanter må nämnas K a 1 i-d a sa, Bharavi, Magha och B h a 11 i. Lyriken företrädes förnämligast av K a 1 i d a-sa, Jayadeva, Amaru och B h a r t r i h a-r i. Den indiska dramatiken är en av sanskrit-litteraturens originellaste skapelser. Dess förste företrädare äro A?vaghosha, Bhasa (200-talet e. Kr.); dess stora representanter äro Kalidasa, Bhavabhuti, Harsha, Q u d r a k a och Vi?akhadatta. Till den poetiska litteraturen få även räknas de metriskt avfattade gästra (se Dh ar ma-Qastra), bland vilka främsta rummet intages av ”M anavadharma?astra” och ”Y a j-navalkyasmrt i”. En stor del av sanskrit-litteraturen är avfattad på en blandning av vers och prosa. Dit höra p u r a n a’e r n a, vidare den stora fabel- och sagolitteraturen, vars förnämsta alster äro resp. ”P a n c a t a n-t r a” och ”H i t o pa d e ? a” samt ”K a t h a-s a r i t s a g a r a” av S o m a d ev a, det senare — 1017 — en överflyttning till sanskrit av Gunadhyas på dial. avfattade ”Br h a t ka t h a”. Den sanskritiska prosalitteraturen är jämförelsevis mindre betydande; dess förnämsta alster äro D a n d i n’s och B a n a’s romaner. — Den i eg. mening vetenskapliga sanskritlitte raturen är utomordentligt omfattande. Des* förnämsta yttring är den grammatiska litteraturen, vars yppersta företrädare ovan omnämnts. En annan sida av denna gren av sanskritlitteraturen företrädes av den indiska f i-1 o s o f i e n, varom se Indisk filosofi. Den astronomiska litteraturen är betydande; dess främsta alster är Varahami-hiras ”Brhatsamhita”; likaså är den matematiska och medicinska litteraturen betydande. Av ringa omfattning är däremot den historiska litteraturen; dess förnämsta alster är ”R a j a t a r a n g i n i” av K a 1 h a n a — Den i eg. mening klassiska perioden av indisk litteratur sträcker sig från c:a 300—1100; i och med den muhammedanska erövringsepo-ken inträder en avmattning, och fr.o.m. c:a 1400 blir sanskritlitteraturen väsentligen en reminiscens av den klassiska. Dess roll övertages av de nyindiska litteraturerna, varom se uppgifterna om litteraturen i specialart. över de nyindiska språken (b e n g a 1 i etc.). — Vid sidan av den ovan skisserade sanskritiska litteraturutvecklingen står den medelindiska, varom se P a 1 i och P r a k r i t. — Litt.: En sammanfattande framställning av den indiska litteraturens historia har givits av M. Winternitz i ”Geschichte der indischen Lite-ratur” (3 bd, 1905—22). C.F. Musik, se Indisk musik. Konst, se Indisk konst. Litt.: D. G. Harris, ”Irrigation in India” (1923); D. N. Wadia, ”Geology of India for students” (1926); R. Mukerjee, ”The rural econo-my of India” (s.å.); V. Anstey, ”The economic development of India” (1929); C. Matheson, ”Indian industry” (1931); Sir J. Cumming, ”Modern India” (s.å.). — H. M. Elliot, ”History of India as told by its own historians. The Muhammedan period” (8 bd, 1867—77); ”Ru-lers of India”, utg. av W. W. Hunter (1890 ff.); C. V. Vaidya, ”History of medieval Hindu India” (3 bd, 1921—26); ”The Cambridge history of India”, utg. av J. E. Rapson (1922 ff.); V. A. Smith, ”The early history of India” (4 ed. 1924); G. N. Curzon, ”British government in India” (2 bd, 1925); G. Olsson, ”Den indiska författningskrisen” (1929). Indiffere'nt, likgiltig; ointresserad; oväsentlig. — Subst.: i n d i f f e r e'n s. Indifferenti'sm, fil., likgiltighet; etisk i.: ingen skillnad mellan gott och ont. — 1018 —