Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Indien - Litteratur - Musik - Konst - Litt. - Indifferent - Indifferentism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
INDIFFERENTISM
av dess mest framträdande partier, ”B h a g
a-v a d g i t a”, ger ett fullödigt uttryck åt
krish-naitiska tankegångar. Redigeringen har ägt
rum under inflytande av det grammatiskt
fixerade klassiska sanskrit; eposets urspr.
jämförelsevis ålderdomliga språkform, det
episka sanskrit, har vid redigeringen ytligt
sanskritiserats. Redigeringen har alltså ägt
rum under inflytande av den den senare
litteraturutvecklingen dominerande
sanskrittraditionen. Om dennas äldsta litterära utveckling ha vi
endast ytterst svävande föreställningar, då vår
kännedom om den äldsta användningen av
det klassiska sanskrit för litterära ändamål
ännu är högst ofullst. I inskrifter användes
sanskrit först fr.o.m. 100-talet e.Kr.; något
tidigare framträdde den förste nu kände för
tattaren på klassiskt sanskrit, A^vaghosha,
en av den n. buddismens märkesmän.
Sanskrit blev f.ö. tidigt den n. buddismens
språk, låt vara under mångfaldiga inflytelser
från olikartade dial.; den tidigare på dial.
skrivna litteraturen, ”M a h a v a s t u”, ”L a 1
i-t a v i s t a r a” m.m., underkastades en ytlig
sanskritisering, varigenom den egenartade
nordbuddistiska s.k. gatha-dial. uppstått (se
Nordbuddistisk litteratur). — På
det klassiska sanskrit, som sålunda
fr.o.m. c:a 100 e.Kr. framträder ss. det
dominerande språkliga elementet i den indiska
litteraturutvecklingen ända fram till våra dagar,
föreligger en litteratur av oerhörd omfattning.
Här kunna endast dess olika grenar och dessas
förnämsta företrädare uppräknas. Det i eg.
mening skönlitterära inslaget omfattar en
epik av en egenartad konstfull formgivning,
som bär det inhemska namnet künya-stilen;
bland dess representanter må nämnas K a 1
i-d a sa, Bharavi, Magha och B h a 11 i.
Lyriken företrädes förnämligast av K a 1 i d
a-sa, Jayadeva, Amaru och B h a r t r i h
a-r i. Den indiska dramatiken är en av
sanskrit-litteraturens originellaste skapelser.
Dess förste företrädare äro A?vaghosha,
Bhasa (200-talet e. Kr.); dess stora
representanter äro Kalidasa, Bhavabhuti,
Harsha, Q u d r a k a och Vi?akhadatta.
Till den poetiska litteraturen få även räknas
de metriskt avfattade gästra (se Dh ar
ma-Qastra), bland vilka främsta rummet intages
av ”M anavadharma?astra” och ”Y a
j-navalkyasmrt i”. En stor del av
sanskrit-litteraturen är avfattad på en blandning
av vers och prosa. Dit höra p u r a n a’e r n a,
vidare den stora fabel- och sagolitteraturen,
vars förnämsta alster äro resp. ”P a n c a t a
n-t r a” och ”H i t o pa d e ? a” samt ”K a t h
a-s a r i t s a g a r a” av S o m a d ev a, det senare
— 1017 —
en överflyttning till sanskrit av Gunadhyas på
dial. avfattade ”Br h a t ka t h a”. Den
sanskritiska prosalitteraturen är jämförelsevis
mindre betydande; dess förnämsta alster äro
D a n d i n’s och B a n a’s romaner. — Den
i eg. mening vetenskapliga sanskritlitte
raturen är utomordentligt omfattande. Des*
förnämsta yttring är den grammatiska
litteraturen, vars yppersta företrädare ovan
omnämnts. En annan sida av denna gren av
sanskritlitteraturen företrädes av den indiska f
i-1 o s o f i e n, varom se Indisk filosofi.
Den astronomiska litteraturen är
betydande; dess främsta alster är
Varahami-hiras ”Brhatsamhita”; likaså är den
matematiska och medicinska litteraturen
betydande. Av ringa omfattning är däremot
den historiska litteraturen; dess förnämsta
alster är ”R a j a t a r a n g i n i” av K a 1 h a n a
— Den i eg. mening klassiska perioden av
indisk litteratur sträcker sig från c:a 300—1100;
i och med den muhammedanska
erövringsepo-ken inträder en avmattning, och fr.o.m. c:a
1400 blir sanskritlitteraturen väsentligen en
reminiscens av den klassiska. Dess roll övertages
av de nyindiska litteraturerna, varom se
uppgifterna om litteraturen i specialart. över
de nyindiska språken (b e n g a 1 i etc.). — Vid
sidan av den ovan skisserade sanskritiska
litteraturutvecklingen står den
medelindiska, varom se P a 1 i och P r a k r i t. — Litt.:
En sammanfattande framställning av den
indiska litteraturens historia har givits av M.
Winternitz i ”Geschichte der indischen
Lite-ratur” (3 bd, 1905—22). C.F.
Musik, se Indisk musik.
Konst, se Indisk konst.
Litt.: D. G. Harris, ”Irrigation in India”
(1923); D. N. Wadia, ”Geology of India for
students” (1926); R. Mukerjee, ”The rural
econo-my of India” (s.å.); V. Anstey, ”The economic
development of India” (1929); C. Matheson,
”Indian industry” (1931); Sir J. Cumming,
”Modern India” (s.å.). — H. M. Elliot, ”History
of India as told by its own historians. The
Muhammedan period” (8 bd, 1867—77);
”Ru-lers of India”, utg. av W. W. Hunter (1890
ff.); C. V. Vaidya, ”History of medieval Hindu
India” (3 bd, 1921—26); ”The Cambridge
history of India”, utg. av J. E. Rapson (1922 ff.);
V. A. Smith, ”The early history of India” (4
ed. 1924); G. N. Curzon, ”British government
in India” (2 bd, 1925); G. Olsson, ”Den indiska
författningskrisen” (1929).
Indiffere’nt, likgiltig; ointresserad;
oväsentlig. — Subst.: i n d i f f e r e’n s.
Indifferenti’sm, fil., likgiltighet; etisk i.:
ingen skillnad mellan gott och ont.
— 1018 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
