INSEKTÄTARE Insektätare, InsectVvora, den ursprungligaste ordn. bland de högre däggdjuren, omfattar små, högst någon el. några dm. långa former, som ej blott i sin för de flesta i. karakteristiska råttlika kroppsform utan även i sin inre byggnad bevarat primitiva drag. I skallen, som har liten hjärnkapsel och vanl. förlängt nosparti, äro således ögonhålorna endast ofullst. avsatta från tinningsgroparna, hårda gommen och trumhålan ofullst. förbenade och okbågen svagt utvecklad el. helt försvunnen. Stora hjärnan saknar fåror och övertäcker ej lilla hjärnan. Nyckelben finnes alltid, bäckenet är svagt utbildat, och dess hälfter hos mullvadar och näbbmöss ej förenade i mittlinjen. Extremiteterna äro försedda med 5 tår. Häl-gångare. Kindtänderna äro spetsknöliga, och födan utgöres av smärre djur, framförallt insekter och maskar. De flesta i. föra en undangömd tillvaro på el. under marken och äro i rörelse endast om natten. Blott några få leva i vatten el. i träd. De första i. uppträdde under kritan, och redan under tidig tertiär var ordn. rikt företrädd. Ordn., som saknas i Australien och Sydamerika, omfattar c:a 300 arter, vilka indelas i följ, fam.: Tupai'idæ, trädnäbbmöss, Macrosceli'didæ, springnäbb-möss, Cente'tidæ, borstigelkottar, Solenodo'n-tidce, Chrysochlo'ridæ, guldmullvadar, Erina'-cidæ, igelkottar, Sori'cidæ, näbbmöss, och Ta'l-pidæ, mullvadar (se d.o.). Av dessa äro de tre sistn. företrädda i Sverige. H.B-n. Insel-Verla'g [-fär-], tyskt bokförlag, grundat 1901 i Leipzig av A. W. v. Heymel, R. A. Schrö-der och O. J. Bierbaum (nuv. ledare A. Klippenberg, f. 1874), berömt för sina skönlitterära verk i tekniskt fulländad utstyrsel. W.N. Insera't (till lat. inse'rere, infoga), meddelande el. notis i en tidn.; insändare; förr även: annons. Insertationsställe [ fo'ns ], det ställe, där en muskel fäster sig på en skelettdel. Muskeln säges i n s e r e r a där. I. är i regel den rörliga punkten till olikhet med utgångsstället, som är den fasta punkten vid kroppens rörelser. H.W. Insesso'res, sittfåglar, en avd. inom den äldre fågelsystematiken. Insidiö's (till lat. insi'diæ, försåt), försåtlig, lömsk. InsTgnier (lat. insi'gnia, till signum, tecken), utmärkelse- el. värdighetstecken, distinktioner. I. som tecken på viss värdighet el. rang förekomma även hos naturfolken. De kunna utgöras av smycken el. prydnader, viss tatu-ering el. målning, särsk. regalier el. emblem, som bäras av innehavarna el. av andra i hans följe. Rang-i. kunna stundom vara så omfattande, att icke blott vederbörande själv utan även hans hus och hans tillhörigheter måste vara på särsk. sätt utstyrda till skillnad från gemene mans. v'* G.B-r. Insignio're cum laude approba'tur (lat.), med utmärkt beröm godkänd; se E xamensbe-ty g- Insinue'ra (lat. insinua're, eg.: sticka i barmen, till sinus, barm), försåtligt antyda, låta påskina, i förtäckta ordalag framställa. — Insinuera sig, nästla sig in. — I n s i n u-a'n t, försåtligt antydande; inställsam. — Insinuation [-fo'n], försåtlig antydan. Insiste'ra (lat. insi'stere, eg.: ställa sig på), enträget el. envist påyrka, bestämt hävda el påstå. In situ (lat.), på platsen; arkeologisk term, angivande en fornsaks orubbade läge i fyndlagret. Insjö, se S j ö. Insjön, industri- och stationssamhälle i Åls s:n, Dalarne, s.ö. om Leksand, vid Rättvik— Krylbo järnväg; 1,280 inv. (1932). Sågverk samt några mindre möbelfabriker. M.P. Insjöns sågverks a.-b., grundat 1911, driver sågverk, hyvleri, lådfabrik och kolugnar vid Insjön i Kopparbergs län. Arbetarantal c:a 300. Tillverkningen uppgick 1931 till 5,700 standards sågade och hyvlade trävaror, 2,500 standards lådämnen, 8,600 läster träkol och 160 ton trä-tjära. Omslutning 31/i2 1931 3,4 mill. kr., därav aktiekapital l,i mill. Lth. Inskjutning med artilleri avser uppnåendet av krevadlägen, vilka medgiva öppnandet av en verksam eld. I. kan ant. omedelbart efterföljas av verkningsskjutning el. ock utgöra en fristående handling — förtid s-i. I. utföres med en el. flera pjäser, varvid krevadlägena bestämmas och skjutelementen (successivt) ändras, tills de för verkan lämpligaste erhållits. Bestämning av krevadernas lägen sker genom markobservation från en el. flera platser på marken (E- el. O-platser), genom luftobservation från flygplan el. ballong, ev. genom ljudmätning (se d.o.). Ändring av skjutelementen (flyttning av krevadlägena närmare målet) sker ss. ”träffpunktsförflyttning”, då krevadernas fel kunnat uppmätas, el. ss. ”gaffelbildning” (se Gaffel 2), då endast deras ”tecken” (+ el. —) kunnat fastställas. Art:s moderna skjutmetoder möjliggöra i vissa fall verknings-eldens öppnande utan föregående i. (”ballis-tisk beräkning”). Vid luftvärnsart., där i. ej med-hinnes, bestämmas skjutelementen med hjälp av särsk. instrument (se Luftvärnsarlil-leri). R.Sbg. Inskrifter, se E p i g r a f i k. — 1159 — — 1160 —