Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Itakolumit, itacolumit - Itala - Italien - Läge, gränser, areal - Geologi och terrängförhållanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ITALA
en sandstensart, som i tunna plaltor har en
viss böjlighet, ung. som sulläder. I. saknar
bindmedel men är rik på glimmer, och
kvartskornen gripa hakformigt in i varandra. I.
har mycket stor utbredning i Minas Geraes
och har tidigare ansetts som diamantens
moderbergart, men nyare undersökningar ha
visat, alt i. visserligen är jämnåldrig med de
diamantförande lagren (prekambrium) men själv
ej för diamanter. K.A.G
rtala, den äldsta bibelövers., se Bibel,
sp. 966.
Italien, ital. Italia, konungarike i mellersta
Sydeuropa; 310,137 kvkm.; 41,220,404 inv. (21/4
1931). Huvudstad: Rom.
Innehåll:
Sp.
Läge, gränser, areal 135
Geologi och terräng-
förhållanden .... 135
Klimat .............. 141
Växtvärld ........... 142
Djurvärld ........... 143
Befolkning^ ......... 143
Språk ............... 146
Fornminnen .......... 146
Historia ............ 147
Författning ......... 159
Rättskipning ........ 160
Förvaltning ......... 160
Biländer och kolonier 161
Försvarsväsen ....... 161
Vapen och flagga .. 164
Mynt och mått.... 164
Finanser ............ 165
Bankväsen ........ 165
Jordbruk ......... 166
Boskapsskötsel .... 168
Skogsbruk.......... 169
Fiske ............ 169
Vattenkraft ...... 169
Bergsbruk ........ 169
Industri ......... 170
Handel och sjöfart . 171
Kommunikationer . . 172
Kyrkliga
förhållanden .............. 173
Undervisningsväsen.. 173
Tidningspress ..... 175
Litteratur ....... 176
Teater............ 188
Musik ............ 190
Konst ............ 193
Läge, gränser, areal. I. sträcker sig mellan
36°39’ (Kap Isola de Correnti på Sicilien) och
47°6’ n.br. (Glockenkarkopf el. Vetta dTtalia
i Tyrolen) samt mellan 6°33’ (Rocca
Char-donnet i Cottiska Alperna) och 18°3r ö Igd
(Kap Otranto). I. ligger mellan Medelhavets
båda huvuddelar, ö. och v. Medelhavet, samt
mellan det förras n.v. arm, Adriatiska havet,
i n.ö. och det senares n.ö. del, Tyrrhenska
havet, i s.v. I. har gemensam landgräns med
Jugoslavien i ö., med Österrike och Schweiz i
n. och med Frankrike i v. Det har bättre
naturliga gränser än någon annan stat på
Europas fastland, i det att dess landgräns så gott
som överallt följer otillgängliga alpryggar. —
I. omfattar 310,137 kvkm., därav Norditalien
c:a 110,100, Apenninska halvön c:a 130,000
och öarna (Sicilien, Sardinien m.fl.) c:a 70,000
kvkm. J.F.
Geologi och terrängförhållanden.
Norditalien begränsas i s. av linjen
Spezia-Ri-mini och består av 2 skarpt skilda områden,
det n. slättlandet med 50,000 kvkm. och
berglandet (60,000 kvkm.), vars huvuddel Alperna
och deras ö. forts., Karstplatån, bildar en ram
omkr. slätternas n. del. Sedan världskriget har
dock denna ram nästan fördubblats till sin
areal, så att den nu omfattar nära 55,000
kvkm. Före världskriget omfattade I:s del av
östalperna blott Dinariska alpernas s. del el.
Bergamaskalperna, partier av Vicentinska
och Venetianska alperna samt av Dolomiteina.
Av de mot s. veckade Dinariderna äger nu I.
dels hela Istrien med Karstplatån och den
därifrån mot v. utlöpande smala ytterzonen av
Dinariderna, vilken uppbygger ett smalt bälte
av jämförelsevis låga bergkullar mellan den
venetianska slätten och de eg. Alperna, dels
Dinaridernas hela innerzon från Juliska
alperna i ö. (se Alperna). Här följer I:s n.
gräns Karniska alpernas kam, i v. böjer den
av mot n., så att I. här även omfattar n.
östalpernas el. Austridernas högsta massiv, det
av krislalliniska bergarter uppbyggda Ortler
(3,902 m.) och s. delarna av de likaledes
kris-talliniska Ötztal- och Zillertalalperna. Det
förnämsta dalsystemet, som leder genom dessa
trakter, är Adiges och Isarcos dalar, vilka
från I. föra upp till det av österrikiska
gränsen övertvärade Brennerpasset. Västalpernas
italienska del består till en del av Dinaridernas
v. utlöpare, en smal kalkzon mellan slätten och
de eg. Alperna, vilken i v. kilar ut vid Sesia,
s.ö. om Monte Rosa. Bakom och v. om
densamma omfattar I. vidare partier av
Västalpernas penninska zon, uppbyggd av starkt
me-tamorfoserade sedimentärbergarter, vilande på
och växellagrande med flackt liggande veck
av gnejser. Denna zon bildar en nästan
halv-cirkelformig båge från Lago Maggiore till
Cu-neo. De italienska Västalpernas förnämsta
massiv äro Monte Rosa, Gran Paradiso och
Monte Viso. S. om Sturadalen resa sig
Havs-alperna och dessas högsta parti, det
krislal-liniska Argenteramassivet. Även här följer
gränsen i det stora hela vattendelaren.
Alpkedjans yttersta utlöpare åt detta håll,
Ligu-riska alperna, ligga helt inom I. De nå i ö. till
det 460 m. höga passet Colle di Cadibona (C.
d’Altare). Från detta stryker ett c:a 1,300 m.
högt bergparti längs kusten mot ö. till det 412
m. höga Giovipasset n. om Genua. Det
uppfattas numera som en utlöpare av östalperna,
som under Poslätten fortsätta hit. ö. om
Gi-ovi börja de Liguriska apenninerna. De
nämnda 3 Liguriska bergstråken skilja den n.
italienska slätten från det smala kustlandet vid
Genuabukten, den s.k. italienska rivieran, som
v. om buktens n. spets kallas Riviera di
Po-nente, ö. om densamma Riviera di Levante.
Kusten är mångenstädes hög och har fått sin
prägel genom att området i s. sjunkit och
genom därpå följ, abrasion. — Den
norditalienska slätten har en längd från v. till ö. av
500 km. och en största bredd från n. till s. av
— 135 —
— 136 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
