Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jacobsen, Jens Peter - Jacobsen, 1. Jacob Peter - Jacobsen, 2. Lis - Jacobson, Gustaf - Jacobson, Ludwig - Jacobsonska organet - Jacobsson, John
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JACOBSSON
ten. I en rad mindre noveller av tragiskt in
nehåll har han berättat om förspilld livslycka
och illusionernas makt över människan. Hans
fåtaliga, själfulla lyriska dikter, som tillhöra
pärlorna inom dansk lyrik, variera liknande
motiv. J:s diktning med sin förfinade
språkkonst, sina skarpsynta psykologiska analyser
och sin tidigt förvärvade levnadsvisdom ha
tillvunnit honom otaliga läsare och beundrare
över hela jorden. Hans ”Samlede Værker”
ut-gåvos 1924—29 (5 bd) av Det danske
Sprog-og Litteraturselskab, hans brev med inledning
av E. Brändes 1899 (3 Udg. 1925). — Litt.:
G. Brändes i ”Samlede Skrifter”, 3 (1900);
G. Christensen, ”J.P.J.” (1910); Anna Linck,
”J.P.J.” (1911, 2 Udg. 1926); S. Hallar,
”Syns-elementerne i Naturskildringen hos J.P.J.”
(1921); P. V. Rubow, ”Saga og Pastiche”
(1923). P.B-iv.
Jacobsen. 1) Jacob Peter J., dansk
kulturhistoriker (1869—1918). Efter sin
doktors-avh. ”Det komiske Dramas Oprindelse og
Ud-vikling i Frankrike för Renaissancen” (1903)
behandlade J. i ett flertal arbeten medeltida
kulturhistoria och utgav medeltidstexter. Hans
huvudarbete är ”Manes. Döden og
Menneske-livet” (3 bd, 1914—20), där han visar, hur
för-kristlig tro och sed upptagits och fortlevat i
kristendomen. Th.P.
2) Elisabeth (L i s) J., den föregåendes
hustru, filolog (f. 1882), dotter till M. Rubin (se
denne), 1903 g. m.
J. 1), fil. d:r 1903
(”Studier til det
danske Rigssprogs
Histo-rie”, 1), utgav 1911—
26 Peder Palladius’
”Danske Skrifter” (5
bd), 1914 en
hand-uppl. av Wimmers
runarbete och
bearbetar sedan 1927
jämte E. Moltke
Danmarks runinskrifter i
och för en ny runco-
dex. Inom runologiens fält falla vidare
monografierna ”Svenskevældets Fald” (1929) och
”Egg-jumstenen” (1931); i ”Vikingetidens ’historiske’
Runinskrifter” (i ”Scandia” 1932) kritiserar J.
Wimmers runkronologiska system och precisa
dateringar samt betonar starkt
osäkerhetsmomenten. ”Danskt Sprog” (1927) är av
språk-historiskt, ”Tolv Epistler” (1928) av aktuellt
och polemiskt innehåll. 1911 tog J. initiativ
till Det danske Sprog- og Litteraturselskab;
1911—31 dess ordf., från 1931, då en
omorganisation ägde rum, dess administratör.
Sällskapet, som erhållit kraftigt ekonomiskt stöd bl.a
av Carlsbergfonden och staten, har under J:s
ledning utfört ett storartat utgivararbete av
äldre danska texter, t.ex. ”Danmarks gamle
Landskabslove”. 1916 fick det om hand
organisationen och utgivandet av ”Ordbog over det
danske Sprog”; intill sällskapets
omorganisation 1931 var J. särsk. knuten till detta
företag och dess speciella ledare. F.n. förberedes
ett danskt diplomatarium. B.
Jacobson, Carl Gustaf Emanuel,
historiker (f. 12/i 1881), docent i historia i Uppsala
1911, lärov.-adjunkt där 1913, lektor vid Högre
reallärov. å Östermalm i Stockholm sedan 1919.
Förutom tidskr.-uppsatser och talrika
biografier i ”Sv. biografiskt lexikon” har J. bl.a. förf.
”Sverige och Frankrike 1648—1652” (1911;
gradualavh.), ”Sverige och Frankrike 1652—
1654” (1912), ”Harald Hjärne” (1922),
”Gustav Vasa” (1923) samt Karl X Gustavs historia
i ”Sveriges historia till våra dagar”, 7 (1926).
H.Bg.
Jacobson, L u d w i g Levin, dansk läkare
och zoolog (1783—1842), har sitt namn knutet
framförallt till upptäckter inom den
jämförande anatomien, ss. ”Jacobsonska organet”
(se d.o.), njurportådersystemet hos de tre
lägsta ryggradsdjursklasserna och
primordial-kraniet. Å Ch.
Jacobsonska organet, ett hos flertalet
kräldjur och däggdjur i nässkiljeväggens nedre del
beläget parigt organ, som upptäcktes av
dansken Ludwig Jacobson (se denne). En hos
groddjuren förekommande, lateralt belägen
näshålränna har tolkats ss. motsvarighet till
J.o. Hos kameleonter, sköldpaddor och
krokodiler samt hos vissa däggdjur (t.ex.
människan och aporna) är J.o. starkt tillbakabildat
och mynnar hos kräldjuren i munhålans tak,
hos däggdjuren i näshålan, hos vilka senare
det genom Stensonska kanalen står i
förbindelse med munhålan. I den mot
nässkiljeväggen vända delen finnes högt luktepitel, som
innerveras av luktnerven. Organet är fyllt med
vätska, och dess funktion har länge varit
okänd. Nyare undersökningar ha dock visat,
att det är ett luktorgan för i vätska lösta
ämnen. Ormarnas egendomliga tungrörelser
anses bero på, att dessa djur, vilkas tungspetsar
äro så smala, att de kunna införas i organets
mynningar, med tungan överföra doftämnen
till J.o. från födoämnena, innan dessa
förtäras. H.B-n.
Jacobsson, John, tonsättare (1835—1909);
var 1861—76 innehavare av E. Josephsons
musikhandel i Stockholm och blev 1870 kantor
och organist i synagogan. Som tonsättare har
J. främst framträtt med en rad melodiösa och
enkelt hållna solosånger i Josephsons anda. G.M.
— 233 —
— 234 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
