Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jaffé, Philip - Jaffna - Jag - Jagannath - Jagarbom - Jagare - Jagersfontein - Jagić, Vatroslav
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JAFFNA
enastående kritiska arbeten i tysk
medeltidshistoria men är mest känd ss. utg. av de för
medeltidsforskningen grundläggande ”Regesta
pontificum romanorum ad annum 1198” (1851,
ny uppl. av S. Löwenfeid 1885—88) och
”Bib-liotheca rerum germanicarum” (6 bd, 1864—
72). B.
Jaffna [ja’f-], huvudstad i Nordprovinsen
på Ceylon; 42,511 inv. (1921). J. ligger vid
kusten av den genom en smal damm med
huvudön förbundna halvön J. Järnväg till
Co-lombo. O.P.
Jag, fil. Det man kallar ”jag”, kan fattas
a) som hela personen, med kropp och själ,
b) som själen med dess innehåll av
föreställningar, känslotillstånd och strävanden, c) som
(själva) själen i motsats till själsinnehållet.
Hume (se denne) sade sig ej kunna upptäcka
något jag i denna senare bemärkelse. Kant gav
honom rätt häri, såtillvida som han fattar det
”rena” jaget ej som en substans utan som en
akt, apperceptionen, det ”Ich denke”, som ej
innebär annat än att jag är, ej hur jag är. Detta
jag är endast ett uttryck för medvetandets
formella enhet och betecknas av Höffding som det
formella jaget. Den reala enheten i mitt
med-vetenhetsinnehåll är endast graduell och kan
växla från stund till stund. Den kan brista
ända därhän, att en personlighetsklyvning
inträder. Jfr Depersonalisation. H.L.
Jaganna’th (sanskr. Jagannätha, världens
herre, eng. även Juggernaut), namn på
guden Vishnu i hans tempel i Puri i Orissa i
Indien. J:s bild föres årl. omkr. i en procession
under anslutning av pilgrimer från alla kaster;
en stundom förekommande uppgift, att härvid
pilgrimer i stort antal låta sig krossas under
hans vagn, är oriktig, ehuru religiösa
självmord inför J. förekomma. Processionen har
möjl. urspr. varit en Buddhas dödsfest. J:s
tempel är byggt (o. 1188 e.Kr.) på en äldre
buddistisk kultplats. Th.P.
Jagarbom, sjöv., yttersta delen av ett
bog-spröt, avsedd till fäste för jagaren.
Jagare. 1) Sjökrigsv., övervattenstorpedfartyg
(se Krigsfartyg med pl.), började
byggas o. 1900 ss. motmedel mot torpedbåtarna,
vilka då med de nyuppfunna torpederna
an-sågos ytterst farliga för de stora art.-fartygen.
Den nya fartygstypen var på 400—500 ton,
hade i allm. 4 pannor, 2 kolvmaskiner och
kunde göra högst 30 knops fart. Dess art.,
6—8 st. 57 mm. kanoner, var överlägset
torpedbåtarnas, likaså farten och
framkomligheten i sjö. Den erhöll sitt namn av uppgiften
att jaga och förstöra (jfr Destroyer)
torpedbåtarna. Snart övertog j. torpedbåtens roll
ss. bärare av torpedvapnet. Antalet tuber för
utskjutning av torpeder har växt från 2 till
12. J:s storlek uppgår nu till 1,000—1,500
ton för att möjliggöra medförandet icke blott
av de i storlek och tyngd under åren
utvecklade torpederna utan även för att bilda bättre
underlag för det starkare art., som växt till
4 st. 10—13 cm. kanoner, och för att farten
genom större pannor och turbinmaskineri skall
kunna uppbringas till 35—40 knop. En
modern j. avses för torpedanfall, minering,
spaning, bevakning, ubåtsjakt, för vilket senare
ändamål j. är utrustad med sjunkbomber och
ofta hydrofoner samt för handelskrig och
-skydd. I vissa flottor förekomma stora j.,
s.k. flottilj ledare, på över 2,000 ton, 43
knop, 5—6 st. 12—14 cm. kanoner och 6
torpedtuber. H.S-k.
2) Sjöv., ett mindre, framför klyvaren beläget
stagsegel, som ant. löper på ett stag och beslås
till jagarbommen, fast j., el. blott sträckes
upp med fallet och vid bärgning halas in på
däck, flygande j. H.S-k.
3) Flggv., ofta benämning på jaktflygplan
(se d.o.).
Jagersfontein [-tel"n], stad i Orangefristaten,
Sydafrika, 125 km. s.ö. om Kimberley, 1,350
m.ö.h.; 4,247 inv. (1926). I J. finnes
Orange-fristatens s*örsta diamantgruva, öppnad 1878.
K.E.B.
Jagic [ja’gic], Vatroslav, kroatisk slavist
(1838—1923), från 1871 verksam ss. prof, i
Odessa, Berlin,
Petersburg och Wien
(1886—1909). Under
mer än en mansålder
var J. den starkaste
ledande kraften inom
slavisk filologi, vars
mest skilda områden
han med djup
kunskap och originell
uppslagsrikedom
behärskade. Han utgav
förtjänstfullt flera
verk av äldre
kroa
tiska diktare o.a. prov på gammalkroatiskt
språk (1864—66) och har ombesörjt
mönstergilla ed. av viktiga kyrkslaviska handskrifter
(”Codex Zografensis”, 1879, ”Codex Marianus”,
1883, m.fl.). Lingvistiska frågor behandlade
han vid sidan av filologiska i det av honom
grundade ”Archiv für slavische Philologie”
(1876—1920). Bland större avh. i bokform äro
främst att märka: ”Det kroatiska och
serbiska folkets litteraturhistoria” (på kroatiska,
1867), ”Entstehungsgeschichte der
kirchensla-vischen Sprache” (1913, utvidgning av ett
tidigare verk, 1900) och ”Den slaviska filologi-
— 247 —
— 248 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
