Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jaktridning - Jakträd - Jakträtt - Jaktskatt - Jaktstadga - Jakttid - Jakttyg - Jaktvapen - Jaktzoologi - Jakub beg, Muhammed - Jakub khan (Yakub, Yaqub) - Jakut, ibn Abdallah - Jakuter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JAKUTER
Jaktridning leder sitt ursprung från England
och äger rum bakom hundar, ant. efter
levande vilt, p a r f o r c e- el. v i 11 j a k t, el. efter
av en ”släpdragare” utlagd vittring,
släpjakt. Lämpligt avstånd mellan hundarna
(m e u t e n) och ryttarna (jaktfältet)
regleras av en ledare (master), som vanl. biträdes
av två p i k ö r e r, vilka rida ung. i jämnhöjd
med mastern och angiva den front, över vilken
jaktfältet lämpligen bör sprida sig. Saknas
hundar, kan j. ordnas i form av snitseljakt,
varvid ledaren följer ett med pappersremsor
(snitslar) markerat spår, el. ock kan jaktfältet
förfölja en särsk. framsänd ryttare, jakt å vue.
Samlingsplatsen för en jakt benämnes
rendez-vous. Under jakten bör ryttaren, uppmärksamt
följande ledaren, om möjligt bibehålla den
plats, han från början valt, samt undvika att
störa övriga jaktdeltagare. Av särsk. vikt
härvid är att städse rida vinkelrätt mot
förekommande hinder. Vid målet för jakten, h a 1 a 1 i,
blottas h. handen och sträckes upp under ett
ljudligt rop ”halali.”. Efter jaktens slut utdelas
i allm. kvistar till de ryttare, som fullföljt
ritten. — s/n, Hubertusdagen, är jaktryttarnas
högtidsdag, då j. i alla länder brukar ske
under särsk. högtidliga former och livligt
deltagande. S.C-r.
Jakträd (eng. jacktree), se
Brödfruktträd.
Jakträtt, se Jaktlagstiftning.
Jaktskatt utgår vanl. som gebyr men tar lätt
skattens form, ss. fallet varit i England,
Frankrike, Preussen. I Sverige kräves för utlänning
(med vissa undantag) jakt pass (se d.o.).
Som en slags j. kan också den avgift av 15 kr.
(i vissa fall 25 kr.) betraktas, vilken utgår för
under lovlig tid fälld älg. A.Vr.
Jaktstadga, K. m:ts stadga om jakt och
fridlysning av vissa djurslag av 25/n 1927, se J a k
t-lagstiftning.
Jakttid, tid, då dödande el. fångande av vissa
djur är tillåten. Motsatsen benämnes
förbjuden tid (se d.o.). Beträffande de
författningar, i vilka bestämmelserna härom äro att
finna, hänvisas till sistn. art. F.A.Bn.
Jakttyg, i äldre tider ofta, nu ytterst sällan
(vanl. vid drevjakter) använt jaktredskap för
att innestänga villebrådet inom visst område
el. hindra det taga ej önskade vägar. J.
indelas i skrämmande tyg, ss. lapptyget,
smäckra linor med påsatta bjärt färgade
lappar el. fjädrar, och spärrande tyg, vartill
räknades nät av olika slag, t.ex. vargnät m.fl.
F.A.Bn.
Jaktvapen, se Jakt och Jaktgevär.
Jaktzoologi behandlar de jaktbara djurens
levnadsvanor.
Jakub beg, Muhammed, med tillnamnet
Bedöwlet (”den lycklige”), emir av
Kasch-gar (1820—77), f. i Västturkestan, deltog i
kriget mot ryssarna bl.a. vid stormningen av
Taschkent 1864, vilken slutade med nederlag
för J. 1865 begav han sig med ett antal
följeslagare över till Kaschgar i östturkestan,
deltog i ett mot kineserna riktat uppror
och gjorde sig på kort tid till herre över
landet. 1866 erhöll han av emiren av Buchara
titeln atalik ghazi (”trons försvarare”) och
regerade med ökad makt till 1877, då östturkestan
förvandlades till den kinesiska prov. Sin-kiang.
— Litt: D. C. Boulger, ”The life of Yakoob
beg” (1878). G.Jg.
Jakub khan (Y a k u b, Yaqub), emir av
Afganistan (1849—1923), se Afganistan,
sp. 261.
Jakut (Jäkü’t), ibn Abdallah, arabisk
geograf (1178—1229). F. i Mindre Asien av
grekiska föräldrar, kom J. som gosse i tjänst
hos en köpman i Bagdad, som uppfostrade
honom omsorgsfullt och sände ut honom på långa
affärsresor. Frigiven vid husbondens död 1199,
blev han bokhandlare och ägnade sig även
själv åt skriftställen. 1213 begav han sig ut på
resor och författade 1218—24 ett alfabetiskt
ordnat geografiskt lexikon. Det är utg. av F.
Wüstenfeld (6 bd, 1866—73). G.O-r.
JakuTer, folk i n.ö. Sibirien, bosatt
framförallt kring Lena och dess bifloder. J. är ett
turkfolk, som på 1300-talet invandrade
söderifrån. Ur rassynpunkt kan man urskilja två
typer: en rent mongolisk och en, som uppvisar
likhet med turkarna i Altai-området. Den sistn.
anses av j. själva vara den förnämsta. J. kalla
sig sacha (”man, människa”) och tala ett
ålderdomligt turkiskt språk, delvis uppblandat med
mongoliska element. Till största delen äro j.
nomader med boskapsskötsel som
huvudnäring och jakt och fiske som binäringar. Ett
fåtal av de längst i n. bosatta äro ren-nomader.
Till religionen äro j. grekisk-katolska med
Två typer av jakuter, t.v. mongolisk,
t.h. tatarisk.
— 281 —
— 282 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
