Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jerusalem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JERUSALEM
dels lergods. Siloadammen fick — och får
ännu — sitt vatten genom en från n. löpande
kanal (635 m. lång), vilken konung Hiskia lät
utföra och varom den märkliga, 1880
upptäckta Siloainskriften (se d.o.) vittnar. F.ö.
har staden J., sedan den mer och mer
utvidgats åt n., försetts med vatten genom
ledningar, tillgängligt genom brunnar och
dammar el. uppsamlat i cisterner; en viktig sådan
ledning gick från de s.k. Salomoniska
dammarna s. om Betlehem. I Kidrondalen ligga
Mariakällan (Gichon, 1 Kon. 1:33 m.fl.) och
Jobsbrunnen (Rogelskällan, 1 Kon. 1:9 m.fl.).
I äldre tider var stadsterrängen ännu mer
kuperad och sönderstyckad än i våra dagar.
Från n. löper först mot s.s.ö., sedan mot s.
den nu nästan igenfyllda Tyropöondalen, som
delade staden i en ö. och en v. del. Genom
tvärdalar, som gingo i v.—ö. riktning, delades
dessa ytterligare, den v. i två, den ö. i tre
kullar. De båda n. kullarna sammanhängde
omedelbart med höjdplatån n. om J. Staden J.
hade i gammal tid ett väl skyddat läge och
behövde blott i n. starkare befästas. Redan
o. 3000 f.Kr. var den s.ö. kullen bebyggd. Där
låg senare borgen Sion, vilken David erövrade
och kallade Davids borg. På kullarna i n.ö.
uppförde Salomo en rad praktbyggnader. Här
nämnas (i 1 Kon. 7) Libanonträhuset, som
bestod av en stor pelarhall, en tronsal
(audiens-och domsal) samt Salomos eget palats jämte
hus för Faraos dotter, för de övriga hustrurna
m.m. På en högre terrass låg vid palatset
tempelbyggnaderna, vilka uppfördes över en
gammal kanaaneisk kultplats. Huvudingången till
tempelplatsen var från ö.; man uppsteg på
trappor mellan pyloner till förgårdar och
nådde fram till ”kopparhavet” och
brännofferaltaret, vilket höjde sig framför ingången till
själva templet; denna ingång bevakades av
pelarna Boas och Jakin. Templet, ”Det heliga”,
var högt men relativt kort; dess inre pryddes
av offerbord, ljusstakar m.m., väggarna voro
belagda med guldbleck, sirat av växtornament.
Innanför ”Det heliga” låg ”Det allra heligaste”
med arken (se d.o.). Efter babyloniska
fångenskapen blev det förstörda templet restaurerat
och slutl., genom Herodes den store, ombyggt i
hellenistisk stil. N.v. om tempelplatsen blev en
borg uppförd, vilken även av Herodes
ombyggdes och kallades Antonia. Antiochos IV befäste
på s.ö. kullen en borg Akra, vilken förstördes
142 f.Kr. På andra sidan Tyropöondalen mitt
emot templet låg hasmonéernas palats. I
stadens n.v. hörn anlade Herodes ett
praktfullt palats, som omgavs av stora hallar
och parkanläggningar och skyddades av de
tre tornen Fasael, Hippikus och Mariamne.
Här torde den plats ha varit, där Jesus blev
dömd av Pilatus. Josefos särskiljer på sin tid
fem delar av J.: övre staden (s.v. kullen),
nedre staden (s.ö. kullen), tempelberget,
förstaden (n.v. delen) och nya staden (n. om
templet). — Sedan urgamla tider var staden
omgiven av murar. På n. sidan omtalas tre,
den första byggd av Salomo. Denna mur
omfattade även tempelplatsen. Den andra el.
His-kias mur synes på vissa delar ha gått n. om
den första. Den tredje muren uppfördes av
Agrippa I. De båda senare murarnas
sträckning är ännu icke klarlagd; dock äro
arkeologerna i allm. av den uppfattningen, att den
andra muren, som fanns på Herodes’ och Jesu
tid, gick s. om Golgata, och att således
Golgata med den v. el. n.v. därom liggande
Klippgraven verkligen var beläget där — el. ung.
där — traditionen utvisar platsen (se nedan
om Gravkyrkan).
J. är uppfyllt av minnen, och den katolska
traditionen anger noggrant platserna för den
heliga historien, men i alltför få fall torde den
ha sannolikheten för sig. Detta gäller särsk.
Via dolorosa el. Kristi vandring från det ställe,
där han dömdes av Pilatus, till Golgata (om
den s.k. Ecce-homo-bågen se nedan; om
dom-platsen i Herodes palats se ovan).
Betesda-dammens belägenhet och anordning har
däremot numera verifierats (se nedan). — Litt.:
G. Dalman, ”Orter och vägar i Jesu liv” (1918),
”J. und sein Gelände” (1930). E.W.;G.Bsm.
Den stora tempelplatsen (al-Ha’ram
asch-scharif) utgör numera en jämn platå, delvis
belamrad med romerska och arabisk-turkiska
byggnadsrester. Dess substruktioner, som
förbinda de urspr. bergskullarna, innehålla
vidsträckta pelarrum (”Salomos stallar”), vilka
sannolikt varit vattencisterner, ombyggda
under Herodiansk tid. Den ”Gyllene porten” i
ö. muren (nedåt Kidrondalen), av
muhammedanerna igenmurad, är ett kupoltäckt,
kolonn-buret rum med hellenistiska och bysantinska
byggnadsformer. V. därom reser sig över en
i dagen gående klippa (det enda synliga av
Moria berg) — som möjl. uppburit
israeliternas brännofferaltare men till vilken
muiiam-medanerna knutit legenden om Muhammeds
himmelsfärd — en utomordentligt vacker
centralbyggnad, Klippdomen kallad, felaktigt
Omarmoskén, byggd o. 700, (se
Bysantinsk konst, sp. 518), i det yttre täckt av
glaserade, ljusblå fajansplattor, i det inre prydd
av ornamentala mosaiker. Framför den öppna
platsen i s. ligger moskén al-Aksa, en
sjuskep-pig basilika, sannolikt urspr. en kristen kyrka.
— N. om tempelplatsen, innanför den s.k.
Stefansporten, framträda — nära Betesdadam-
— 419 -
— 420 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
