Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jorden - Astronomi - Jordens dagliga rotation - Jordens årliga rörelse kring solen - Fysisk geografi, geologi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JORDEN
ytan i de båda polerna, j. roterar ett varv
kring densamma på ett stjärndygn,
motsvarande 23 tim. 56 min. 4,09 sek. medelsoltid; för
en punkt på j:s ekvator uppgår hastigheten på
gr. av rotationen till 465 m. pr sek. Jordaxelns
läge inom jordklotet är underkastad små
periodiska variationer; hela rörelsen försiggår
emellertid inom ett område av jordytan, vars
genomskärning ej överstiger 20 m.
J:s årliga rörelse kring solen. Copernicus
lärde även, att j. ej är världens medelpunkt utan
blott en planet, som rör sig kring solen i en
cirkelformig bana, ett varv på ett år. Ej heller
denna tanke var ny, den hade framkastats
redan av Aristarchos från Samos (o. 280 f.Kr.);
ej heller för denna hade Copernicus några
direkta bevis, hans skäl var att alla observerade
rörelser inom solsystemet därigenom fingo en
ytterst enkel förklaring. Bevisen erhöllos först
senare, bl.a. genom den årliga aberrationen
(se d.o.) och den årliga parallaxen (se d.o.).
J:s bana kring solen är ej exakt en cirkel utan
en ellips med liten excentricitet (O,ow), solen
befinner sig i vllipsens ena brännpunkt. J:s
medelavstånd från solen är 149,5 mill. km.; då
den befinner sig närmast solen, i perihelium,
är dess avstånd 2,5 mill. km. mindre; då den
befinner sig längst bort, i aphelium, lika mycket
större. Då j. passerar perihelium, i början av
jan., är dess hastighet störst; i aphelium, i
början av juli, är den minst; medelhastigheten är
29,76 km. i sek. och omloppstiden ett år. Under
omloppet är jordaxelns riktning i rymden nästan
oföränderlig (jfr Precession och Nu t
a-tion), den bildar en vinkel på 66°33’ med
jordbanans plan. Växlingen mellan dag och natt,
dagens och nattens olika längd vid olika tider av
året samt årstidernas växling äro förorsakade av
j:s rotation och årliga rörelse. Fig. 2 visar j. i
fyra olika lägen under omloppet kring solen.
Vid sommarsolståndet (21/e) är nordpolen vänd
Fig. 3. Jordens ställning vid
sommarsol-ständet.
Fig. 4. Jordens ställning vid
dagjämnings-punkten.
mot solen (se fig. 3) och hela den del av
jordklotet, som ligger ovanför n. polcirkeln (en
cirkel på jordytan parallell med ekvatorn och
på 66°33’ avstånd från densamma), ständigt
belyst av solen, som således här vid denna tid
ständigt är över horisonten. Går man söderut,
går solen en viss del av dygnet ned under
horisonten, natten blir längre och längre; vid
ekvatorn bli natt och dag lika långa, och
nedanför s. polcirkeln råder ständig natt. Vi ha
då sommar på n., vinter på s. halvklotet. Vid
vår- och höstdagjämningarna (21/s, resp. 23/»)
äro båda polerna belysta (se fig. 4), dag och
natt äro lika långa över hela jordklotet. Vid
vintersolståndet (22/i2) är sydpolen vänd mot
solen, här råder nu ständig dag, kring
nordpolen däremot ständig natt. Vi ha då vinter på
n., sommar på s. halvklotet. J. deltager även
i solsystemets rörelse i rymden (se
Solsystemet). — Litt.: ”Die Kultur der
Gegen-wart. Astronomie” (1921); ö. Bergstrand,
”Astronomi” (1925); N. V. E. Nordenmark,
”Stjärnorna” (1926). M-t.
Fys.-geogr., geol. (lat. terra). Av j:s areal,
509,950,714 kvkm., upptagas 71 °/o av hav och
29 °/o av land. Landarealens fördelning på de
skilda kontinenterna jämte dessas medelhöjd
framgår av fig. 5 och följ, tab.:
Fig. 5. Världsdelars och världshavs ytvidd.
— 589 —
— 590 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
