Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jorden - Fysisk geografi, geologi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JORDEN
Fig. 9. Hypsografisk kurva över jordytan.
Enl. Kossinna. T.v. om kurvan litosfär, t.h.
hydrosfär. Talen överst angiva arealen i
mill. kvkm. På abskissaxeln betecknar 1 %
5,i mill. kvkm. CQ havsytans nivå, BOR
jordytans medelnivå, AS havens medeldjup,
BFLO = BDMO kontinentalblock (553 mill.
kvkm.), AFHK = AEGK landblock (607 mill.
kvkm.), DP hydrosfärens yta vid jämning av
litosfären järns med dess medelnivå BR.
jordskorpan äro förkastningarna. Genom
samverkan mellan veckningsprocesser och
förkastningar ha de mest extrema dragen i j:s relief
uppkommit.
J:s fastland uppbygges av sedimentära och
eruptiva bergarter, vilka delvis täckas av lösa
jordarter. De sedimentära bergarterna äro
bildade genom avsättning ovan el. under
vattenytan av oorganiskt el. organiskt material och
förete ofta en utpräglad skiktning. Genom
riktat tryck ha rubbningar i den urspr.
horisontella lagerserien uppstått (veckning). De
eruptiva bergarterna äro vanl. av massformigt
utseende, bildade genom avsvalning av en magma
på större el. mindre djup.
Den genomsnittliga kemiska
sammansättningen hos den för vår observation tillgängliga delen
av den fasta jordskorpan framgår av följ, tab..
uppgjord av Clarke och Washington och
grundad på 6,230 bergartsanalyser från skilda
delar av j.
Syre (O) ............................. 46,o %
Kisel (Si) ........................... 27,t „
Aluminium (Al) ....................... 8,is „
Järn (Fe) ............................ 5,oi „
Kalcium (Ca) ......................... 3,63 „
Magnesium (Mg) ....................... 2,oa „
Natrium (Na) ......................... 2>85 „
Kalium (K) ......................... 2,60 „
övriga grundämnen .................... l,sa „
Genomsnittliga tätheten för dessa bergarter
är o. 2,8, under det att motsvarande siffra för
j. som helhet enl. senaste beräkning är 5,s.
Härav måste den slutsatsen dragas, att j:s inre
huvudsaki. uppbygges av väsentligt tyngre
element än de i ovanstående tab. upptagna. Den
moderna seismologien har också konstaterat
till bestämda nivåer lokaliserade
övergångszo-ner, diskontinuitetsytor, markerande en
språngvis ökning av tätheten i riktning mot j:s
medelpunkt. övergångszonernas avstånd från
jordytan äro 55 km., 1,200 km. och 2,900 km. På
grundval av dessa iakttagelser ha flera teorier
över j:s inre uppställts, bl.a. av Suess och V.
M. Goldschmidt. Suess betecknar j:s yttre skal
(jordskorpan), vilket till största delen består av
kiselsyrerika eruptiver och sediment, med Sal
el. Sial (av silicium och aluminium). Detta
övergår på ett djup av 55 km. i det tyngre
Sima-skalet (sima av silicium och magnesium).
Tillsammans bilda de litosfären, vilken
sträcker sig till diskontinuitetsytan vid 1,200
km. och vars täthet varierar mellan 2,7 och 3,4.
Nedanför litosfären vidtager barysfären
med en yttre zon, bestående av kiselsyra,
magnesium, krom, nickel och järn, samt en inre
kärna, bestående av metalliskt nickel och järn.
Enl. Goldschmidt är j. att förlikna vid en
metallsmälta under högt tryck, omgiven av ett
slaggskal av varierande täthet (fig. 11). Inom
slaggskalet, vilket nedåt begränsas av
diskontinuitetsytan på 1,200 m. djup, har genom
dif-ferentiation uppkommit en yttre, lättare
Sial-skorpa, vilande på den tyngre
eklogitsfä-ren. Mellan 1,200 km. och 2,900 km. ligger
sulfidoxidsfären med en täthet av 5—
7 och innerst j :s k ä r n p a r t i, vilket
Goldschmidt i likhet med Suess antager bestå av
metalliskt nickel och järn. — Bland de mer el.
mindre teoretiska spekulationerna över j:s
uppkomst må nämnas den Kant-Laplaceska ss.
varande den, som står i bästa samklang med den
moderna forskningens resultat. Enl. denna teori
har j. uppstått ur en glödande nebuiosa, vilken
efter hand förtätats till en glödflytande kropp.
Vid den fortsatta avsvalningen bildades först en
tunn skorpa. Denna genombröts ofta av de i
det inre av planeten ännu lättrörliga
magma-massorna. Sedan yttemp. sjunkit till under
100°, kondenserades vattnet — hydrosfären
bildades —, och vår planets geologiska
tideräkning börjar.
J. omgives utåt av en a t m o s f ä r (se d.o.),
vars täthet på ett bestämt sätt avtager uppåt
med avståndet från jordytan. Sålunda utgör
lufttrycket på 5,500 m. höjd endast hälften av
det vid havets nivå rådande och på 18 km. höjd
en tiondedel av detta belopp. Atmosfären är
en gasblandning och består av c:a 78°/o kväve
och 21 % syre jämte en ringa del kolsyra och
s.k. ädelgaser. Denna sammansättning håller
sig täml. konstant till 10 km. höjd. De tyngre
gaserna försvinna nu och ersättas av väte och
helium. — Den närmast j. befintliga delen av
atmosfären benämnes troposfären, vilken
— 597 —
— 598 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
