Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jouvenel, 1. Gabrielle de - Jouvenel, 2. Henry de - Jouvenet, Jean - Jouy, Étienne de - Jovellanos, Gaspar Melchor de - Joweett, Benjamin - Jovial, jovialisk - Jovianus, Flavius - Jowitt, Sir William - Jovius, Paulus - Joyce, James
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JOYCE
dine å Paris” (1901; sv. övers. 1919), ”Claudine
en ménage” (1902; sv. övers. 1920), ”Claudine
s’en va” (1903), vilka
först publicerats
ensamt i Willys namn.
Efter skilsmässan
från Willy utgav hon
”Sept dialogues de
betes” (1904), ”La
retraite sentimentale”
(1907), ”Les vrilles
de la vigne” (1908),
’LTngénue libertine”
(1909), ”La
Vagabonde” (1910), ”L’Envers
du Music-hall”
(1913), ”L’Entrave” (s.å.), ”Les heures longues,
notes du temps de la guerre” (1917), ”Dans
la foule, notes des dernières années de la
guerre” (1918), ”Mitsou, ou comment 1’esprit
vient aux filles” (1919), ”Chéri” (1920), ”La
maison de Claudine” (1922), ”Le blé en herbe”
(1923), ”La fin de Chéri” (1926). J:s arbeten
äro mer el. mindre en omskrivning av hennes
eget liv, hennes barndom (Claudine-böckerna),
hennes erfarenheter som variétéartist och
bohem, hennes oro, hennes längtan. Hon förenar
en skarp realism med en poetisk syn på tingen.
Hennes konst har särsk. lyckats finna uttryck
för sensationer, för det naturliga och
instinktiva. G.Lw.
2) H e n r y de J., politiker (f. 1876), g.m.
J.l), framstående journalist, red. för ”Le
Matin”. Senator 1921, anslöt sig J. till
demokratiska vänstern och invaldes i utrikesutskottet.
I egenskap av fransk delegerad i Nat. förb:s
möte 1922 tog J. en aktiv del i arbetet inom
kommissionen för intellektuellt samarbete.
Undervisningsminister i Poincarés regering 1924;
överkommissarie i Syrien 1925—27, verkade
han för landets pacificering. J. är från 1933
fransk ambassadör i Rom. G.Liv.
Jouvenet [zovønä’], Jean, fransk målare
(1644—1717), arbetade hos Le Brun, vilken han
icke i kompositionen men genom sin enkla
realism överträffar. J. utförde stora religiösa
kompositioner (”Nedtagandet från korset”, 1697,
Louvren) samt porträtt; han erhöll betydande
uppdrag av Ludvig XIV. K.E.S
Jouy [zqU], Victor Joseph Étienne de,
fransk förf. (1764—1846), 1815 medl. av
Franska akad., utomordentligt produktiv, har skrivit
texten till talrika operor, t.ex. ”Vestfalen”
(1807), ”Ferdinand Cortéz” (1809), ”Vilhelm
Tell” (1829), vidare tragedier, bl.a. ”Sylla”
(1824), kulturhistoriska teckningar av samtida
seder och tänkesätt m.m. C.
Jovellanos [zåQäIa’nås], Gaspar Mel-
chor de, spansk statsman och förf. (1744—
1811). Domare 1767, medl. av spanska akad.
och statsrådet, verkade han för landets
ekonomiska och kulturella nydaning, utgav
skönlitterära och nationalekonomiska arbeten. 1797—
98 justitieminister under Godoy, fängslad 1802
på dennes föranstaltande, befriad genom
revolutionen 1808, blev han medl. av centraljuntan.
Bland hans skrifter märkes ”Informe sobre un
proyecto de ley agraria” (1787). — Litt.: G.
Blanco, ”J.” (1911). P.N-m.
Jowett [jåu’it],
Benjamin,
engelsk filolog (1817—
93), 1842 lärare, 1855
prof, i grekiska och
1870 rektor vid
Bal-liol college i Oxford,
vilket under hans
rektorstid tog en
betydande del i univ:s
utveckling. J:s övers,
av Platons dialoger
(1871, 3 ed. i 5 bd
1892, omtr. 1924) är
ett mästerverk, som i hög grad bidrog till den
idealistiska renässansen i engelsk filosofi (se
Bosanquet). E.Å-n.
Jovia’l, jovialisk (eg. född under Jupiters
tecken, till lat. jovia’lis, tillhörande Jovis, d.v.s.
Jupiter, vars stjärna ansågs förläna glatt och
gott lynne), godmodig och gladlynt, fryntlig,
gemytlig. — Subst.: j o v i a 1 i t e’t. E.H.
JoviaTius, F 1 a v i u s, romersk kejsare (d.
364), utropades efter Julianus Apostatas död
363 av den mot perserna kämpande hären till
kejsare, slöt fred med perserna och upphävde
Julianus’ kristendomsfientliga edikt. Han dog
på återtåget i Bithynien. [B.j
Jowitt [jau’it], Sir (sedan 1929) William
Allen, engelsk jurist och politiker (f. 1885),
kronjurist 1922, liberal medl. av parlamentet
1922—24, socialdemokratisk 1929—31, attorney
general och medl. av kabinettet 1929—32. Th.
Jo’vius, Paulus,
italiensk historiker, se
G i o v i o.
Joyce [jais], J
a-m e s, irländsk förf,
(f. 1882), en av de
ledande inom den s.k.
nyrealistiska skolan
i modern engelsk
litteratur. Under
inflytande av bl.a.
psykoanalysens läror söker
J. skildra hela
”med-vetenhetsströmmen”,
James Joyce.
— 653 —
— 654 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
