Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kaffrer - Kafir (islam) - Kafir el. siahposh (folk) - Kafiristan - Kafka, Gustav - Kaflås (Kavlås) - Kaftan (rock) - Kaftan, 1. Theodor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KAFTAN
skärelse är bruklig. Bland sociala förhållanden
märkas männens totemism, patriarkaliskt
hövdingskap och äktenskap genom köp.
Förfä-dersdyrkan är det främsta draget i
k.-religio-nen, och magiska riter, regnmakeri o.a. spela
stor roll. K. ha genom fast organisation och
framstående krigaregenskaper kunnat besegra
andra stammar och utkämpat många, ofta
framgångsrika fejder med de vita. Redan 1779
hade de sammanstötningar med holländarna.
K.-krig ha utkämpats 1811—12 och därefter på
1830-, 1840- och 1850-talen. Det sista och
avgörande k.-kriget fördes 1879 och ändade med
nederlag för k. K:s antal torde f.n. kunna
anslås till 1% mill. De utveckla alltjämt en
livlig politisk verksamhet. — Bilder se pl. vid
Bröllop och Dekorativ konst.
— Litt.: L. Alberti, ”De kaffers aan de
zuidkust van Afrika” (1810); G. Fritsch,
”Die Eingeborenen Süd-Afrikas” (1873); A.
Kropf, ”Das Volk der Xosa-Kaffern” (1889);
Brownlee, ”Reminiscences of Kaffir life
and history” (1896); D. Kidd, ”The essential
Kafir” (1904); G. W. Stow, ”The native races
of South Africa” (1905); Maclean, ”A
com-pendium of Kafir laws and customs” (1906);
H. A. Junod, ”The life of a South African
tri-be” (2 bd, 1913). G.B-r.
Ka’fir (arab, kåfir, plur. käfirü’n el. kuffär,
otacksam, otrogen) kallas i koranen de
mekka-ner, som vägrade att antaga islam. Senare
kom det att användas om såväl hedningar som
judar och kristna. K. torde återfinnas i turk.
giaur (se d.o.) och har givit upphov till
benämningen kaffer (se d.o.). G.O-r.
Ka’fir (arab., se föreg. art; jfr K a f f r e r) el.
siahposh (de svartklädda), indoariskt folk
i Kafiristan, tydl. en blandning mellan
urinvånarna och ett för över tre årtusenden sedan
inträngande iranskt härskarfolk, vilket bl.a.
den starka klasskillnaden antyder. De äro
högresta, brunhyade, mörklagda men delvis
Ijus-ögda och brunhåriga. De äro jordbrukare
(kvinnorna sköta plogen), boskapsskötare (ett
slags fäbodsdrift) och bygga egendomliga
ter-rassformade timmerhus med platta tak. Särsk.
danshus finnas, liksom kök med rököppningar.
Dräkten är hos de primitivaste stammarna av
getskinn, hos de högre stående av ylle. De
äro skickliga träsnidare och vävare. De äro
delade i faderrättsliga klaner och styras av
by-och klan-hövdingar. Blodshämnden är en inst.
Begravningar firas med stora festligheter, och
statyer av de döda uppresas efter ett år. Det
gamla religiösa systemet erinrar om grekernas,
och även i övrigt finnas anknytningar till
dessas kultur. En genomförd festkalender och
gudavärld finnes. Ett betydande tempel är den
högste himmelsguden Imras i Presumgul, en
träbyggnad med sniderier och märklig
utstyrsel. G.B-r.
Kafirista’n, landskap på sydsluttningen av
Hindukusch, n.ö. Afganistan, vid gränsen till
Indien; c:a 13,000 kvkm.; 150,000 inv. — Känt
i Europa blev K. först 1885 genom
engelsmannen Lockhart. 1893 avsade sig England
sina anspråk på K. till förmån för Afganistan,
vars emir Abdurrahman 1896 skred till
landets erövring. M.P.;C.F.
Kafka, Gustav, österrikisk filosof och
psykolog (f. 1883), prof, i Dresden, arbetar
hu-vudsakl. på den antika filosofihistoriens
område (”Die Vorsokratiker”, 1921, ”Sokrates,
Plato und der sokratische Kreis”, s.å.,
”Aristo-teles”, 1922, alla i den av K. utg. ”Geschichte
der Philosophie in Einzeldarstellungen”), men
också inom djurpsykologien (”Einführung in
die Tierpsychologie”, 1914). E.v.A.
Kaflås (K a vlås), gods i Hömbs s:n,
Skaraborgs län; areal med underlydande 2,500
Kaflås.
har, varav 1,000 åker; taxeringsvärde 1 mill.
kr. (1932). Till godset hör såg m.m.
Huvudbyggnaden, av sten i 3 vån. med brutet tak.
är från 1770. K. tillhörde från 1500-talets
början till 1665 ätten Natt och Dag, därefter bl.a.
ätten Brahe och sedan o. 1730 v. Essen. Ägare
sedan 1924 är överste C. v. Essen. Th.P.
Kafta’n, lång och urspr. mycket primitivt
tillskuren rock med långa, vanl. även vida,
isydda ärmar, antagl. av östasiatiskt ursprung
och med urgammal kulturhistoria. Namnet
avser vanl. den k., som bäres av
främre-orien-taliska folk, ehuru typen förekommer hos så
gott som alla Asiens stammar utom polarfolken.
K. knäppes sällan, gördlas ofta och bäres än
helt öppen, än med framstyckena mer el.
mindre täckande varandra. — K. kallades även
förr i Sverige en prästrock, skuren ung. som
en k. — Bild se sp. 931. I.
Ka’ftan. 1) T h e o d o r K., tysk teolog (f.
1847), generalsuperintendent över Schleswig
Uppslagsbok. XIV.
30
— 929 —
— 930 —
Artiklar, som icke återfinnas
under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
