Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kailyard school, The - Kaimaner - Kaimanfisk - Kain - Kainit - Kainkarot - Kainozoiska (kenozoiska) eran - Kainsmärke - Kainz, Josef - Kai-ping - Kairamo (Kihlman), Oswald - al-Kairawan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
AL-KAIRAWAN
Kailyard school, The [öa kélTjäd sköl]
(”kål-gårdsskolan”, av eng. kailyard, ”kålgård”, d.v.s
täppa med kål o.a. köksväxter framför en
skotsk stuga), beteckning för den sentimentala
skotska hembygdsskildringen (J. M. Barrie,
lan Maclaren m.fl.). Uttrycket användes urspr.
av W.E. Henley som en hånfull glosa men är
numera allmänt gängse. — Litt.: F. Loose,
”Die K. S.” (1912). A.Km.
Kaima’ner, krokodilsläkte, se Kajmaner.
Kaima’nfisk, se Bengädda.
Kain, enl. 1 Mos. 4:1—17 Adams son, som
slog ihjäl sin broder Abel, därför att Jahve
föredrog dennes offer framför K:s. Till straff
dömdes K. att föra ett kringflackande liv. K.
torde urspr. ha varit beduinstammen
keniter-nas föregivne stamfader, och i legenderna kring
honom återspeglas försök att förklara orsaken
till deras nomadliv. K.-märket (1 Mos. 4:15)
åsyftar trol. ett stammärke, som anger bärarens
delaktighet i stamgudens (här Jahves) skydd.
I 1 Mos. 4:17 uppges, att K. byggde en stad,
och i v. 22 nämnes en Tubal-K., som var smed.
I efterbiblisk litt. utbildades ytterligare
legenderna kring K., som blir symbol för det
onda (jfr Abel). — K. framställes i konsten
som representant för mänsklighetens mörka
tankar (i motsats till ljusgestalten Abel), ofta
med förvridna el. karikerat judiska drag.
G.Bsm;S.N.;E.W.
Kaini’t var en tid det viktigaste och
allmännast kända av kaliråsalterna el.
”Stassfurt-salterna” (se d.o.), som de stundom kallas efter
den plats, Stassfurt i Preussen, där dessa salter
först upptäcktes. K., som är färglös, gul,
röd-aktig el. stundom nästan svart, har ung. följ,
sammansättning.
kaliumsulfat .................... c:a 32%
magnesiumsulfat ................. c:a 23 %
magnesiumklorid .................16—17%
natriumklorid (koksalt) ......... 9—10 %
vatten ..........................16—17%
Vanl. förekomma även inblandningar av
andra salter, ss. kaliumklorid, kalciumsulfat
m.fl. Man antager, att formeln för den
kemiska föreningen k. är
K2SO4 + MgSO4 + MgCl2 + 6H2O el.
KCl+MgSO4+3H2O,
vartill kommer inblandningen av koksalt och
ev. andra ämnen. — I enl. med ovanstående
siffror skulle halten av rent kali (K2O) vara
17%, men handelsvaran innehåller i regel
endast 12—14 %. Finmald k. var förr i tiden ett
av de viktigaste kaligödselmedlen och brukades
bl.a. i ganska stor utsträckning i Sverige.
Under senare år har den alltmer ersatts med
hög-procentigare kalisalter, erhållna genom rening
av råsalterna. Kalits verkan är i allm.
den
samma i k. som i andra kalisalter; i en del
fall är dock k. underlägset på gr. av sin höga
klorhalt, i andra åter överlägset tack vare den
stora mängden natron och magnesia. O-d.
Kainkarot, farm., roten av Chioco’cca
race-mo’sa och C. anguifu’ga, hemmahörande i
Sydamerika. K. har urindrivande och milt
laxe-rande verkan och användes av infödingarna
även mot ormbett. J-H.
Kainozo iska (kenozoiska) eran, geol., se
Neozoiska eran.
Kainsmärke, ansiktsdrag, som tyder på el.
förråder brottslighet el. ondska. Jfr Kain.
Kainz [kalnts], Josef, österrikisk-tysk
skådespelare av ungersk-judisk börd (1858—1910).
K. var 1876—77
anställd vid
stadsteatern i Leipzig, 1877
—80 vid hovteatern
i Meiningen, 1880—
83 vid hovteatern i
München, 1883—99 i
Berlin, huvudsaki.
vid Deutsches
Thea-ter, och från 1899
vid Burgteatern i
Wien. K. var en
tekniskt fulländad
skådespelare, hos vilken
reflexion och inspiration i förening gåvo
resultat av sällsynt sanning, storhet och glans.
Bland hans roller märkas Hamlet, Romeo i
”Romeo och Julia”, Marcus Antonius, ”Julius
Cæsar”, Richard III, Tartuffe, Alceste i
”Mi-santropen”, Franz Moor i ”Rövarbandet”, Don
Carlos, Leon i ”Ve den som ljuger”, kung
Alfonso i ”Judinnan i Toledo”, Osvald i
”Gengångare”, Willy i ”Sodoms undergång”,
Johannes och Cyrano de Bergerac. — Litt.: F.
Gre-gori, ”J.K.” (1904); J. Bab, ”K. und Matkowsky”
(1912); H. Richter, ”J.K.” (1931). G.K-g.
Kai-ping, stad i prov. Chili, Kina, n.ö. om
Tientsin. K. är centrum för Kinas största
koldistrikt (årlig produktion c:a 4 mill. ton). J.C.
Ka’iramo (urspr. Kihlman), Alfred O
s-w a 1 d, finländsk botaniker och finansman (f.
1858), e.o. prof, i botanik i Helsingfors 1897—
1902; senator och chef för jordbruksexp. 1903
—05, medl. av lantdagen 1907—13
(gammalfinne); riksdagsman 1917—19 (finsksinnad
monarkist); Finlands sändebud i Estland 1919,
statsrevisor sedan 1920. K. är en av de
ledande i Finlands ekonomiska liv, bl.a. ss. en av
dess främste skogsvårdsmän, initiativtagare till
Finlands andelkassor. Sedan 1919 är han ordf,
i förvaltningsrådet för Kansallis-osake-pankki
(se d.o.). Th.
al-Kairawa’n, se Kairouan.
— 937 —
— 938 —
Artiklar, som icke återfinnas
under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
