Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kassettbreven - Kassia-bark, -kanel, -olja - Kassiter - Kassiterit - Kassuber - Kassun - Kast - Kast (social grupp) - Kastal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KASSIA-BARK
Litt.: H. Bresslau i ”Historisches Taschenbuch”,
6 (1882); undersökningar till Maria Stuarts
historia av T. F. Henderson, A. Lang och R. H.
Mahon. H.Bg.
Ka’ssia-bark, -kanel, -olja, se Kanel.
Kassi’ter, ett till sitt ursprung okänt, möjl.
indoeuropeiskt folk, bosatt i de
medisk-elami-tiska bergslanden n.ö. om Babylonien, där k.
bildade ett rike. O. 2000 f.Kr. började en
invandring av k. i Babylonien, och sedan
Ham-murapis dynasti fallit, regerade där en
kassi-tisk dynasti i o. 600 år (jfr Babylonien,
sp. 1,030), tills den kuvades av Assyrien. Dessa
k. assimilerades småningom med babylonierna.
Det eg. k.-riket anfölls förgäves av Sanherib
702 och kuvades först av Alexander den store.
Th.P.
Kassiterft, miner., se T ennsten.
Kassu’ber, se K a s j u b e r.
Kassu’n, vattentät låda, som anslutes
vattentätt till kaj el. fartygssida och möjliggör
arbeten under vattenytan inifrån densamma, se
D y k e r i. Om flytande k. vid brobyggnad se
Bro med pl. (fig. 3).
Kast. 1) Boktr., se Boktryckarkonst,
sp. 446.
2) Metrol., stycketalsmått (av medeltida
ursprung) =4 stycken, använt vid räkning särsk.
av sill och strömming (20 k. = l val). N.L.R.
3) Sportv., att med tillhjälp av ena el. båda
händerna sätta ett föremål i rörelse i luften.
Man skiljer på kärn-k., slung-k. och stötning.
Vid kär n-k. lyftes k.-armen över och bakom
överlivet för att därefter genom en hastig
rörelse framåt-uppåt (ev. i förening med överlivets
uppresande) slunga föremålet i avsedd riktning.
Dylika k. utföras med små stenar, liten och stor
boll, spjut, stavar, handgranater, harpuner,
bu-meranger m.m. (se d.o.). S 1 u n g-k. utföres
medelst pendling av rak el. något böjd arm,
varvid svängkraften ofta ökas genom k.-armens
förlängning med en rem, stållina el. dyl. el.
genom svängning av kroppen ett el. flera varv.
Hit höra k. med diskus, slungboll, slägga,
vikter, lasso m.m. Stötning användes vid k.
med stora stenar, järnkulor, medicinbollar,
stockar m.m. — De till allmänna idrotten
hörande k. äro diskus-, spjut-, vikt- och slägg-k.
samt kulstötning (se d.o.). Jfr Kastlekar.
Ang. kastbanor se Idrottsplats. O.K-gh.
4) Trädg., benämning på flera olika typer av
små och primitiva växthus.
Kast (av portugis, casta, ras, av lat. castus,
ren, kysk; sanskr. jäti), europeisk beteckning
för de sociala grupper, i vilka det hinduiska
samhället med hänsyn till härkomst, social
ställning och frändskapsförhållanden av ålder
är indelat. En k. är en inom sig sluten enhet,
— 115 —
som styres av ett slags nämnd (panchäyat);
dess medl. ha att iakttaga vissa bestämda
traditioner, vilkas underlåtande kan medföra
uteslutande ur k. K. sönderfalla i ett antal
endo-gama grupper (se E n d o g a m i), inom vilka
giftermål är tillåtet; inom dessa åter finnas
smärre exogama grupper, götra’s el. släkter,
mellan vilkas medl. giftermål icke få ingås. K.
ha en traditionellt fixerad rangordning, i vilken
bramin-k. intar främsta platsen. K. äro vidare
”rena” och ”orena”, allteftersom medl. av
bramin-k. äro villiga att förrätta
gudstjänsthandlingar för dem el. ej; de ”orena” k. inta i det
hela en social undantagsställning. — En k.
utgör oftast en sammanslutning av människor
med samma el. likartad ställning, t.ex. utövarna
av ett visst yrke; andra k. äro av raskaraktär,
t.ex. olika stammar av icke-indo-arisk ras, som
småningom uppgått i det hinduiska k.-väsendet.
— En k. är enl. hinduisk uppfattning något
orubbligt fixerat. Själva k.-bildningen är
emellertid ofta av tillfällig karaktär med övergångar
och variationer i systemet. Under europeiskt
inflytande ha vissa tendenser till upplösning av
k.-systemet gjort sig märkbara, mest i städerna
och bland de högre k. — K.-systemets ursprung
är i det hela ännu en olöst gåta. I senvedisk
tid framträda de fyra stora sociala grupperna,
brähmana, braminer, ksatriya, adelsståndet,
vaiQya, bondeståndet, och §üdra, lägre sociala
grupper; därtill komma senare candäla el.
”orena” grupper. Dessa grupper, som med
säkerhet stamma från indo-iransk tid, benämnas
varna, ”färg”, och detta säkerligen ej, ss.
allmänt antages, på gr. av någon rasblandning
mellan de ”vita” indo-arierna och de ”färgade”
infödingarna utan på grundval av en urspr.,
primitiv färgmagi. I ”Manavadharma^astra”
(se d.o.) är k.-systemet fullt utbildat, och där
föreligger en utförd teori om de olika k:s
uppkomst ur de fyra huvud-k. Det allmänna
antagandet, att k.-systemet uppkommit inom
bra-manismen saknar grund, då en k. i första hand
är en social enhet utan nödvändigt religiöst
sammanhang. Vissa delar av Indiens
befolkning ha aldrig ingått i k.-systemet; för dessa
”kastlösa” användes i Europa i allm.
beteckningen p a r i a s, eg. namn på ett i Madras och
Travancore bosatt jordbrukande folkskikt av
numera tamulisk extraktion. Jfr P a r i a. —
Litt.: A. Baines, ”Ethnography” (i ”Grundriss
der indoarischen Philologie und
Altertumskun-de”, II, 5, 1912); R. V. Russel, ”Tribes and
cas-tes of the Central provinces” (4 bd, 1916). C.F.
Kasta’l (av kastell, lat. caste’llum, mindre
fästning) kallades i Norden ett slags tornlik
befästning av rund (el. fyrkantig) grundplan, som
— sannolikt efter iriskt-angelsaxiskt mönster
— 116 —
Artiklar, som icke återfinnas under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
