Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kertj - Kerub - Kerubim - Kerularios, Michael - Kervyn de Lettenhove, Joseph - Kesa - Kessel, familj - Kessel, Jan van - Kessel, Joseph - Kesslerloch - Kestad - Kestner (Cohnheim), Otto - Keswickkonferenserna (Keswickrörelsen)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KESWICKKONFERENSERNA
Kertj, hamnstad på Ö. Krim, vid det 40 km.
långa och c:a 10 km. breda Kertj- el. J
e-nikalesundet mellan Azovska sjön och
Svarta havet; 69,477 inv. (1931). I K. finnas
gyttjebad, fiskerilaboratorium samt betydande
tobaks- och maskinindustri. Katakomber finnas
från 3:e och 2:a årh. f.Kr. I trakten finnas
petroleum- och järnförekomster samt saltsjöar.
10 km. ö. om K. ligger den lilla staden J e n
i-k a 1 e med fästningsruiner från turkarnas tid.
Där K. nu är beläget, låg under antiken staden
Pantikapaion. På 1100-talet tillhörde
K. det ryska furstendömet Tmutarakan, 1318
kom K. under namnet G e r c h i o till
Genua, 1475 till Turkiet, som 1774 avträdde K.
till Ryssland. Under Krimkriget bombarderades
staden av västmakternas flottor och blev nästan
ödelagd. M.P.;P.Dhl.
Keru’b (hebr., plur. kerüvim),
blandnings-väsen i den orientaliska mytologien, ofta
omtalat i G.T., utförligast beskrivet i Hes. 1 ss.
ett bevingat fabeldjur med fyra ansikten av
människa, lejon, tjur och örn (Hes. 1: 10), men
även föreställt i andra gestalter (Hes. 41:18 ff.).
K. uppträda ant. ss. väktare av det gudomliga,
t.ex. utanför Eden (1 Mos. 3:24), på
förbundsarken (2 Mos. 37:5—9) el. i templet (1 Kon.
6:23—28), varför de även förekomma ss.
väggdekorationer o.d. (1 Kon. 6:29) el. också
äro de bärare av gudatronen (Hes. 10: 1),
varför Jahve även benämnes ”Jahve Sebaot,
som tronar på keruberna” (2 Sam. 6:2).
Föreställningen om k. är av babyloniskt urspr. och
av Israel övertagen genom förmedling av
ka-nanéerna. I Babylonien förekommer namnet
käribu ss. beteckning för de tjurkolosser,
vilka vaktade palatsen. Först i sen tid
inrangerades k. bland änglarna. G.Bsm.
Kerubim, se Ke r u b.
Kerula’rios, M i c h a e 1, patriark av
Kon-stantinopel 1043—58 (d. 1059). Under K:s’
patriarkat kom det till slutgiltig brytning
mellan den grekisk-ortodoxa och den
romerskkatolska kyrkan, och den förra organiserades
under Konstantinopels överhöghet. Då K.
dessutom ville göra kyrkan oberoende av staten
och eftersträvade en sammanslagning av
patriarkatet och kejsarmakten, blev han av
kej-sar Isak Komnenos avsatt och landsförvist. S.N.
Kervyn de Lettenhove [kä’rfain -håfo], J
o-s e p h Bruno Maria, baron, belgisk historiker
(1817—91), 1850 medl. av belgiska akad.,
sedan 1861 klerikal medl. av
representantkammaren, 1870 inrikesminister. K. var en
mycket produktiv historieforskare. Bland hans
arbeten märkas ”Histoire de Flandre” (6 bd,
1847—55), ”Jacques d’Artevelde” (1863). [B.]
Uppslagsbok. XV. ___ 289 ___
10
Artiklar, som icke återfinnas
Kesa, springa med svansen i vädret; om
nötkreatur, som plågas av värme el. vissa insekter.
Kessel [kä’sal], flamländsk konstnärsfamilj
(1600-talet), vars förste betydande medl. var
Hieronymus van K. (1578—1636);
denne var lärjunge till Cornelis Floris, verkade
som porträttmålare i Augsburg, vistades så i
Italien och därpå i Köln — där flera porträtt
finnas av honom i Wallraf-Richartzmuseet —
samt slutl. åter i Nederländerna (Antwerpen).
Hans son Jan van K. (1626—79) var
dotterson och trol. lärjunge till Jan Breughel;
verkade i Antwerpen som målare av
blomster-och djurstycken; i Nationalmuseum,
Stockholm, finnes av K. ”Djurstudier” och
”Krigiska emblem”. E.W.
Kessel [kä’sal], Jan van, holländsk
landskapsmålare (o. 1641—80), var lärjunge till J.
van Ruisdael men rönte också intryck av
Hob-bema. ”Vattenfall i en bergstrakt” finnes i
Kunstmuseet, Köpenhamn. E.W.
Kessel [käsä’1], J o s e p h, fransk förf. (f.
1899 i Argentina), har flackat över alla delar
av jordklotet, prövat litet av varje och sedan
1922 alltmer befäst sin ställning ss. en av de
mest robusta personligheterna i modern fransk
prosadiktning. Bland K:s skrifter märkas
”L’équipage” (1924; sv. övers. ”Flygarna”,
1929) och ”Nuits de princes” (1927; sv. övers.
”Furstenätter”, 1928). — Litt.: E. Bendz,
”Nutida fransk prosakonst” (1928). Lff.
Kesslerloch [kä’slarlåz], grotta i n. Schweiz
nära järnvägen mellan Konstanz och
Schaff-hausen, där man gjort viktiga
kvartärgeologiska och arkeologiska fynd från
Madélénien-tiden (se d.o.), ben av ren, mammut etc., av
vilka många äro krossade och visa, att dessa
djur tjänat den paleolitiska människan till
föda. Även redskap av flinta, horn och ben ha
funnits där, en del med inristade figurer av
djur. Berömd är särsk. den ”betande renen
från K.” K.A.G.
Kestad, s:n i Kinne hd, Skaraborgs län, vid
ö. foten av Kinnekulle; 7,32 kvkm., därav 7,28
land; 151 inv. (1932; 21 inv. pr kvkm.); 4,w
kvkm. åker (1927; 64,4% av landarealen), 0,m
kvkm. skogsmark. — Pastorat: österplana och
K., Kinna kontrakt, Skara stift. M.P.
Kestner (förut Cohnheim), Otto,
fysiolog (f. 1873), e.o. prof, i Heidelberg 1903, ord.
prof, i Hamburg 1919. K:s forskningar
beröra huvudsaki. näringsfysiologien. Han
upptäckte 1901 enzymet erepsin i tarmsaften. Wk.
Keswickkonferenserna [kä’zik-] (K.-r ö r e
1-s e n) kallas årliga möten ”för det andliga livets
fördjupande”, som sedan 1875 hållas i den
nordengelska badorten Keswick. K. ha
uppkommit under påverkan av den anglo-ameri-
— 290 —
under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
