Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - King George sound - Kingia - King island - Kingo, Thomas - Kingoyi - Kingsbay - King’s bench - King’s chamberlain - King’s champion - King’s counsel - King’s county - Kingsley, Charles
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KING GEORGE SOUND
King George sound [kip jäj saund], vik på
Västaustraliens sydkust med den starkt befästa
hamnstaden Albany.
Ki’ngia, västaustraliskt släkte av fam.
liljeväxter, grupp Calecta’sieæ, med endast 1 art,
K. austra’lis, vilken på gr. av sitt utseende
betecknas ss. grästräd (se d.o.). A.V-e.
King island [kip älTand], ö i Bass sund,
hörande till Tasmanien, Australien; 1,125 kvkm.
K. är skogbeväxt och omgives av rev. M.P.
Kingo, Thomas, dansk skald (1634—1703),
f. i Slangerup, son till en vävare av skotsk
härstamning, student
1654, cand. theol.
1658, präst i
Slangerup 1668, biskop över
Fyn 1677, adlad 1679,
d:r theol. 1681. K:s
världsliga diktning
infaller särsk. under
hans ungdom; den
omfattar herdedikter,
kärleksvisor, epistlar
o.d. Den utmärkes
av humor och
fantasi, men smaken är
osäker; ett undantag utgöra delvis hans
tillfällighetsdikter under skånska kriget och
inskrifterna på Niels Juels epitafium (i Holmens
Kirke i Köpenhamn), som ha äkta episk flykt.
Sin största berömmelse vann han som
psalmdiktare. Hans ”Aandelige Sjungechor” (1673
—81) blev ett genombrott i dansk lyrik, och
K. stod snart som sin tids främste danske
diktare. 1683 uppdrog regeringen åt honom att
utarbeta den nya psalmboken, vars
”Vinterpart” utkom 1689. Den starkt självmedvetne
mannen hade häri upptagit 136 psalmer av sig
själv, varav många nya och av den största
skönhet, och låtit trycka de övriga 131 med
mera oansenliga typer. Ett så hänsynslöst
brott mot traditionen kunde icke tålas, och
boken kasserades därför. Den psalmbok, man
omsider enades om att utsända 1699, även
kallad ”den gamla” el. ”K:s” psalmbok, är icke
hans verk men innehåller dock 85 av hans
religiösa dikter. Hans styrka är den fulltoniga
gammalluterska menighetssången, som var
förberedd genom 150 års dansk psalmdiktning
och som nu blev till verklighet i en lågande
barockstil. K:s ”Salmer og aandelige Sange”
äro utg. av P. Fenger 1827, ”Sjungekoret” är
senast utg. 1931 med inledning av J. O.
An-dersen. — Litt.: A. C. L. Heiberg, ”Th. K.”
(1852); R. Petersen, ”Th. K.” (1887); V. J. v.
Holstein Rathlou, ”Om Th. K:s poetiske
Skrifter” (1918). P.R-w.
Kingoyi, av Sv. missionsförbundet 1900
upp
tagen missionsstation i Belgiska Kongo, nära
n. gränsen till Franska Kongo, 170 km. v. om
Brazzaville. G.W.L.
Kingsbay [kirjzbel], en 20 km. lång fjord på
v. kusten av Västspetsbergen. Kolgruvan K. vid
N y-Ä 1 e s u n d (c:a 300 inv.) har en
årsproduktion av 150,000—200,000 ton. K. har varit
utgångspunkt för flera polarflygningar
(Amund-sen 1925 och 1926, Byrd 1926, Nobile 1928).
Radiostation, förtöjningsmast och hangar för
luftskepp. M.P.
King’s bench [ki’gz bä’nè], en avd. av
överdomstolen i England (se d.o., sp. 654).
King’s chamberlain [ki’gz ceFmbalin], se
Chamberlain.
King’s champion [ki’i)z cä’mpjan], se
Champion.
King’s counsel [ki’rjz kåu’nsal], titel å vissa
engelska advokater, se Counsel.
King’s county [ki’pz kau’nti], grevskap i
Irländska fristaten, se O f f a 1 y.
Kingsley [ki’pzli], Charles, engelsk förf.
(1819—75), var jämte F. D. Maurice målsman
för den
kristligt-so-ciala rörelse, som
framträdde i
samband med 1840-talets
samhällsstrider i
England. Det var K., som
i en av rörelsens
tidskrifter präglade det
berömda slagordet
om religionen som
”an opium dose for
the people”
(”bedövningsmedel för
folket”), vilket sedan
ta
gits upp av bolsjevikerna och nu står inristat
på en vägg i Kreml i Moskva. K:s urspr.
klart liberala (dock aldrig
kristendomsfi-entliga) teologiska uppfattning blev med
åren mera konservativt betonad. Som
skönlitterär förf, framträdde K. först med de av
socialt patos präglade tendensromanerna
”Alton Locke” (1850) och ”Yeast” (1851, skriven
1848). Hans styrka är annars en livfull
skildringskonst, som särsk. firar triumfer i den
imperialistiska äventyrsromanen ”Westward ho!”
(1855; sv. övers. 1856). Mest känd av hans
historiska romaner är ”Hypatia” (1853; sv. övers.
1855; 3 ed. 1890), en skildring från
brytningstiden mellan hedendom och kristendom, med
vars sympatiska framställning av senantikt
tänkesätt Rydbergs ”Den siste atenaren” visar
åtskillig likhet. Bland K:s övriga arbeten
märkas några barnböcker, som ännu åtnjuta stor
popularitet: ”The water babies” (1863; sv.
övers. 1871 och 1901) och ”The heroes”
— 435 —
— 436 —
Artiklar, som icke återfinnas
under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
