Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kirkholm - Kirk-Kilise, Kirkareli - Kirkuk, Kerkuk - Kirkwall - Kirkwood, Daniel - Kirman - Kirognomi - Kirologi - Kiromanti - Kiron
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KIRON
tiva utgångspunkten för Gustav II Adolfs
epokgörande reformer. P.S.
Kirk-Kilise, nu Kirkareli, stad i
europeiska Turkiet, c:a 55 km. ö.n.ö. om
Adriano-pel; 12,911 inv. (1927). Jfr Balkankrigen
1 9 1 2—1 3. J.C.
Kirkuk, K e r k u k, stad i vilajetet Mosul,
n.ö. Irak, 305 m.ö.h.; c:a 20,000 inv. K. är
ändpunkt för en järnväg från Bagdad, vilken
skall utbyggas till Mosul. Staden är ett
betydande handelscentrum. I omgivningarna
förekomst av olja, svavel och asfalt. Från
trakten av K. härröra en mängd märkliga
kilskriftstavlor från 2:a årtusendet f.Kr.
Utgrävningar pågå i trakten sedan 1925. O.P.
Kirkwall [kä’kQäl], huvudstad på
Orkney-öarna, på ö. sidan av Mainland, Skottland;
3,517 inv. (1931). Storfiske och
skeppsbygge-ri. M.P.
Av den gamla jarlborgen samt forna
biskopsgården finnas ruiner bevarade. Den i
medeltiden berömda Olofskyrkan är
försvunnen; kvar står katedralen, grundad 1137 (i
senromansk stil) till ära för den mördade
Jarl Magnus, som blev ett av de nordiska
sjöfararnas förnämsta helgon. E.W.
Interiör av katedralen i Kirkwall.
Kirkwood [kä’kQod], Daniel,
nordamerikansk astronom (1814—95), prof, i
matematik vid Delaware college 1851, vid Indiana
university i Bloomington 1856. K. är bekant
för sina undersökningar över småplaneternas
gruppbildningar, som han förklarade genom
planeten Jupiters störande inverkan. Han har
dessutom publicerat undersökningar ang.
Sa-turnus’ ringsystem, sambandet mellan kometer
och meteorer samt planetsystemets
kosmo-goni. M-t.
Kirma’n, se K e r m a n.
Kirognomi’, se Kiromanti.
Kirologi’, läran om fingerspråk, se
Handalfabet.
Kiromanti’ (till grek, chelr, hand, och
mantel’a, spådomskonst), konsten att spå i hand.
Då föremålet för k. är hela handen, dess
gestalt, storlek och beskaffenhet, fingrarnas
form, storleksförhållande o.s.v., betecknas k.
av de moderna kiromanterna vanl.
kirognomi. K. i eg. bemärkelse iakttager handens
insida, varvid dess delar sättas i förhållande
till antikens 7 ”planeter”, vanl. i följ,
ordning: tummen — Venus, pekfingret —
Jupi-ter, långfingret — Saturnus, ringfingret —
solen, lillfingret — Mercurius, mitten av
hand-flatan — Mars, handens ytterkant — månen.
Överförandet av de egenskaper, som inom
astrologien (se d.o.) sedan gammalt knutits
till dessa himlakroppar, ger k. dess system.
Av k:s övriga element är den lätt
genomskåd-liga symbolik, varmed de individuella
avvikelserna i innerhandens rynkor (särsk. de
s.k. huvudlinjerna) betraktas, deh viktigaste.
— K. stammar från antiken, särsk. från
hel-lenismen, som stod under starkt inflytande
från Orientens astrologi, ehuru ett slags k.
omnämnes redan av Aristoteles. I Rom var
den under kejsartiden en viktig del av den
profana divinationen. Under medeltiden
bekämpades den av prästerskapet i
predikningar, biktböcker o.s.v., ett fördömande, vari
sedermera även Luther instämde, och synes
mot slutet av medeltiden alldeles ha råkat i
glömska, till dess zigenarna under 1400-talet
åter gjorde den bekant i Europa, varefter
den från 1500-talet och till våra dagar utlagts
i ett otal tryckalster. K. har aldrig tillhört
folklig tradition men är mycket utbredd, särsk.
i storstäderna, och dess uppsving under
världskriget framtvingade t.o.m. myndigheternas
ingripande. Dess företrädare äro organiserade
i föreningar och utgiva en officiell tidskr.
”Die Chiromantie; Monatschrift für
wissen-schaftliche Handlesekunst”. S.L-d.
Kiron, grek, myt., se C h i r o n.
— 457 —
— 458 —
Artiklar, som icke återfinnas
under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
