Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Koch, Martin - Koch, Joseph Anton - Koch, Wilhelm Daniel Joseph - Koch, Ludvig - Koch, Robert
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KOCH
sv. arbetarvärld. ”Arbetare” (1912), en roman
om klasshatet, ”Timmerdalen” (1913),
kretsande kring Sundsvallsstrejken 1879,
”Romantiska brev” (1915),
en berättelse med
skickligt given
psykologi, och
skådespelet ”Vargungarna”
(1913) spegla fylligt
och träffande det
sociala genombrottet i
Sverige. Främst står
”Guds vackra värld”
(1916), vari
norrländsk arbetarrörelse ger ram åt den
makabra skildringen
av en proletärynglings moraliska försumpning.
Den ofta hårresande teckningen ger ett
värdefullt stycke kriminalpsykologi och gör trots sin
illusionsfria återspegling av bottenlöst förfall
ett gripande och sedligt intryck. Med ”Fromma
människor” (1917), bilder ur pietistiskt sv.
fromhetsliv, samt ”Legend” (1920) ger K.
uttryck åt en odogmatiskt religiös livssyn. 1929
utgav han diktsaml. ”Dansvisor”. B.Lz.
Koch [kåz], Joseph Anton, tysk
konstnär (1768—1839), urspr. grafiker, sedan även
målare. K. var starkt influerad av Carstens
och blev en av den klassicistiska konstens
ledare. Hans verk omfattar huvudsaki. heroiska
landskap och ill. bl.a. till ”Divina commedia”.
— Bild se A 1 p m å 1 e r i. G.S.
Koch [kå^], Wilhelm Daniel Joseph,
tysk läkare och botanist (1771—1849), prof, i
medicin och botanik vid univ. i Erlangen 1824,
inlade stora förtjänster om den
floristiskt-systematiska botaniken och var på sin tid
Europas erkänt förnämste florist. Han utgav
en flora över Pfalz (1814), omarbetade Röhlings
”Deutschlands Flora” (5 bd, 1823—39) och
författade det klassiska verket ”Synopsis floræ
germanicæ et helveticæ” (1836—37), varav han
även utgav en tysk uppl. (1837—38) och ett
sammandrag, ”Taschenbuch der deutschen und
schweizerischen Flora” (1844). O.Gz.
Koch [kåk], Hans Ludvig Schielderup
Pa-relius, dansk präst (1837—1917), kyrkohistorisk
förf., teol. hedersd:r i Köpenhamn 1917. Av K:s
arbeten märkas: ”Den danske Kirkes Historie
1801—1817” och ”...1817—1854” (2 bd, 1879—
83), ”Fra Grundtvigianismens og den indre
Missions Tid” (1898), ”Oplysningstiden i den
danske Kirke” (1914). S.N.
Koch [kåz], Robert, tysk läkare och
bak-teriolog (1843—1910), blev 1872 distriktsläkare
i Wollstein (Posen) och ägnade sig redan
tidigt åt bakteriologiska undersökningar vid si-
dan av sin praktik. Hans 1876 utg. arbete över
mjältbranden har blivit klassiskt och är
grundläggande för all bakteriologisk-etiologisk
forskning. Med de
blygsammaste yttre
hjälpmedel lyckades K.
renodla
mjältbrands-bacillen utanför
djurorganismen, med sin
renkultur infektera
försöksdjur och från
det i mjältbrand
insjuknade djuret åter
erhålla
mjältbrands-bacillen i renkultur.
I sht hans upptäckt
av mjältbrandsbacil-
lens motståndskraftiga sporer bidrog till att
kasta ljus över mången förut dunkel punkt
hos denna farsot. Efter arbeten över
sårinfektioner och septikemi kallades K. 1880 till
Berlin som medl. av Reichsgesundheitsamt. Han
nydanade nu hela den bakteriologiska
metodiken, införde de fasta substraten för renodling
av bakterier, angav metoder för
bakteriefärg-ning, ympningar på djur, mikrofotografering
m.m. och utarbetade grundvalarna av
desin-fektionsläran. 1882 renodlade K.
tuberkelba-cillen från organ av i tuberkulos avlidna och
bevisade, att denna bacill var orsaken till
tuberkulosens olika former. Som ledare av en
tysk kommission för studiet av kolera fann
han 1884 denna sjukdoms orsak,
kommabacil-len. K. utnämndes 1885 till prof, i hygien vid
Berlins univ. Hans fortsatta studier av
tuber-kelbacillen förde honom till upptäckten av
tu-berkulinet, vilket han vid en internationell
läkarkongress i Berlin 1890 förklarade kunna i
djurförsök såväl förebygga som bota
tuberkulos. Läkare från hela världen strömmade nu
till Berlin för att studera användandet av detta
medel. Det blev snart tydligt, att de högt
ställda förväntningarna på tuberkulinets effekt
ingalunda kunde infrias. Senare
undersökningar ha emellertid visat, att tuberkulinet är
av utomordentlig betydelse vid diagnostiken av
tuberkulos. K. utnämndes 1891 till chef för det
nyinrättade inst. för infektionssjukomar i
Berlin. 1896 begav han sig på engelsk anmodan
till Sydafrika för att studera kreaturspesten.
Han fann i gallan från i sjukdomen avlidna
djur ett medel att förebygga sjukdomens
utbrott hos friska djur. 1905 avgick K. som chef
för inst. för infektionssjukdomar för att ostört
kunna ägna sig åt sitt vetenskapliga arbete,
som under hans senare år huvudsakligast
ägnades åt tuberkulos och trypanosomsjukdomar.
K. erhöll 1905 det medicinska Nobelpriset för
— 693 —
— 694 —
Artiklar, som icke återfinnas
under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
